Bladlusjakt blev kulturhistorisk konsert!

Sommarkvällen var här, regnet hade upphört och solen tittade fram igen i min lilla radhusträdgård. Det var årets stora kväll, midsommarsolståndets kväll. Väl förberedd för bladlusjakt, med osäkrat, laddat vapen i handen (såpvatten i blomsprutan) gick jag med bestämda steg mot björnbärsbusken. Här skulle bladlössen få sig en omgång!

Så hör jag plötsligt en bekant stämma över grinden. Det är en av mina trevliga grannar som säger:
-Hej, har du något för dig?
-Ja, jag är trädgårdsarbetare, jag sköter min stora, stora trädgård (ca 4x6 m). Jag är tämligen grön om fingrarna av mosade bladlöss, jag luktar såpa och är verkligen på hugget, eller vid blomduschen ska jag väl säga.
-Du har inte lust att följa med på en kulturhistorisk konsert i den kungliga trädgården, i Botaniska trädgården, vid Orangeriet? Konserten börjar om tre kvart...

Jag tittar på mina fingrar, ser det gröna bladlusmoset och tänker en mycket, mycket kort stund på min lusjakt. Björnbärsbusken och lössen kan allt vänta, men en konsert utomhus i midsommarnatten, det vill jag inte missa!
-Ja, visst, jag följer gärna med. Vilken kör var det, sa du?
-Canorus heter de, säger grannen.

Jag lämnade min radhustäppa och begav mig till den kungliga trädgården istället. Där väntade en kör som klätt upp sig i fina sommarkläder med hattar, med blommor i korgar och med diverse trädgårdsredskap. En guide stod bredvid och tillsammans lotsade de oss i publiken genom den kungliga trädgården via den musik som kören presenterade. Det var sånger om djur, om blommor och mer eller mindre kända sommarvisor. Kören uppvisade ett väl genomtänkt program och jag imponerades av den fina balansen mellan alla stämmor!

Vilken sommarkväll! Och för den som vill ryktas att den ges imorgon igen.

Tack min kära granne för att du tog med mig! Och tack till kören och guiden som gav mig ett så fint sommarminne! Bladlössen är glada de med, tack vare konserten får de leva ett tag till. Kanske blir det till och med så att jag struntar i jakten, vi har ju alla rätt att få njuta av sommaren...

...undrar förresten hur de gör med bladlöss i den kungliga trädgården?

Litet i Thailand blir stort i Sverige!

Det är vår i affärerna, sommaren är på ingång. Brevlådan översvämmas av det ena reklambladet efter det andra. Utemöbler, ljumma sommarkvällar på bilderna, gasolbrännare, grillar, vilstolar, myggmedel och krukor i mängd. Och sist men inte minst, eller snarare kanske störst - parasollerna med stort P!

Runda parasoll, fyrkantiga parasoll, randiga, enfärgade, det ena större än det andra. Och om det inte är parasoll så används uppspända segeldukar, allt för att ge skugga åt oss nordbor som suktar efter solen.

Så märkligt, vi som är sådana soldyrkare måste för att klara solen sitta i skuggan en stor del av tiden. När huden egentligen behöver solens strålar för att bilda vitaminer...

Det som slår mig dock är inte kravet att fixa skugga inför sommaren utan mer att storleken på parasoller varierar så mycket. I solbristlandets Sverige har vi stooooora parasoll men i sollandet Thailand är parasollen pyttesmå, om de ens existerar. Parasollerna där är som våra små miniparaplyer, inga stora tygtak där inte! Det räcker med små paraplyer för att skugga en hel familj vid ett matbord när solen alltid står alldeles ovanför huvudet. Och visst är det självklart, ju närmare ekvatorn, ju mindre skugga!
Men jag undrar om inte thailändarna undrar varför vi ska ha så stora parasoller när vi formligen äääällllskar solen på semestern?

Förbryllande tankar...

Ibland står jag inför fakta som både förbryllar och fascinerar. Jag kan till exempel inte låta bli att reflektera över de uppgifter som florerar om detta år, anno 2011:

"This year we're going to experience four unusual dates. 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, 11/11/11 and that's not all...Take the last two digits of the year in which you were born -now add the age you will be this year, and the result will be 111 for everyone...!! This is the year of Money..!!! This year October will have 5 Sundays, 5 Mondays and 5 Saturdays. This happens only every 823 years... These particular years are known as 'Moneybags'... "

Och visst stämmer det, födelseåret och min blivande ålder blir faktiskt 111 tillsammans. Slump? Uträknat? Enkel matematik kanske? ... men jag orkar inte kolla, jag bara konstaterar fakta.

Jag blir imponerad av de personer som sitter och räknar ut detta, hur har de tid och ork? Samtidigt känner jag lite av "care face" - vem bryr sig? Och vad spelar det för roll? Men jag måste ändå erkänna att jag inte riktigt kan släppa tanken på att det ibland uppstår vissa underliga sammanträffanden, mönster, egenheter, som jag grubblar över. Känner mig ganska liten då.... som en liten myra!

Frukostdags!

Morgon anno 1998:
Mamma smyger upp tidigt, tidigt och så ljudlöst som möjligt, gärna innan övriga familjen vaknar. Hinner i bästa fall äta sin frukost, läsa morgontidningen, duscha, klä på sig och kolla senaste nyheterna på TV innan resten av familjen ska väckas.

Frukost till övriga ska sen serveras, vitamintabletter, AD-droppar och allergiinhalator ska tas fram innan det är dags att se till att alla får på kläder och ytterkläder. Visst försöker alla hjälpa till men ansvaret vilar på mammas axlar. Fram med skolväskor, försöka behålla en lugn atmosfär för att sedan ta sig i sakta tempo till skola/dagis och arbete.

En halv arbetsdag har gått när mamma så kommer fram till sitt jobb.

Morgon anno 2008:
Tio år senare börjar mamma slappna av på mornarna, går fortfarande upp ganska tidigt visserligen, men slipper tänka på frukost åt andra. Den fixas av barnen/juniorerna själva, likaså påklädning och tandborstning går smärtfritt för dem. Mamman kan ägna sig helt åt sig själv, kommer utvilad till jobbet utan att behöva stressa. Att dörren ibland är olåst när mamma kommer hem får man ta, alla gör så gott de kan... men glömmer ibland.

Morgon anno 2011:
Återigen ska klockan ställas extra tidigt, frukostbrickan ska dukas till en av familjemedlemmarna. Han ska ha medicin, helst innan alla ska iväg till jobbet. Fram med antibiotika, näsdroppar och fil med hallonsmak för att skona magen i antiobiotikabehandlingen. Att det är just hallonsmak är extra viktigt för annars äter han inte! :-(

Mamma tvingas gå upp redan kl 5 för den här frukosten är inte lätt att servera. Inte lätt att få honom att ta emot den, han springer iväg, gömmer sig gärna och biter envist ihop munnen när man närmar sig med medicinen. Mitt i ätandet ska han tvätta sig kring munnen eller fixa frisyren. Dessutom ska den serveras utomhus, under kyliga marsmornar.

Svettig efter en jobbig morgon kommer mamman så till sist till jobbet, ganska så slut och gruvar sig redan för nästa morgon. Hon längtar efter att alla ska bli friska och pigga igen, att medicinätandet kan ta slut.

Undrar du vem som ska ha den speciella frukosten? Vår lilla kanin förstås!

Tankar idag!

Det var ungefär ett år sedan som jag skrev om jordbävningsoron i Japan, närmare bestämt den 15 mars. Och knappt ett år sen, den 20 april, som jag skrev om askmoln och tsunamin.

Skrämmande att nu, nästan precis på dagen ett år senare, titta på nyhetsbilderna som anländer från ett sargat och översköljt land. Bilder från ett område där min Maria befann sig för ett år sen, Sendai. Bilder från en kärnreaktor som inte gör som den ska. Bilder från bilar och båtar som åker runt likt barnens vilda lekar med badleksakerna i badkaret. Tunga bilder, svåra att blunda för.

Inte blir man heller lugnare när man hör att Tokyo fortfarande väntar på den stora jordbävningen som komma skall, och att den kommer ganska snart, tror man. När man misstänker att berget Fujiyama ska kollapsa. När man räds för att den stora staden Tokyo brakar ihop, vad väntar inte då?

Jag imponeras av japanernas lugn mitt i kaoset, japaner som snällt väntar på grön gubbe vid gatukorsningarna, som snällt vandrar hemåt i sina obekväma skor (om de inte köpt jogging- eller walkingskor på hemvägen dvs.), en promenad som kanske tar flera timmar. Japaner som vant sig vid att ha ca 100 jordbävningar om dagen. Det var den här sista som kanske överraskade dem lite mer...

Jag är tacksam för att min Maria är hemma i Sverige igen, jag är tacksam för att jag bor i ett mer stabilt land, långt ifrån kontinentalsprickor, vulkaner, jordbävningshot och tsunamivarningar. Och jag är tacksam för att kunna sitta här, skriva ner mina tankar, sätta på lite kaffe emellanåt och inte behöva vara rädd för katastrofer, inte just nu i alla fall. Det är mina tankar idag!

Släktträff på nätet

Idag har jag lagt ytterligare mailadresser från släkten till min maillista. Facebook har utökats med flera släktingar, alltifrån Östersund ner till Borås. Ännu så länge är de flesta boende inom Sveriges gränser men flera av dem nosar österut mot Asien eller västerut mot USA. För mig är spridningen inom Sverige ändå tillräckligt stor för att jag inte ska hinna träffa alla eller för att jag kunnat uppehålla kontakten tidigare.

När jag var liten för x antal år sedan så sa min mamma (hon på bilden bredvid) :
-Elisabeth, om du gräver djupare ner i sandlådan så kanske det kommer en kines med solhatt fram i gropen. Gissa om jag grävde, och grävde....
Att det givetvis var ett försök från min mamma att hålla mig sysselsatt ett tag tänkte jag aldrig på då. Inte förrän jag fick barn själv...

Men nu, även om mina släktingar så flyttar till Kina så slipper jag gräva särskilt långt för att nå dem. Det räcker med en knapptryckning vid datorn och sen kan vi ha kontakt dagligen om vi vill. Att nätet förenar har jag sagt förut men idag vill jag ytterligare trycka på det igen. Idag är jag nämligen särskilt glad då två av mina kusiner plötsligt finns nära mig igen. Kul att ses!!!!
Och kusinträffen närmar sig alltmer.... :-)

Vinterlov för vissa...

Det börjar luta åt ledighet för många familjer med barn i skolåldern. En del tar sitt bagage och åker till fjällen, andra söker sydligare resmål i jakten på värme, bad och sol.

Ledighet innebär för många lugn och ro eller sportsliga aktiviteter medan andra ser chanser att festa loss. Kanske vissa till och med tar ett glas för mycket av vissa fluida drycker? (Tack Anna för filmtipset)

Vågor på g!

Nedräkning för varma vågor!

Om 7 dagar är det dags att kliva upp på sängen, drömma sig bort en stund och låta havet massera kroppen. Mmmmm, jag längtar redan.... Blir nog kö vid nya sängen på gymmet!

Vill ha katt!

Nästan alla mina vänner har katt, och jag vill också ha! Inget kan få en att mysa så när man sitter och klappar/smeker ett djur i soffan. Men vän av ordning upplyser mig genast att:
-inte katt i stan, de ska bo på landet!
-inte katt inomhus, särskilt inte om du har anlag för allergier!
-katter vill gå in och ut själva - hur nu det ska gå det till i ditt lilla hus?
-katter kommer inte alltid hem när du vill.

...och så där håller de på! Men nu vet jag, har hittat en allergivänlig och mycket social katt på nätet. Klia henne (peka med musen) på magen så får du höra....

Kaninens år

Imorgon, onsdag, så startar det nya året, kaninens år, enligt den kinesiska zodiaken. Jag brukar inte tro på horoskop eller annat hysch-pysch men kan inte låta bli att kasta ett getöga/fåröga på nyhetsartikeln i min lokala tidning.

Jag är alltså får (eller get) enligt zodiaken och ska passa mig för skärsår det här året. Jag kommer även under året att lära mig ett nytt begrepp: fårskalle!! Hmmm....???

Min son, hunden, ska sluta äta snabbmat ute och börja äta mer sallad! Jippie!

Min dotter, hästen, verkar ha tur med pengar! Jippie igen!

Men maken, kaninen/haren, får ett tufft år. Han ska slokörad vistas i en mörk håla hela året!
-Undrar varför?
-Jo, kanske när sonen tar pappans sallad, dottern tar pappans pengar och hustrun ska plåstras om.... ?

Gott Nytt År!

Grannhälsning från Nya Zeeland

Våra grannar i radhuset intill brukar i slutet av oktober säga:
-Hejdå på ett tag!
-Nu ses vi till våren, sådär i april när värmen och ljuset återvänt!

För när vintern knackar på våra ytterdörrar brukar vi vanligtvis stänga in oss i vintermörkret. Och om vi mot förmodan har ett ärende ut på tomten så handlar det oftast om snabb snöskottning eller leverans av soppåsar, båda alternativen genererar aktiviteter hukande under vintermössor eller kapuschong.

I vinter har våra grannar flytt vinterkylan/vintermörkret och åkt på en längre semester till Thailand, Australien och Nya Zeeland. Det senare ett land som ligger nästan så långt bort från oss i Sverige som möjligt. Men den här vintern har vi faktiskt haft tätare kontakt än tidigare vintrar. Vi har mailat och skickat SMS/MMS till varandra. Bilder från ett vintrigt Sverige har bytts mot fräscha kort från landet Down under eller Sagan om Ringens land. Kivifågeln som nu gjort en långresa hem till oss via grannarna har fått en särskild plats i våra hjärtan, den står stolt i köksfönstret och tittar på oss vid frukostbordet. Kanske tittar den ut mot grannhuset intill? För där finns det en till fågelpolare som gjort samma resa.

Tack kära grannar för alla långväga hälsningar! Och tack för vår nya fågelfavorit, kivin!

Jobb(iga) tankar!

På arbetet har jag mitt rum placerat intill kopieringsrummet. Ett populärt rum än så länge (jag jobbar på en skola) i väntan på att all information enbart ligger på datorn och att alla elever har egen laptop. Inte allt för långt borta tidsmässigt....

Under dagarna hör jag hur kollegorna drar sina kopior, ofta, gärna och mycket. Men emellanåt hör jag även andra ljud, frustande, suckande, ilskna kommentarer och ibland arga tjut! Kopiatorn är inte alltid människans bästa vän precis, och jag som har rummet intill får ofta göra nödutryckningar för att förhindra total förstörelse av maskinen. Jag har dock aldrig behövt fajtas med en katt vid kopiatorn, men enligt filmen kan även de irritera sig på den nyckfulla apparaten... och rörelserna känns igen från mitt jobb.

Solfilmen...

Jag var 8 år första gången Solfilmen (klicka här så kan du läsa OM filmen) sändes i tv, året var 1963. Vi satt där hela familjen kring tv:n och njöt av den charmiga solen som först vaknade och så småningom blev så trött att han gick och la sig i det mjuka, sköna molnet. Vi kände att äntligen var våren och ljuset på väg tillbaka igen efter en mörk period.

När jag några år, ganska många år, senare fick egen familj så tittade även mina småttingar på solfilmen. De var dock så förtjusta i solen att de blev ledsna när solen gick och la sig. De ville se mera av solen... Kanske brås de på sin mamma?

I fredags var det så dags igen, 2011 års första solfilm, lika efterlängtad som alltid. Det här blir det 49:e året som jag ser solfilmen och hoppas kunna se den flera år till. Snacka om klassiker!!! Vi går mot vår! ;)

(Den här filmen är dock inte från i fredags...)

BB

= Blogg Beroende! Så snabbt man blir det!

Jag följer mina vänners och släktingarnas framfart i livet genom deras bloggar och gläds åt alla positiva nyheter och händelser. Men samtidigt blir jag så orolig, för om inget hörs från bloggaren så misstänker jag ofta det värsta.
-Nu har det hänt något!
-Varför inget inlägg?
-Mår personen dåligt?
-Vadan denna tystnad?

Samtidigt som bloggandet skapar närhet och ger inblick i mina näras och käras liv så medför det också ett större känslomässigt engagemang. Många av de händelser som personerna berättar om i bloggvärlden hade jag tidigare inte haft en aning om. Min käre bror säger att han inte alltid hinner läsa det hans båda barn skriver om, och att jag som läser dagligen förmodligen vet mer om hans barn än han själv. Och så kan det ju vara, men endast till viss del dock...??? För det som skrivs i bloggarna förmedlar oftast mer av dagliga händelser, det är sällan man skriver om sina allra innersta tankar.

Likväl gläds jag åt närheten jag får via bloggarna till mina närmaste. Och likväl känner jag med dem..... så länge de bara bloggar! Men inget inlägg, då går oron i gång i mig...
-Varför är jag så´n?

Årets första mygga!

Kan det vara ett vårtecken när man träffar på en mygga? Till på köpet redan den 7 januari?

Mitt i snöskottningen såg jag denna lilla varelse som satt och kurade på trappräcket. Hon/han hade väl känt lukten efter mig, ivrigt skottande och aningen svettig? Det har blivit en del snöskottningar den här vintern. Och även om jag längtar till våren så kan gärna myggorna få sova ett tag till, tack!
-Gå och lägg dig!
-Du har vaknat alldeles för tidigt!

Vintergardiner och pimpning

Några av mina härliga, underbara närstående byter gardiner ungefär en gång i månaden. Jag själv är glad om jag i köket kan årstidsanpassa gardinvalet hyfsat.

Jag startar med en mer höst- och vinterbetonad variant som även kan klara julhelgen, en mer våraktig variant för senvinter och våren, sen blir det sommargardiner för att så åter byta till höstvarianten igen. Cirkeln är sluten! Bra att samtidigt putsa lite fönster och passa på att "pimpa lite", som mina vänner säger.

Idag upptäckte jag dock att man inte alltid behöver byta gardiner på insidan, naturen fixar själv gardiner efter årstid. På promenaden fann jag ett hus med härliga vintergardiner! Vackra istappar hängde ner längs hela husväggen. Istappar som visserligen vittnar om värmeläckage, men ack så vackra. En solig dag måste det vara ännu vackrare!

Sen vet jag inte om moder Natur fixar så bra sommargardiner, mest flugsmuts, spindelväv och fågelskit ibland. Höstens naturgardiner är regnrandiga.... så jag tror att jag fortsätter hålla mig till gardinbyte inifrån ändå!

Nyårstankar...

Nyårsdagen, första dagen på det nya året, inleds ofta i ett ganska lugnt tempo. De flesta sover rätt länge, skrotar runt i sin pyjamas, slötittar på TV (backhoppning eller liknande) eller tar en stilla promenad för att få röra på sig lite. En och annan pizza slinker tydligen ner enligt lokaltidningen. Nyårsdagen ska eventuellt byta namn till Pizzadagen, säger ryktena. Månne kockarna ha gjort sitt kvällen innan, kylskåpen gapar tomma och magen skriker efter mat?

Vi var två i familjen som tog en stilla stadspromenad. Vi förundrades över lugnet som härskade över staden men även över de lämningar som låg kvar efter nyårsnattens rus. Raketpinnar förstås och olika avfyrningsramper, en del kanske efter tips på Flashbackforum?

Tomma sprit- och ölflaskor och kapsyler vittnade om en våt natt. Vid Slottet sågs spår efter otaliga skor, smala pumps och enstaka vurpor i backen.
På en gata, nära Fågelsångens café, stod en bil med bilnycklarna hängande i låset, det var bara att låsa upp och starta bilen för den som ville. Undrar vad som fick den föraren på andra tankar? Hastigt uppkommet behov av kanelbullar kanske?

Hoppas att bilen stod kvar när föraren äntligen kom på att han/hon skulle köra iväg. Och hoppas att staden hinner återhämta sig innan nästa stora evenemang inträffar, sista april.

Tills dess - njut av att det blir ljusare, av skidspåren som ligger och väntar runt hörnet och att vi återigen har fått börja ett nytt år!

God fortsättning!

Nyårsnatt

Nyårsnattens firande är hårt,
raketerna gnistra och glimma.
Att ta sig hem på oplogad E4 är svårt,
det hinner bli nyårsdagstimma!
Nu sover nästan alla i egen säng,
mätta och belåtna efter kvällens sväng.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!

Tyst är nu natten efter glam och fest,
livet där ute är fruset,
i köken syns spår efter middagens rest,
tomma champagneglas vittnar om ruset.
Mamma lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, vad nya året må vara.

Nyårsnattens firande är slut,
alla har slutat att stimma.
Skräp, kapsyler och glitter ska ut,
nu går vi mot vårens timmar!
Mamma grubblar över nattens liv,
sonens och dotterns nya kliv.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!