fredag 31 december 2010

Gott Nytt År

Jag och min familj vill önska alla våra nära och kära ett gott slut... och ett Gott Nytt År. Vi gör det på ett enkelt sätt, men ack så svenskt!
Välj den version du vill själv....
Kram!



tisdag 28 december 2010

Mellandagar...

Utanför fönstret singlar snöflingor ner på den frusna marken. Solen och ljuset är på väg bort över horisonten, mörkret börjar sakta lägga sitt täcke över staden. Det är dagarna mellan jul och nyår och många tar det lugnt i sina hem, långt borta från julstress och julklappsinköp. Det känns som man befinner sig i ett tillfälligt vakuum, mellandagarnas vakuum...

Jag går uppför trappan, tänder små lampor i rummen, adventsljusstakar i fönstren och ser att sonens dörr fortfarande är stängd, han sover... trots att klockan är sen eftermiddag. Dottern som vaknade för ett par timmar sen har kommit ut från sitt rum och sitter med sin frukost i köket. I huset härskar ett stilla lugn, det är som om själva huset också har mellandagar...

Borta är tiderna då man gick upp klockan kl 5.30 för att hinna läsa morgontidningen innan barnen vaknade. Borta är tiderna då man jäktade för att hinna servera lunch innan sovvilan skulle ske, borta är tiderna då man halvlåg på golvet och lekte med juniorerna, lekte med bilar, dockor, gjorde hus under borden, gjorde tält, bakade tillsammans, målade tillsammans, dansade tillsammans. Borta är tiden då huset formligen kokade av liv från morgon till kväll...

Idag anar jag att tonåringarna bor i samma hus som jag, jag ser spåren efter dem. Det ligger lite kläder framme, det står många par skor i hallen, diskmaskinen fylls på emellanåt, ibland serveras middagar jag inte varit beredd på, ibland är det mysfika tillsammans. Jag hör dem småprata framåt natten, när jag går i säng. Jag somnar med deras sorl i bakgrunden.

Det är även mellandagar i livet, dagar mellan intensiva barntider och flytt hemifrån. Jag drar efter andan och njuter, för det är kul att vara mamma och bo i ett hus som har flera inneboende tonåringar/vuxna ett tag till. Att få vara med i hetluften även om det är på avstånd. Att få vara med i de ungas liv även om det sker under andra tider på dygnet. Rätt vad det är så är huset ganska tomt, misstänker jag. Och då får jag väl försöka locka med middagar eller annat för att få hem mina telningar...

Jag går in i sonens rum för att tända adventsstaken och meddela att det är kväll på gång, han rör på sig sömndrucket och jag ler...

torsdag 23 december 2010

Långtråkigt?

Så här efter att julen passerat infinner sig ofta ett konstigt lugn, ett rastlöst sådant! Det känns som om dammluckorna plötsligt slagit igen! Man har flängt ut och in inför julhelgen och kanske har lite svårt att varva ner, fastän det är det man ska göra i jultid. Men nu har du kanske lite långtråkigt? Och en massa prylar över? Då kan du försöka dig på detta! Lycka till!

tisdag 21 december 2010

Från tråd och lakan... (God Jul)

Det var julen 1959, pappa kom hem från jobbet med en låda och sin arbetsportfölj. I lådan fanns en hiskeligt stor och konstig apparat. I portföljen låg en liten, liten ask med tråd bland alla papper. Pappa packade upp apparaten och letade efter något att ställa den på. Jag passade givetvis på att pilla lite på asken. Paket lockar ju alltid barn till sig...
-Du får inte röra asken, sa pappa samtidigt som jag öppnade asken och tog ut en rulle med en slags metalltråd.
-Men det är ju sytråd, sa jag och tittade bedjande på honom.
-Nej, lägg tillbaka rullen i asken, det är en film, ingen sytråd, sa pappa.
-Det är en tecknad film som heter Jultomtens verkstad!

Att nämna film, och tecknad sådan, på den tiden var som att ta fram ett magiskt trollspö. Alla barn tystnade omedelbart, stannade upp i det man gjorde och blinkade himmelskt med ögonen för film fanns inte i vardagen. Och att man skulle kunna se en film i det egna vardagsrummet var helt overkligt! Man visste ju inte ens vad TV var...

Pappa trixade med apparaten och trådrullen, mamma hängde upp ett lakan framför vår bokhylla och vi barn satt stilla i stum förväntan. Efter en stund var det så dags, lampan i taket släcktes och pappa tryckte på en knapp. Tråden rullades in i apparaten, det rasslade till och på lakanet kunde man skåda Jultomtens verkstad! Jordens underverk!!!

Idag samlas man kring tecknad film, Kalle Ankas jul, på julafton mest för att det är tradition. Man tittar lite avmätt på spektaklet och konstaterar att filmerna inte har särskilt mycket att locka med längre. Och det som visas kommer inte via tråd, ej heller via filmremsor utan nu är det digital visning som gäller.

I mig härskar fortfarande lite lyckorus när Jultomtens verkstad startar strax efter kl 15 på julafton, jag glömmer aldrig den första gången. Jag kan dock fortfarande inte förstå hur en tunn sytråd kunde bli film och att det faktiskt fungerade, trots att mina barnfingrar dragit i tråden, virat den lite och rullat upp den på rullen igen.

Till sist: från mig till er alla: En riktigt God Jul!!!
Och glöm inte att förundras över de senaste årens rasande utveckling, från tråd och lakan till digitalt format... men jultomten, han är sig lik.

lördag 18 december 2010

Tomtemössa?

Julhelgen närmar sig med stormsteg!
Alla rusar runt, pyntar, handlar, städar, fejar och förbereder inför den kommande storhelgen! Man letar efter de julsaker man nyss städat undan, och undrar hur det kommer sig att det alltid är någon sak som försvunnit sen sist.

Nu var det tomtekläderna och tomtemössorna vi behövde leta fram, grannarna ville låna och visste att vi hade både det ena och det andra efter tidigare tomteaktiviteter. Vi hittade våra adventssaker, julgransbelysningen, alla möjliga tomtar och gammalt julpyssel från barnens skoltid, men ingen tomtedräkt och inga tomtemössor.

Så, efter diverse letande, kom vi till sist på att tomtedräkten, den sprack på självaste julaftonen förra året inför alla barns förtvivlan. Tomten hade visst ätit för mycket julgröt.... Så dräkten den låg nu säkert på någon sopstation om den inte redan hade blivit bränsle för fjärrvärmen?

Men mössorna då? Inget spår efter dem, för när julafton gått så känns de snabbt inaktuella. Hamnar i någons gömma, barnens garderober eller en blivande jullåda för resten som tas ner vid Tjugondag Knut. Och när den dagen kommer är mössorna väck! Resultat av mössjakten - noll!

Vi får nog använda oss av tomtemössan som sitter på tornet på Flustret istället? Där är det många som är yra både i och under mössan!!! God Jul!

söndag 12 december 2010

Vad ska du bli när du blir stor?

En fråga som man fick i yngre år men som ingen ställer till mig idag!

När jag avslutade min grundutbildning för x antal år sen, 35 år närmare bestämt, så trodde jag kanske att jag visste vad jag skulle bli, vad jag skulle jobba med. Men i staden där jag bor är Universitetskatalogen (som numera ligger på nätet) lika intressant att få som IKEA-katalogen för den inredningstokige!

Hittade givetvis kurser i höstas som jag sökte, fick antagningsbesked häromdagen. Den kurs jag mest eftertraktade kom jag inte in på dessvärre, det stod på antagningsbeskedet:
-Inte behörig att söka...
-Va, jag har ju redan tagit många extra poäng, gått kurser än hit, än dit! Funderar till och med på att disputera i några ämnen. Men....

Det är bara att ta tjuren vid hornen, dags att försöka uppgradera betygen. Jag är nämligen inte helt färdig med vad jag ska bli när jag blir stor! Nu blir det en anmälan till vårens högskoleprov, kanske blir jag behörig att söka även den här kursen, den som jag vill gå nu. I väntan blir det dock en mindre kurs igen.

-Hej Universitetet! Jag är inte färdig än.... trots 35 år av jobbande.
-Vadå, för gammal? Det blir man aldrig!

fredag 3 december 2010

Pepparkaksdags!

Nu är det dags för årets julbak, i år med ett nytt pepparkaksrecept! Tack IT-mamman för ditt tips, jag för det vidare här...

Mums!!!!

torsdag 25 november 2010

Ett liv i handfatet??

I 15 år och lite mer därtill, har vi bott i huset. Ett hus som renoverades vid inflyttningen 1995 men som nu börjar bli skamfilat igen. Dags att renovera? Eller dags att flytta?

Huset har genomlevt två familjer, den första med ett barn och nu vi med två barn. Huset har ändrat skepnad genom åren, det syns tydliga märken efter barngrindar, barnlås och tapetrivande juniorer. Likväl kan ses tecken på Muminfamiljens flygfärder mot hallväggen, märken och hål efter hammarslag i golvet då Tarzan skulle pulvriseras, knivars skrapmärken på dörrar och skrapade hörn efter trehjulingens framfart. Handfaten som en gång var nya har nu märken efter stentvätt och tappade parfymflaskor. Dofterna har också ändrats, från babylukter via jord- och lerdofter, blöta regnkläder, till eau de cologne och rakvatten. Ljuden/musiken från Mora Träsk till hårdrock! Så fort tiden gått!

Synliga spår, sinnesbilder, doftminnen och känslostormar! Åh, vad härligt att minnas! Åh, vad sorgligt att det snart kanske är dags för nya familjer i huset? Nya märken, nya dofter och nya minnen vikta för andra? Men jag njuter än så länge.... Och tänk vad ett handfat kan berätta! Det här är inte vårt dock, som tur är...

måndag 22 november 2010

Novemberfix

Helt plötsligt är det november, var tog hösten vägen? Kan den ha försvunnit i arbetet? Eller börjar mitt närminne svikta?

Förra hösten gick jag regnklädd nästan jämt! Kollegan på jobbet påminner om att det i november 2009 var 9 soltimmar totalt! 9 timmar!!! Inte undra på att det kändes extra mörkt och regnigt då! I år har det varit fler soltimmar än så, eller hur?

Plockar fram lådor med julsaker inför helgen, adventsljusstakar och annat som jag nyss lagt ner, känns det som. Lämnar in cykeln för byte till dubbdäck och fixar ett nytt bakljus. Nu kan jag känna mig mer säker igen, halkfri och med ljus på cykeln som den värsta julgran!

Hinner visserligen bara cykla en dag sen är punkteringen framme! Och att starta en måndagsmorgon med oväntad punka, veta att det är 4 km till jobbet, ha inbokade möten redan från kl. 8 och försöka hinna allt ändå - ingen bra start på dagen!

Men jag hann, fick en härlig promenaddag och hann även ta en sväng förbi cykelreparatören som fixade ny innerslang. Han påstår att jag förmodligen cyklat för fort!? För innerslangen var totalt sprängd! Kanske i euforisk lycka över denna månads många soltimmar kanske?

Mot december med nytt ljus och nya däck med dubbar!
(som jag dock längtar att få ta av, och då blir jag ännu farligare och ännu snabbare!!) Klicka här får du se...

lördag 13 november 2010

IT förenar!

Vem minns inte de stora julaftonsmiddagarna hos farmor? Där alla vi släktens barn väntade, väntade och väntade på tomtens ankomst? Under tiden passade vi på att leka, göra bus och testa gränser utan att föräldrarna märkte av oss. Jag kan villigt erkänna att kreativiteten på busfronten var stor! Endast ett under gjorde att vi inte lyckades tända eld på hus och koja ibland. Vi skrattade...

Och vem minns inte surströmmingskvällarna i stugan med efterföljande bastu och dopp i älven? Där vi barn förfasades över den lukt som la sig över stock och sten, men där doppet i älven efter bastun fick de flesta lukter att försvinna. Där man satt stilla i vattnet och lät älven skölja bort värmen samtidigt som småfiskarna började nafsa en på benen? Och vi skrattade så...

Eller de stora familje- och släktträffarna som kom med jämna mellanrum när någon i släkten fyllde jämnt! Då vi barn återigen hittade på lite bus emellanåt, långt borta från de vuxnas sorl eller blickar. De fina festkläderna vi tagit på oss genomgick en smärre förvandling i takt med antalet rätter som serverades. Förrätt - hyfsat snygga kläder, varmrätt - lite matfläckar än här och där, efterrätt - aj då, lite revor... och till kaffet kändes inte kläderna riktigt igen längre. Men vi skrattade så....

På senare år har buset lagt sig för oss, vi barn umgås lite mer moget. Nu är det istället våra barn som passar på tillfällena att upptäcka restaurangens eller gårdens hemliga utrymmen. Eller testar hotellets pool efter att hastigt slängt av sig festkläderna och bytt till badkläder istället! Vi vuxna undrar vad livet gjort med varandra? Nya familjesituationer visas, nya vänskaper presenteras och nya tankar utbyts.

När vi skiljts åt har vi alltid känt att vi måste ses igen, så snart som möjligt. För släktbanden är starka, omtanken stor och lusten att umgås mer hägrar. Men vi bor inte på samma plats och vi har inte alltid möjlighet att ses vid samma tillfälle...

Igår fick jag ytterligare en mejladress från en släkting till min mejlsamling. Och whow, idag ser jag på filmer vad han gjort från sitt livs resa. Jag har honom ett knapptryck bort! Vem kan inte säga att nätet förenar? Det undrar jag och ler åt att få komma släkten ännu närmare. Vad sägs om en kusinträff i sommar?

torsdag 11 november 2010

Ett litet paket...

I present fick familjen häromdagen en trevlig gåva. En gåva som kom hem i form av ett slags gåvokort med hänvisning till en webbsida. Där fick vi välja bland flera alternativ: najadlax, lyxiga praliner, rökt lammstek, ankbröst, hummer, sikrom, enbärslax...

-Mums, det vattnades i munnen! Ett val, fritt levererat hem till dörren! Det var bara att gå in på nätet och beställa!
-Lyxigt och enkelt, vilken härlig gåva! En omtanke som värmde och ett sätt att ge presenter som gör livet lite enklare.

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att följa paketets gång, spännande som den värsta polisjakt! Men vi blev förvånade när vi såg paketets resa, först från Stockholm till Ånge, där blev paketet omlastat för vidare färd tillbaka till Uppsala!

Innan paketet kommer fram så kanske den färska laxen blivit "rökt", det rökta lammköttet "stekt" eller så har hummern "surnat" till! Även om företaget lovat färskvaror och säkert lyckas med det också. Men nog surnade vi till när vi såg avgaserna från långtradaren som åker genom halva Sverige för att leverera ett paket till oss. Eller när flera människor måste packa om paketet än hit, än dit, för att vi ska få vår lilla present.

Presenten i sig uppskattar vi, företaget som kommer med idén uppskattar vi också och ett stort tack till givaren! Men måste Sveriges postgång ta så långa omvägar???

(Ett tillägg dagen efter: Paketet anlände i tid men hamnade på grannens trappa...på en annan gata.)

söndag 31 oktober 2010

Allhelgonadagen

Allhelgonadagen infaller imorgon, den 1 november. Den är svår att hålla reda på, man blandar gärna ihop den med Alla Helgons Dag, som oftast "firas" lördagen under v. 44.

Givetvis missade vi detta med Allhelgonadagen även i år. Dörrklockan har ringt flera gånger i kväll och godissugna barn har stått där bedjande efter godis! Jag hade nästan lust att välja bus istället men då hade väl barnen blivit besvikna! Nu är det så att vårt hus inte badar i godis precis, det fick bli en och annan clementin istället till barnens stora besvikelse. Men tandläkarens lycka! Och jag håller mer på tandläkaren i det här fallet!!!!

Stackars föräldrar som ska borsta tänderna på småttingarna ikväll. Och stackars barn som förmodligen blir griniga och får en sockerchock av allt godisätande!

Jag kan tänka mig att tända ljus i höstmörkret, och det kan väl även få vara en pumpa om jag inte har något annat ljus, men kan vi inte få slippa dessa plinganden på dörren? Tiggande, godissugna barn - för deras eget bästa - håll dem hemma! tycker jag.

fredag 29 oktober 2010

16 år som nattvandrare

29 okt-1994:
Vaknar på natten av att sonen letar efter nappen och har sparkat av sig täcket. Går upp, rättar till täcket, letar fram nappen och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-1996:
Vaknar på natten av att sonen kommer med nallen som brummar och en kudde under armen. Kryper ner i min säng och jag flyttar på mig så att han ryms mellan mig och maken, och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2003:
Vaknar av att sonen är uppe och går i sömnen, han pratar om att han ska gå och köpa ett tv-spel, han måste lösa uppdraget så att han kommer upp en nivå. Jag leder honom tillbaka till sängen, stoppar om honom och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2009:
Vaknar av att sonens mobil ringer, går upp, letar mobilen, hittar den under täcket i sonens säng. Sätter mobilen på ljudlöst, lägger den på skrivbordet och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2010:
Vaknar av att det låter från sonens rum, går dit i mörkret och hittar sonen sovande med hörlurar på, musiken på hög volym, den bärbara datorn invirad i täcket ovanpå sonen, locket uppfällt och datorn en hårsmån från att ramla i golvet. En decimeter till så hade säkert ett brak hörts när datorn kraschat i golvet och locket förmodligen stuckit iväg. Eller så hade branden brutit ut, datorns värme var inte låg vid det här laget!!!! Tar av hörlurarna, stänger av datorn och lägger ner den på golvet och allt är frid och fröjd igen!

En mammas uppdrag är inte alltid det man förväntat, tar inte heller slut när man förväntat. Och jag inser att även om tekniken utvecklas som aldrig förr så behöver våra tonåringar ändå sina mammor, både för nattassistans men även för vägledning genom livet. Från napp till app! <3

lördag 23 oktober 2010

Halvvägs till framtiden?

Veckan bjöd på en tänkvärd och mysig kväll i goda vänners sällskap tillsammans med Niklas Strömstedt och "30 år i kärlekens tjänst". Och visst har man lagt 30 år bakom sig i kärlekens tjänst! Det både syns och känns.
Halvvägs i livet? Kanske mer än halvvägs i livet dessvärre?

Jag njöt ändå likafullt av kvällen och hoppas att jag får fortsätta i kärlekens tjänst i minst 30 år till. Och kanske kan jag även hoppas att jag har, om inte halva så, nästan halva framtiden kvar!!!?

Precis som Niklas sjunger att: "... nu är vi halvvägs, men det är långt kvar än..."!
Vi får hålla tummarna för varann! Mot framtiden med språng!


lördag 16 oktober 2010

Tänd ett ljus...

Höstmörkret lägger sig över staden. Ljusen tänds i skymningen och kylan kryper innanför jackor och tröjor. Uteborden tas in från restaurangernas trädgårdar, de få bord som finns kvar värms under infravärme.

Mina kära grannar brukar vid den här tiden säga:
-Hejdå Lisa, nu ses vi inte förrän i vår.
Och det brukar konstigt nog stämma, trots att vi har dörrarna intill varandra. Jag har i alla fall fejat i trädgården och förberett den för vinterns ankomst. Och för att glädja mina grannar har jag satt ett bord utanför dörren så de i alla fall kan se att jag finns.

Men hav förtröstan go´vänner och go´grannar för om drygt 2 månader vänder ljuset tillbaka! Och sen dröjer det bara ett litet tag så ses vi därute igen. ;)

fredag 15 oktober 2010

Snow and Rain - Go Away!

Utanför fönstret är det ruggigt och kallt, molnen släpper ifrån sig både regn, hagel och snö! Familjen kurar inne, tänder ljus och vill varken titta ut eller gå ut! Inser att det är dags att ta fram snöskyffeln igen, pust och stön! Längtar efter sommar redan nu...

onsdag 6 oktober 2010

Pubrunda!

När jag var student sist pluggade jag i Stockholm. Det blev tidiga mornar och sena kvällar innan jag kom hem till familjen som behövde läxhjälp, skolväskpackning och godnattsaga. Jag tog mig an studentlitteraturen sittande på tåget till och från den stora staden eller när barnen somnat in sent på kvällen.

Nu som student igen, den här gången i min egen hemstad, väntar min egen lilla studentska på mig för att jag ska hänga med på en pubrunda! Ingen godnattsaga längre, det är nog snarare så att det blir jag som måste nattas? För pubrundan, den traditionella, som stundar har en massa regler inser jag. Här handlar det om att starta rundan på en nation, intaga dryck av valfritt slag och avsluta drickandet inom 30 min. för då ska man snabbt gå till nästa nation för samma procedur. Och så förflyter kvällen - genom stadens alla 14 nationer!!! Den som vill dricka öl intar alltså minst 14 öl!

Nu både bävar jag, och ser fram emot kvällen som jag gör i studiesyfte. Kul att få hänga med, men kan man dricka öl i snapsglas? Eller ska jag ta med dockservisen?

torsdag 30 september 2010

Börsen - Lustiga huset

Alla har väl provat trappan som leder in till Lustiga huset på Gröna Lund? Och har man inte provat så har man säkert suttit på bänkarna nedanför och skrattat åt alla som inte kommer på hur man ska göra för att komma upp. De som misslyckas åker bara längre och längre ner medan andra som har tur eller förstår sig på rörelsen kvickt kan ta sig upp för trappan. Väl uppe syns ett nöjt leende och de lyckade kan triumferande vända sig om i segerrus!

Ikväll bjöds jag på oxfilé, klyftpotatis och vin på en av stans restauranger. Mums, en torsdagskväll! Men innan maten var jag tvungen att lyssna på hur jag ska placera alla mina pengar (som jag inte har) och fonder (som jag inte vet om jag har) på bästa sätt. Bra genomgång, kryddad med god mat. Men jag satt bara och tänkte på hur svårt det är, precis som trappan i Lustiga huset. Om man kan, eller har tur, så går allting upp! Med rätt placering av fötterna eller pengarna så stiger du ekonomiskt eller kroppsligt. Och med fel placering så rasar pengarnas värde eller så hamnar du nedanför trappan.

Tänker till sist att det kanske är bäst att inga pengar ha, för hur ska man placera när inget facit finns? Oxfilén var visserligen god men jag skrattar mer i trappan på Grönan!
(Om jag har råd med entrén dvs?)

onsdag 29 september 2010

-Kaxar du va?

...säger gängledaren till killen som helst av allt vill slippa bråk. Killen som står där och inte förstår vad ledaren menar. Vad har han gjort? Och när i så fall?
-Vad menar du?
Gängledaren säger då till sina kamrater att honom ska vi bötfälla!
-Om du inte ger mig 300 spänn så kommer vi att slå ner dig! Bara så att du vet!
-Varför ska du ha pengar, jag har ju inte gjort något?
-Pengarna, annars får du stryk!

Dagarna går och rätt som det är händer det som inte får hända. Killen får stryk och det rejält också. Han blir nedslagen, sparkad på och får uppsöka sjukhuset med ambulans. Kompisen som står bredvid försöker hindra slagsmålet men blir fasthållen av gängledarens polare. Flera andra ser på, passiva, rädda och när det är deras tur att bötfällas så betalar de för att slippa bli jagade, sparkade på och slagna. När killen kommer hem så småningom blir han kontaktad igen, han får veta att om han tjallar så blir han dödad nästa gång. På Facebook finns nu kommentarer av båda slag, dels hyllas nu antagonisterna som slagit ner den oskyldiga killen, dels uttrycks avsky för nidingsdådet.

Det här fortgår i veckor, månader, år och ingen vågar skvallra för om man "golar" så blir det värre.
-Är det här Italien, tänker ni?
-Nej, det här är vår stad, idag.

Ungdomarna tvingas att hela tiden ställa upp på än det ena efter det andra, fel svar renderar bötfällning eller dödsstraff. Eller så tvingas de lämna ifrån sig mobiler, datorer eller annat åtråvärt. I deras värld beväpnar de sig nu med vapen av olika slag, slagträn och stenar för att ha i beredskap när nästa man står på tur. Ilskan och frustrationen växer, nya insikter skapas.

Detta är verkligheten för våra ungdomar, maffiametoder styr ungdomsstaden och segrande ur striderna går tupparna med välfyllda fickor! För ingen vågar ingripa, och polisen kan inget göra för det finns inte någon som vågar berätta! TRIST!

fredag 24 september 2010

En lång väg, som blev alldeles för kort!

Ett liv är så kort, ibland kortare än man tänkt. Men fotspåren som man lämnar efter sig är många. Och minnena desto fler.

Idag var jag på min väns begravning, en vän som älskade Beatles och särskilt den här låten. I kyrkans akustik blev låten extra fin och så skör, vi blev alla tagna! Kyrkan var fylld till bristningsgränsen, känslorna stora, tårarna tunga och musiken mäktig! Ett fint avsked...
Tack Kerstin för att jag fick vara med på din väg, din långa väg som dessvärre blev alldeles för kort. Vi saknar dig...

torsdag 23 september 2010

En regnbågshistoria

En liten sann historia från svunna tider, en regnbågshistoria. Det här var innan regnbågen fick vara symbol för allas lika värde, vare sig man är homosexuell, bisexuell eller transperson. Innan regnbågen även blev en symbol för allas lika värde, oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.

Historien utspelade sig på en av stadens lokaler, i det här fallet en lokal för homosexuella. Polisen fick kännedom om att de homosexuellas lokal var bombhotad! Man såg mycket allvarligt på bombhotet. På den tiden fanns många elaksinnade individer som hade svårt att acceptera andras åsikter och utsatte ofta dessa lokaler/personer för tråkigheter. Så polisen ryckte ut direkt med en patrull för att avsöka lokalen och se om det fanns någon bomb där. Eventuell evakuering förbereddes och alla tänkbara scenarier utspelade sig i polisernas hjärna. Som polis ska man alltid vara förberedd på alla eventuella händelser som kan inträffa.

Väl framme i lokalen var det lugnt. Folk verkade inte särskilt oroade eller upprörda. Poliserna gick runt och letade men kunde inte hitta den minsta antydan till en bomb. Till sist kom de in i hjärtat av lokalen och frågade vem som ringt in om bombhotet. En man uppenbarande sig plötsligt och sa:
-Kom och ta mig! Kom och ta mig polisen! För det är jag som är bomben, sexbomben!

Poliserna kunde med ett ödmjukt leende på läpparna avsluta jobbet. De åkte därifrån i betydligt lugnare fart och vara glada att de, den här gången, inte behövde agera för att skydda människoliv. Men det hade kunnat varit allvar, det hade kunnat vara en bomb, men en sexbomb - det hade de inte väntat sig!

Idag vågar folk visa mer vem de är. Och förhoppningsvis möts de med mer respekt och omtanke, för vi är alla lika mycket värda! Oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller om vi har ett funktionshinder. Vi är alla "normalt förekommande varianter" - och låt oss fortsätta vara det. Även om vissa partier försöker påverka oss i annan riktning!

lördag 18 september 2010

Ordförståelse i valtider

Debattlustan är stor i valtider! I medierna ägnas hela program eller hela nummer åt valet 2010. Det affischeras, hålls tal på gator och torg. Det bloggas, twittras och politikerna försöker synas på alla tänkbara arenor. Det nämns ord som arbetslöshet, skolor, pensionärer, skatter, rut- och rotavdrag, demokrati, barnfamiljer, arbetslöshetskassa, arbetstagare m.m.

Häromkvällen råkade jag höra en diskussion som fördes ute på stan. Ett stort gäng ungdomar som var fulla av både ungdomlig iver och debattlust stod i en klunga och pratade om vilket parti de skulle rösta på, om de hade fått rösta. Än gick vågorna hit, än gick vågorna dit. Vi var många runt omkring som hörde argumenten hagla. Röstlägena höjdes betänkligt i takt med att kvällen blev allt senare och debatten hettade till. Ungdomarna var kort sagt inte eniga!

Vi som stod runt om blev mer och mer intresserade av hur debatten skulle sluta samtidigt som vi imponerades av det engagemang och den kunskap ungdomarna uppvisade. Undrar vem som tar hem diskussionen, tänkte vi, tills en i gruppen plötsligt höjde rösten kraftigt:
-Men vem är den där Rut som ni snackar om???
Pinsamt tyst blev det och tvärslut på debatten! Ridå ner för oss alla!

söndag 12 september 2010

Dags att rösta!

Barnen såg med stor förväntan fram emot dagen då de skulle få följa sin mamma när hon skulle gå och rösta. Det var riksdagval för några år sedan och som vanligt både skrevs och pratades det mycket runt om i staden kring det kommande valet.

Valdagsmorgonen vaknade barnen extra tidigt, åt villigt sin frukost, klädde på sig utan knot och stod tidigt färdiga i hallen innan mamma ens var långt ifrån klar. Hon var lite förvånad att intresset var så stort men kände sig samtidigt stolt och nöjd över barnens stora engagemang och deras lust att följa henne när hon skulle rösta. Tidigt skulle de få inblick i samhälleliga frågor och händelser, hon kände att hon gjorde både barnen och samhället en tjänst. De skulle trots allt själva rösta några år senare.

Väl framme i röstningslokalen avtog dock intresset för evenemanget rätt snabbt hos barnen. De förväntansfulla blickarna ersattes med andra blickar och suckarna från barnen hördes högt och tydligt i kön till valbåsen. Till sist kunde inte mamma låta bli att fråga varför intresset falnat så snabbt.
-Varför gillar ni inte det här? Ni ville ju följa med mig och rösta!
-Men mamma, vi trodde att vi skulle få åka till Rusta!!!!

Språkförbistringar, missförstånd och oklarheter kan ibland sätta käppar i hjulen, helt oväntat ibland. Nu vet jag att mamman kunde rösta färdigt, att barnen så småningom kom till Rusta och att ett av dem ska rösta för första gången i sitt liv om några dagar. Och att barnen har växt upp till goda medborgare som ser fram emot framtiden. Härligt! Bra jobbat Mia!

(Mia har gett tillstånd att jag får publicera detta. Tack!)

lördag 11 september 2010

Glaciär i Uppsala?

Ja, den finns, men inte som ni tror i någons frys eller kylskåp, ej heller på baren eller i form av iskuber i glasen. Nej, den finns faktiskt till beskådan i Nyby för där ligger fortfarande snöhögen från vintern kvar. Den är cirka 4-5 meter hög och består nu mest av is och grus. Och detta trots att det är nästan mitten av september med en lång och het sommar bakom oss. En sommar då vi stundtals pustade i skuggan eller undrade hur länge vi verkligen skulle ligga i vattnet för att svalna. Men snöhögen ligger kvar, och kommer så att göra ändå tills det blir vinter igen!

Detta säger Micke Jansson som har koll på stans snötippar. Och vi får väl tro honom! Jag ska nog dit och fota, en liten cykelutflykt med kamera är aldrig fel. Och skulle jag inte hinna idag så är det nog ingen risk att snön försvinner, det blir nog flera tillfällen innan nästa vinter kommer! Mot glaciären!

fredag 10 september 2010

"Tugga tuggummi och vinn en padda"

En massa nya ord översköljer oss dagligen. När man precis lärt sig några nya kommer genast fler. Jag förstår min gamla släkting som ruskar på huvudet när jag ena stunden säger mp3, nästa iPod, sen iPhone och iPad. Det är nästan så att jag själv måste tänka efter innan jag tar orden i munnen. Vilket var det nu?

När jag sen berättar för honom att om man bloggar kan man vinna en iPad så tycker han att det låter som att man ska tugga tuggummi för att vinna en padda! Det är inte lätt att vara gammal, höra dåligt och försöka lära in alla nya ord.

Bloggtävlingen ges av Webbhotell City Network och pågår fram till 5 nov-2010. Hänger du med och bloggar? Så kanske du vinner en padda, nej, jag menar en iPad!

onsdag 8 september 2010

4213 timmar

Dagens skönaste skratt kom från min husläkare på Vårdcentralen.
-Jag har slut på allergimedicinen snart, sa jag.
-Jag ser det, jag fixar ett nytt recept på den, sa han och knattrade på datorns tangentbord.

Jag lutar mig tillbaka i stolen och känner mig nöjd att jag hann fixa det innan tablettburken är tom.
-Men, ha, ha, det här är ju riktigt kul, skrattar läkaren.
-Du ska äta medicinen i exakt 4213 timmar! Varken mer eller mindre!
-Oops, hur ska jag hålla reda på det? tänker jag.

Det nya dataprogrammet som installerats i läkarens dator är så exakt att det räknar ut precis på timmen hur länge patienten ska äta sin medicin. Det är dock lite tungarbetat och han suckar över att det ibland blir alldeles för detaljerat när datorn ska hjälpa till. Det program som skulle förenkla vardagen för läkarna är komplicerat och det administrativa tar onödigt lång tid för honom. Men visst skrattar han samtidigt för det blir ganska dråpliga recept som skrivs ut.

Datorer och alla program i all ära, de är kanonbra på det mesta men ibland önskar man att de inte var så "fyrkantiga" och noggranna. Medicin i 4213 timmar, finns det dosetter för det?

söndag 5 september 2010

Vass golf!

Fairway ligger rakt framför oss fyra golfspelare, greenen siktas ca 300 meter längre fram och golfflaggan vajar på greenen i solskenet. Kvällen är ljum och allt känns bra!

-Det är bara att slå bollen rakt fram, inga hinder! Det kan nog bli lite pengar i birdieburken, säger en av mina golfpartners.
-Ja visst, ett slag, en enkel chip och en-putt! säger jag och slår min boll framåt.

Det är golfpartnerns tur att slå. Och vips så kommer en helt galen sving, bollen sticker rakt ut till höger, ut mot ån, ner i vassen.
-F..n, jag ska inte spela golf! Jag är en idiot! hörs det från golfspelaren.
-Ojdå, vilken otur, ingen vass golf precis! fnittrar de övriga två.

I kvällssolen ser jag hur de går med bestämda
steg mot diket, vassen böjs och helt plötsligt är alla tre som uppslukade från golfbanan. Strax därefter hörs glada rop och kommentarer:
-Jag hittade den, och flera andra bollar också!
-Hur kan det vara så många bollar här?
-Hur kan folk slå så snett?

Jag går sakta fram mot greenen och är för tillfället glad
att det inte var min boll som hamnade i vassen.
De övriga kvittrar igen, tvättar de nyfunna bollarna och
fortsätter spela som om inget hänt.
Resterna av dikesbesöket avslöjar var de varit,
strån och skräp sitter på deras ryggar och det är lera på deras skor men golfbagarna har välfyllda bollfack igen.

Det blev ingen birdie som ni förstår, birdieburken blev inte matad den här gången. Men det blev en vass golf i alla fall, även om vi hade tänkt något annat när vi svingade klubborna. En underlig sport, golf! Men ack så kul!

(Det är ett medvetet val att jag skyddar personen i vassen, inte så kul att bli igenkänd där)

lördag 4 september 2010

Vi ger inte upp än...

... inte jag och inte blomman!
Inte ens vår lilla modiga viol har gett upp tanken på att det fortfarande är sommar! Även om nätterna är kyliga och sena. Den blomstrar som om den aldrig gjort något annat. Det konstiga är att den blommat så hela sommaren, från juni till september nu, trots det prekära läget. Nu dock med lite trötta blad...

Mitt i gången står den, utsatt för våra fötter, cykelhjul, golfvagnar och en och annan barnfot, men lika stolt ändå! Till på köpet utan skugga i en sommarhetta i juli som kunde bränna sönder den värsta kaktusen, nästan. Redan den 29 juni skrev jag om violen som jag trodde skulle ge upp. Men inte då! Den blommar än!
Kanske är vi båda födda i maj under samma önskestjärna, sommarstjärnan?

onsdag 1 september 2010

"Dubig"

Hej go´vänner!
Jag hade så gärna träffat er ikväll men jag är "dubig". Näsan rinner, ögonen vattnas och nysningarna avlöser varandra. Ikväll är det filten, pappersnäsdukar och en stor kopp varmt honungsvatten som gäller istället! Atjoo!

lördag 28 augusti 2010

Hösttårar

Skratt, glädje, fika, kakrecept, klädsömnad, tapetfix, målarfärg, teaterbesök, bilfärder...
Besök i våra gamla kvarter där vi var grannar och i vår gamla skola där vi var arbetskamrater - det var mycket vi hade gemensamt. Nu har hon lämnat oss alla.
En tung morgon att se annonsen i tidningen. Tack för allt Kerstin!

En sång dyker upp i huvudet, en sång som har spelats ofta men som är så träffande för mig idag. Ta vara på dagen, var rädda om varandra och skynda att älska. Livet är så kort!

lördag 21 augusti 2010

Payback-time

Det började för många år sedan på Bro-Bålstas golfklubb, på rangen stod en flicka med stor träningsmotivation, kväll efter kväll. Jag gissar att det då var en del äldre herrar och damer som tyckte att tösen tog för mycket plats på klubben, de är nog tysta nu! Det händer faktiskt än idag att en del tycker att barn/ungdomar inte hör hemma på en golfklubb! Morr!!! :(

Idag har tösen tjänat 195 000 000 kr drygt i prispengar och säkert minst lika mycket i sponsorpengar! Vem tänker jag på? Annika Sörenstam förstås! Hon föregår verkligen med gott exempel och ställer nu upp för landets lovande flickor en gång per år, tränar, föreläser och umgås med dem ute på klubben i dagarna fem! Hon ger tillbaka till klubben och landet vad hon upplever att hon själv fick en gång i tiden.

Idag har det spelats Annika Cup på Bro-Bålstas golfbana,
lovande juniorer/tjejer tillsammans med amatörer, dock
kanske inte lika lovande??? Men spelsugna som få!!! Vi var
många som njöt av dagen och vi kände alla stor beundran för
Annikas engagemang. Med flaggan i topp ställer hon nu upp på Payback-time! Det är inte alla världsstjärnor som gör det. Minnet från dagen sitter kvar länge! Likt doften av hennes parfym.
Tack Annika!

Vill du veta mer om henne, kolla Annikas egen blogg eller läs senaste reportaget om henne här.

fredag 20 augusti 2010

Kura skymning

Nu är hösten på gång och det vankas diverse höstaktiviteter hemma:

-Levande ljus och lampor fram!
-Fönsterputsning, så man får in så mycket ljus som möjligt!
-Upp med markiser!
-Bort med utemöbler!
-In med täcken i påslakanen!
-På med strumpor trots vilda protester från tår och fötter!
-Långbyxor för första gången på länge!
-Nya batterier i cykellyset!
-Ändra timern på utebelysningen!
-Trädgårdsarbetet avtar, sajterna gör reklam för trädgårdsarbete inomhus, dvs att se på trädgårds-/kura skymningsfilmer! Eller kura skymningsböcker!

Visste ni förresten att kura är detsamma som att "krypa ihop, sitta sysslolös, uggla, häcka"? Det skulle vara nå´t det! För visst är det mysigt att kura...? En stunds vila efter en hektisk tid! Men måste det vara så himla långt till nästa sommar??

torsdag 19 augusti 2010

I det blå... (nr 2)

Fortsättning på det blå temat:
Till mina vänner som nu håller på med diverse renoveringar, rördragningar, altanbyggen, målning av väggar och hus så vill jag bara säga:
-Ni kan göra det med musik! Det blir roligare då!

(Tröttnar ni på renovering så kan ni snart se gruppen "Blue man group" live i Stockholm!)

söndag 15 augusti 2010

I det blå...

I helgen var sonen både mentalt och kroppsligt i det blå! Flygoverallen var blå, himlen likaså och tankarna uppe i det blå. Han pratade oavbrutet om hoppet både på dit- och hemresan, Uppsala - Borlänge tur och retur. Nu svävar han på moln! Och längtar efter att få göra ett till hopp igen.

"I det blå" kan stå för så mycket!
Man kan vara i det blå och då menas att man är så lycklig att det känns som man flyger. Eller så kan man vara något oförstående till vad som händer, lite naiv och "ute och seglar" som man ibland också kallar det tillståndet.

Man kan ski.. i det blå skåpet och då har man gjort något helt felaktigt enligt bedömarna runtomkring. Var kommer uttrycket det blå skåpet ifrån, klicka på orden så får du lite tips! Eller för den som vill veta mer om flygplanen i det blå så finns massor av sidor att gotta sig i!

Många sånger har orden färgen blå i texterna, ex den här från Håkan eller som låten här nedan från Ted. Njut nu av lite blått... min favoritfärg tror jag faktiskt!


måndag 9 augusti 2010

Åska skrämmer och lockar

Tankarna från dagen handlar mest om det kraftiga åskvädret och det intensiva regnandet! Ett regn som snabbt fyllde gatorna och förvandlade dem till en mindre forsar.Trottoarer som försvann och en stad som ändrade skepnad till ett flod-delta!

Golfbanan stängdes av då man inte kunde se marken på vissa ställen, om man ville ta sig fram behövde man använda båt. Och förresten så vill ingen vistas ute på golfbanan när det åskar, det är förenat med livsfara!

Åska både skrämmer och lockar mig samtidigt. Jag både vill, och inte vill, se! Men helst sittande i säker miljö utan att behöva tänka på översvämningar och bränder. Vill ni se var det åskar just nu? Här är en sida, åskradar, som visar var blixtarna är, sidan uppdateras varje minut.

Andra blixtar fångade av en uppmärksam fotograf ser ni här...

söndag 8 augusti 2010

Sommar-smoothie

Om man ska summera sommaren 2010 så blir det sommaren med stort S! Smoothieblandningen var suverän! Fast enligt vissa skribenter så är det vanligt att vi förskönar våra upplevelser, dock inte den här gången för mig, för det här var min sommar.

Sol, sand och sköna bad!
Shorts och sandaler!
Solkräm och skugga!
Sommarvindar som smekte!
Salta stänk på soldränkta klippor!
Söta jordgubbar!
Sill, skaldjur, sallader och smoothies!
En och annan sejdel öl eller sodavatten!
Själslig vila och skön sömn!
Snäckor och stenar till sommar-samlingen!
Sköna svingar i golf!

Nu gör sommaren snart sorti och vi går mot skumt ljus och snålblåst! Så småningom slask och snö! Sorgligt men sant! Men vad gör det? Summan av upplevelser den här sommaren räcker säkerligen till många solskensminnen så långt skallen hänger med! Jag suktar redan efter nästa sommar!

fredag 6 augusti 2010

Rädslor = utmaningar som bör antas?

Vi har alla rädslor för olika saker och händelser, men oftast skiljer sig rädslorna åt! Det jag är rädd för är kanske något helt annat än det du är rädd för?

-Mamma, det är en äcklig spindel i rummet! sa barnet till mig.
-En spindel är väl inte farlig!
-Kom och ta bort den! Jag vill inte ha den här!
-Vi tittar lite på den, kom får du se!

-Mamma, jag kan inte sova för det är ett spöke under min säng!
-Vi tänder lampan och tittar på spöket, det kanske är ett snällt spöke som vill ha sällskap?

-Jag ska åka Fritt fall Tilt i sommar! sa ungdomen till tonårsmamman.
-Usch, det ser farligt ut! Tänk om bågen går upp...
-Jag har tänkt hela vintern på att jag ska göra det... så jag gör det ändå! Vem bryr sig?
-Jag, sa mamman.

Rädslorna ändras för varje år, det blir allt större utmaningar som både lockar och skräms. I takt med att man åldras, kanske främst erfarenhets- och mognadsmässigt, så ändras även känslan för vad som är farligt.

Den här sommaren har så spindeln, spöket och åkattraktionen nergraderats till att bli småplutterädslor för nu har fallskärmshoppandet tagit över. Vi i familjen har nu filmer från olika hopp och vi tittar, fasar och njuter samtidigt av upplevelserna. För det ser härligt ut!

Nu undrar ni förstås om jag hoppat? Inte än men kanske nästa sommar...
(på den här filmen är ingen av oss med)

måndag 2 augusti 2010

Lille Stampe

Vår lille filmstjärna Stampe som nu blivit drygt 7 år gammal är fortfarande så liten, så liten. Han väger knappt 1 kg och äter några fiberskorpor på morgonen, lite gurka och maskrosor till middag.

Vilken tur att han inte var av samma sort som kaninen på UNT:s webb-tv idag! Då hade vi nog fått flytta till ett större hus med en större tomt! (klicka på ordet så får du se på en bjässe)

söndag 1 augusti 2010

Farliga tider!

-Gå inte i vattenpölen, sa jag till barnet och hoppades att det skulle förstå och respektera min uppmaning. Och barnet gick givetvis till vattnet för det lockade.

-Undvik getingar, sa man åt mig på sjukhuset och både jag och personalen trodde att det skulle bli lätt att hålla sig borta från getingar! För att bli stucken innebär fara för livet för mig! Och då går man inte dit, eller hur?

Så har då getingperioden kommit och de syns överallt - getingarna! Hemma har jag satt upp insektsnät vid ytterdörren för att inte få in getingarna. På golfbanan vet jag att man ska undvika skräpkorgarna för där trivs getingarna bland söta drycker och matrester. Men ibland slängs bananskalen utanför skräpkorgarna och då flockas getingarna, och jag förstås! För jag kan inte riktigt låta bli att beskåda de "hemska odjuren". Likt barnet vid vattenpölen dras jag till det förbjudna, getingarna! (Vill du titta närmare på bananskalet och getingarna, klicka på bilden)

Nu bävar jag inför skolstart med alla elever som glatt springer omkring på rasterna med frukt i händerna. Färgglada, sött doftande blir de en lockelse och ett irritationsmoment för alla getingar som inte gillar ivriga rörelser eller färgglada kläder. Själv ska jag ta på mig en illgul rastväst för att eleverna ska se mig bra. Men getingarna ser mig också och gillar inte min reflexgula färg, de är dessutom redan uppretade av allt stoj och spring!

Det blir en farlig och lite spännande inledning på vårt nya skolår! Hoppas vi ändå kan mötas på ett bra sätt, getingarna, eleverna och jag!

lördag 31 juli 2010

Vibbar från uppväxtåren

Mina första 16 år tillbringade jag i "köpingen". Doften av timmer var central, järnvägsstationen fylldes nästan dagligen av stockar som skulle fraktas vidare och Järnvägs- och Stadshotellet fylldes av andra timmerstockar, handelsresande som snarkade, trötta efter långa bilfärder i det norrländska landskapet. (På bilden syns det anrika järnvägshotellet vid järnvägsstationen, timmer för leverans och i bakgrunden skymtar Stadshotellet)

Vi som bodde i köpingen hade full koll på alla, besökare såväl som boende, då man varje kväll satt i Stadsparken och kollade bilarna. När man fått sitt körkort så var det viktigt att man kunde köra förbi parken några gånger för att visa upp sig.

Sommartid var jag "skogsarbetare", jag satte tall- och granplant på skogshyggena. Ett perfekt jobb för skolledig ungdom, man jobbade 4 veckor och tjänade bra med pengar. Brunbränd blev man, lite myggbiten kanske och kroppen blev vältränad av jobbet. Att man fick hantera DDT, blanda DDT-pulver med vatten i hinkar för att doppa plantorna i, det kanske inte var direkt lämpligt. Men det förstod man inte då!

Vintertid var det snölekar, bandy eller skidfärder som fick mig att vara utomhus. Skridskorna var välslipade, skridskoisen en samlingspunkt och bandyklubban användes ofta! Skidorna var alltid nyvallade och väl använda!

I sommar har jag besökt min gamla köping flera
gånger. Varje gång känns dofterna igen, luften känns skön att andas och hjärtat klappar lite lugnare. Hur länge är det så? Jag har trots allt bott i min nuvarande stad i 32 år! Dubbelt så länge som mina år i köpingen. Och visst får jag hemvibbar när jag kommer hem till min nuvarande stad efter att ha varit borta ett tag men inte som vibbarna som kommer när jag närmar mig köpingen! Är de första åren i ens liv speciella? Eller är det korttidsminnet som börjar fallera och långtidsminnet som slår till? Kanske DDT:n? Vad vet jag?

söndag 25 juli 2010

En birdieputt värd pengar!

Tankarna från idag handlar nog mest om dagens PUTT! Den som Richard S Johnson satte, den som han trodde skulle falla ner i koppen "klockan halv nio" och som ramlade i koppen först vid 18.30-tiden på Bro Hofs golfbana. Han var grymt fokuserad och lyckades med det som ingen trodde! Grattis Richard! Bra spelat!

Vi var många som satt bänkade framför TV:n idag. Det gjorde absolut inget att det var mulet väder ute, snarare perfekt "titta på golf inomhus-väder"!

Hans birdieputt var värd miljoner i prispengar, dessutom tillkommer alla kontrakt han kan få efter en seger på Europatouren.

Mina birdieputtar däremot är inte lika mycket värda, endast 25 kr hamnar i Birdieburken varje gång jag eller min golfpartner gör birdie (se inlägg 27 juni, Sommarutmaning: Birdiejakt) och jag får nog inte heller några feta kontrakt från sponsorer som vill sätta reklam på mina golfprylar. Men det är OK ändå, jag gillar att golfa i alla fall!

Nu blev jag ännu mer inspirerad av att göra birdies, särskilt nu när jag fått ordning på puttningen också! Så lite golfväder igen är inte helt fel, tack!

Om du undrar varför han sa "halv nio" så är det hålet som delas in i klocktimmar för att man enklare ska veta vart man ska sikta, vart bollen förmodligen kommer att trilla i.

lördag 24 juli 2010

Tråkigt i stan?

Min käre granne läste mitt inlägg "Tråkigt på stranden?" som jag skrev den 12 juli. Han gav tips på att man även kan träna mitt i stan, bland hus och gator.

Se filmen och låt dig imponeras av denne gosse, han vann "the World Championships in Free-running" i London 2009.

Kolla särskilt in "luftgången" på slutet, vilken kroppskontroll! Whow!

fredag 23 juli 2010

Räddarna i nöden...

... var vi idag, när vi befriat den lilla rädda igelkottungen!

Den hade under natten troligen ramlat ner i vår källartrappa och sen inte kunnat ta sig opp igen. Trappstegen var för höga för en liten igelkott på vift. Räddare än den var, har jag nog inte sett! Den skrek, bökade runt och fräste för fullt - vi kunde inte undgå att höra dess rop på hjälp!

Befrielseförsök 1:
Iklädda morgonrockar och med stora arbetshandskar provade vi att försiktigt försöka lyfta upp den med händerna men den väste och vände givetvis taggarna ut, ville absolut inte bli infångad. Och det är svårt att lyfta en väsande, taggig boll som rullar runt.

Befrielseförsök 2:
Vi la en genomskinlig plastlåda ovanpå igelkottungen, stack försiktigt in en bordstablett under lådan och lyckades flytta opp den lilla igelkotten från trappan och ut på gräsmattan. Succé!!

Så där stod vi, efter väl förrättat värv med arbetshandskar och morgonrockar på, och jublade över vår räddningsaktion!
-Vad tänkte grannarna när de såg oss i konstig mundering så där på morgonkulan?
- Ja, se det vet vi inte!
- Men de måste ha sett att vi alla, både familjen och igelkottungen, såg mycket glada och lättade ut!

onsdag 21 juli 2010

Ta av dig skorna!

Sommaren 2010 går snart till historien som en mycket varm, solig och härlig sommar! En sommar då tårna fick luftas och leka ofta! I havet, i älven, i sjön, på gräsmattan eller stranden... gissa om de trivts!!

Enligt Wikipedia har jag tydligen har en "egyptisk fot" där stortån är längst. Sen finns det tydligen både grekisk, keltisk och romersk fot också. Vill du veta vad DU har, kolla här!

De små tå-rackrarna är faktiskt rätt viktiga för oss, för att vi ska ta oss fram bra. De ska bära oss genom snö, slask, regn, rusk men även i solsken!
De får till och med vara med i våra samtal ibland:
-Man kan stå på tå för någon! I ordboken nämns att det är synonymt med "fjäska".
-Man kan trampa någon på tårna, synonymt med "såra, förnärma".
-Från topp till tå är synonymt med "alltigenom".
Våra små tår får alltså utstå en hel del men vi ska vara rädd om dem!

Se till att de får leva fritt ett tag till innan du ska ner med foten i vinterskon igen! Så ta av dig skorna!

(Min undran: Hur kunde jag få "egyptiska" fötter?)

tisdag 20 juli 2010

Livets vatten (nr 2)

Längtan efter svalkande vatten är enorm den här sommaren!

En längtan som idag fick oss till havet, att ta ett dopp, eller flera, lyssna på vågornas skvalp, plocka fram den medhavda matsäcken, släcka törsten med bubbelvatten och slumra en stund bland klipporna. Det om något är sommarvila! Mmmmm....

Vill du höra hur det lät? Lyssna och njut, du också!


måndag 19 juli 2010

Snö i Uppsala!

Saknar du snön från i vintras? Åk till Uppsala, där finns den fortfarande kvar! Men kanske inte lika vit längre...

Just nu känns det som jag skulle kunna vältra mig i snön, göra snöänglar, snöbollar och åka kana på fötterna nerför backen, iklädd shorts och en t-shirt. Men det är förmodligen bara för en kort sekund! För sommar är ändå bäst!

söndag 18 juli 2010

Livets vatten (nr 1)

Årets vinter var ovanligt snörik och kall! Vi skottade snö, klädde oss i tjocka vinterkläder och halkade runt på vatten som frusit till is! Anledningen till den hårda vintern var El Nino, sa man.

Nu läser jag i dagens lokaltidning (UNT) att första halvåret i år varit rekordvarmt! Vi svettas i skuggan och alla längtar efter vatten för svalka och törstsläckare. Anledningen till värmen sägs återigen vara El Nino enligt en sammanställning gjord av NCDC i USA.

Jag har dock redan glömt den långa vintern, snöspaden och isen. Jag njuter mest av sommardagen här och nu! Och vi är många som flockas kring vatten, vid havet, vid sjöar, runt dammar och bassänger. Vi söker upp det vatten vi i vintras skottade bort. Och vi bär med oss vatten i flaskor för att njuta än mer.

Så nästa gång du pustar över dåligt väder eller över El Nino - "den lilla pojken", han kanske gör det för vår skull? För vad gjorde vi utan vatten? Tänk på det!

Var rädd om vårt gemensamma vatten, en förutsättning för liv! Och då gör det kanske inget att det ibland kommer ner som regn eller snö? Men skönast är väl ändå vattnet i fontänen i sommarkvällsljus!?

måndag 12 juli 2010

Vågor...

Sommarens vågor är så sövande! Ljud- och vattenvågorna alltså! Vågbruset från vattnet som slår in mot land, röster i fjärran från glada badande barn eller semesterlediga vuxna, en humlas surr, fågelkvitter, vindbrus och lövrassel...

Mitt under dagen tar jag en "nap", sover gott en stund i skuggan. Aldrig känns sömnen så skön som då! På avstånd hör jag det som sker men vilar behagligt på kudden gjord av sand eller en hopvikt handduk. En "lisa" för själen! / Lisa

Tråkigt på stranden?

När du tagit din nap och tröttnat på att ligga stilla så finns det tips på vad du kan göra! Kolla in filmen...

Oj, nu blev jag visst lite trött igen....

söndag 11 juli 2010

Sen kväll med bil...

Sommarsemester och sena bilfärder hör på något sätt ihop. När jag var liten åkte vi i familjen ofta sent på kvällarna för att det blev för varmt i bilen mitt på dagen. Nu åker man den tiden mest för att det är mindre trafik på vägarna och samtidigt ändå ljust länge, länge!

Det känns så enkelt på sommaren, inga vinterdäck, inget helljus som ska sättas på/stängas av och inga vindrutetorkare, om det inte regnar eller vindrutan bombarderas av insekter förstås? Det gäller bara att se upp för skogens konung, älgen, den vill man inte bombarderas av!

Tid för samtal, tid för reflektion och upplevelser att smälta. Kanske familjen samlad en stund? Så sen kväll med bil är inte helt fel, man kan spegla sig i minnena... minnen för livet kanske?

onsdag 7 juli 2010

Var är min cykel?

Uppsala är en cykelstad! Den är inte större än att man tar cykeln till det mesta; affären, jobbet, kompisar, gymmet, utflyktsmål m.m. Den enda gången man behöver bil är om man ska handla stora föremål eller handla väldigt mycket, med andra ord mer varor/större varor än det som ryms i två cykelkorgar!

Det finns dock lite problem i cykelstaden, först ska man hitta en parkering, sen komma ihåg var man parkerat och till sist, vad man parkerat!! För det är inte alltid lätt att komma ihåg hur cykeln ser ut!!! Det sistnämnda faktiskt inte helt solklart, tro´t eller ej! Kommer du ihåg hur din cykel ser ut? Kan du beskriva den så att andra kan hitta den? Försök så får du se!

Det är till och med så att när man vet var man parkerat och
kommer ihåg hur den ser ut så kan man ändå begå en blunder; man försöker låsa upp fel cykel!! För ibland hittar syskoncyklarna varandra, eller hur? Se hur lika de är... (klicka på bilden)

Men låt inte problemen avskräcka dig för cykla är så härligt! Motion, frisk luft (förhoppningsvis) och så spar du på vår gemensamma miljö!

Så trampa på! Och glöm inte hjälmen! Men kolla gärna hur din cykel ser ut också, innan du tappar bort den!