torsdag 25 november 2010

Ett liv i handfatet??

I 15 år och lite mer därtill, har vi bott i huset. Ett hus som renoverades vid inflyttningen 1995 men som nu börjar bli skamfilat igen. Dags att renovera? Eller dags att flytta?

Huset har genomlevt två familjer, den första med ett barn och nu vi med två barn. Huset har ändrat skepnad genom åren, det syns tydliga märken efter barngrindar, barnlås och tapetrivande juniorer. Likväl kan ses tecken på Muminfamiljens flygfärder mot hallväggen, märken och hål efter hammarslag i golvet då Tarzan skulle pulvriseras, knivars skrapmärken på dörrar och skrapade hörn efter trehjulingens framfart. Handfaten som en gång var nya har nu märken efter stentvätt och tappade parfymflaskor. Dofterna har också ändrats, från babylukter via jord- och lerdofter, blöta regnkläder, till eau de cologne och rakvatten. Ljuden/musiken från Mora Träsk till hårdrock! Så fort tiden gått!

Synliga spår, sinnesbilder, doftminnen och känslostormar! Åh, vad härligt att minnas! Åh, vad sorgligt att det snart kanske är dags för nya familjer i huset? Nya märken, nya dofter och nya minnen vikta för andra? Men jag njuter än så länge.... Och tänk vad ett handfat kan berätta! Det här är inte vårt dock, som tur är...

måndag 22 november 2010

Novemberfix

Helt plötsligt är det november, var tog hösten vägen? Kan den ha försvunnit i arbetet? Eller börjar mitt närminne svikta?

Förra hösten gick jag regnklädd nästan jämt! Kollegan på jobbet påminner om att det i november 2009 var 9 soltimmar totalt! 9 timmar!!! Inte undra på att det kändes extra mörkt och regnigt då! I år har det varit fler soltimmar än så, eller hur?

Plockar fram lådor med julsaker inför helgen, adventsljusstakar och annat som jag nyss lagt ner, känns det som. Lämnar in cykeln för byte till dubbdäck och fixar ett nytt bakljus. Nu kan jag känna mig mer säker igen, halkfri och med ljus på cykeln som den värsta julgran!

Hinner visserligen bara cykla en dag sen är punkteringen framme! Och att starta en måndagsmorgon med oväntad punka, veta att det är 4 km till jobbet, ha inbokade möten redan från kl. 8 och försöka hinna allt ändå - ingen bra start på dagen!

Men jag hann, fick en härlig promenaddag och hann även ta en sväng förbi cykelreparatören som fixade ny innerslang. Han påstår att jag förmodligen cyklat för fort!? För innerslangen var totalt sprängd! Kanske i euforisk lycka över denna månads många soltimmar kanske?

Mot december med nytt ljus och nya däck med dubbar!
(som jag dock längtar att få ta av, och då blir jag ännu farligare och ännu snabbare!!) Klicka här får du se...

lördag 13 november 2010

IT förenar!

Vem minns inte de stora julaftonsmiddagarna hos farmor? Där alla vi släktens barn väntade, väntade och väntade på tomtens ankomst? Under tiden passade vi på att leka, göra bus och testa gränser utan att föräldrarna märkte av oss. Jag kan villigt erkänna att kreativiteten på busfronten var stor! Endast ett under gjorde att vi inte lyckades tända eld på hus och koja ibland. Vi skrattade...

Och vem minns inte surströmmingskvällarna i stugan med efterföljande bastu och dopp i älven? Där vi barn förfasades över den lukt som la sig över stock och sten, men där doppet i älven efter bastun fick de flesta lukter att försvinna. Där man satt stilla i vattnet och lät älven skölja bort värmen samtidigt som småfiskarna började nafsa en på benen? Och vi skrattade så...

Eller de stora familje- och släktträffarna som kom med jämna mellanrum när någon i släkten fyllde jämnt! Då vi barn återigen hittade på lite bus emellanåt, långt borta från de vuxnas sorl eller blickar. De fina festkläderna vi tagit på oss genomgick en smärre förvandling i takt med antalet rätter som serverades. Förrätt - hyfsat snygga kläder, varmrätt - lite matfläckar än här och där, efterrätt - aj då, lite revor... och till kaffet kändes inte kläderna riktigt igen längre. Men vi skrattade så....

På senare år har buset lagt sig för oss, vi barn umgås lite mer moget. Nu är det istället våra barn som passar på tillfällena att upptäcka restaurangens eller gårdens hemliga utrymmen. Eller testar hotellets pool efter att hastigt slängt av sig festkläderna och bytt till badkläder istället! Vi vuxna undrar vad livet gjort med varandra? Nya familjesituationer visas, nya vänskaper presenteras och nya tankar utbyts.

När vi skiljts åt har vi alltid känt att vi måste ses igen, så snart som möjligt. För släktbanden är starka, omtanken stor och lusten att umgås mer hägrar. Men vi bor inte på samma plats och vi har inte alltid möjlighet att ses vid samma tillfälle...

Igår fick jag ytterligare en mejladress från en släkting till min mejlsamling. Och whow, idag ser jag på filmer vad han gjort från sitt livs resa. Jag har honom ett knapptryck bort! Vem kan inte säga att nätet förenar? Det undrar jag och ler åt att få komma släkten ännu närmare. Vad sägs om en kusinträff i sommar?

torsdag 11 november 2010

Ett litet paket...

I present fick familjen häromdagen en trevlig gåva. En gåva som kom hem i form av ett slags gåvokort med hänvisning till en webbsida. Där fick vi välja bland flera alternativ: najadlax, lyxiga praliner, rökt lammstek, ankbröst, hummer, sikrom, enbärslax...

-Mums, det vattnades i munnen! Ett val, fritt levererat hem till dörren! Det var bara att gå in på nätet och beställa!
-Lyxigt och enkelt, vilken härlig gåva! En omtanke som värmde och ett sätt att ge presenter som gör livet lite enklare.

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att följa paketets gång, spännande som den värsta polisjakt! Men vi blev förvånade när vi såg paketets resa, först från Stockholm till Ånge, där blev paketet omlastat för vidare färd tillbaka till Uppsala!

Innan paketet kommer fram så kanske den färska laxen blivit "rökt", det rökta lammköttet "stekt" eller så har hummern "surnat" till! Även om företaget lovat färskvaror och säkert lyckas med det också. Men nog surnade vi till när vi såg avgaserna från långtradaren som åker genom halva Sverige för att leverera ett paket till oss. Eller när flera människor måste packa om paketet än hit, än dit, för att vi ska få vår lilla present.

Presenten i sig uppskattar vi, företaget som kommer med idén uppskattar vi också och ett stort tack till givaren! Men måste Sveriges postgång ta så långa omvägar???

(Ett tillägg dagen efter: Paketet anlände i tid men hamnade på grannens trappa...på en annan gata.)