...om man är 16 år! På den tiden hinner sonen äta sin lunch, packa sina väskor för 2 veckors vistelse i Spanien, klippa sitt hår, ladda iPoden och uppdatera statusen på Facebook! Det sista absolut viktigast!!!
-Ingen brådska - det är lugnt mamma, säger han.
30 minuter för mamma är lite annorlunda! Inte lika lugn tittar man på när sonen packar, hjälper honom att leta fram sina badbyxor som saknas eller påminner om solkrämen. Står där redo med hårklippningsmaskinen och räknar sekunder, jätteorolig för att man i brådskan ska råka köra ner trimmern på 1 mm istället för 9 mm! Kollar att pass och pengar är med! Fixar lunch!
När sonen klipper av sitt hår så får mamma gråa hår istället! Men ska ändå visa att man tar det lugnt!
Visst har jag bett sonen packa för längesen och han är faktiskt duktig på det. Men måste man göra allt när det bara är 30 minuter kvar????
Sen kan man ju undra vad det är för tennisläger han ska på? Packningen innehöll mest parfymer, deodoranter och annat väldoftande...
Konstaterar dock till sist att dessa korta 30 minuter ändå blir till en evighet även för mig som mamma. Allt som hände ryms vanligen på en halv dag... Och kropp och själ känns rätt slut, båda två! Efteråt!
Tur att 30-minutarna inte alltid är så hektiska!!! För då blir resan till evigheten kort, tror jag!
(Tre dagar senare klagar han på att det fattas träningströjor, han packade endast 1 tröja att träna i, men minst 5 att använda på kvällarna. Hmm, hoppas han lärt sig något?)
Äntligen dags att ta av vinterdäcken med dubbar, cykeldäck som suttit på extra länge den här vintern! Det har verkligen känts som man cyklat på gamla järnskodda trähjul! Tungt, tungt... både på platta backen men även uppför och nedför!
