tisdag 27 maj 2014

90 år?

-Redan 90 år?
-Är det sant?
-Går tiden så fort?

På frågorna svarar jag ja! Och förundras, men samtidigt även förfasas en aning över svaret! Ja, så fort, så fort går tiden....

Min kära mamma, om en vecka är du där! Och jag hoppas kunna vara den som serverar dig kaffe och tårta, som hjälper dig att öppna paketen, som ordnar med mängderna av blommor och som får vara med och dela ditt skratt, ditt leende och dina kramar! Men egentligen hade jag ju hellre velat sitta och prata med dig om åren, om livet, om dig och dina minnen, om pappa, morfar, mormor, ja, om oss alla! Men din syn är skral, ditt minne inte helt med längre och din hörsel ännu sämre, så det får bli med tankeöverföring, hoppas bara att mina tankar går fram!

Det var till dig vi oss vände, när skrubbsåret var nytt, när tårarna rann nerför kinderna eller när skratten bubblade i våra kroppar! Samma när läxångesten knackade på dörren, när ungdomskärleken försvann eller när jag/vi behövde kloka råd. Och du hade alltid svar, alltid tid för att plåstra och alltid tid att lyssna!

Kommer du ihåg när vi gick kvällspromenader i vintermörkret, när snön knastrade under skorna och du visade mig alla stjärnformationer på den mörka vinterhimlen? Jag höll dig i handen, lite rädd för att tappa bort dig i mörkret? Hur du visade mig på det mysiga med mörker, att njuta av att titta på alla upplysta fönster, att förundras över den stillhet som vintermörker kan ge?

Kommer du ihåg de stunder vi hade vid älvbrinken, på bänken som pappa snickrat för mer meditativa stunder? När vi pratade om friden vi upplevde på sommarsemestrarna vid stugan? När vi tog kvällsdoppen i älven, och sittandes på bottnen med vattnet strömmande längs kropparna kunde se och känna att småfiskarna noppade försiktigt på våra ben? Hur det kittlades på vaderna?

Eller när vi satte upp tältet på våra bilresor till Norge, till Danmark? Pappa ville alltid ha stekta fläskkotletter som vi stekte vid gasolköket och hur vi efter maten spelade kort och så småningom kröp ner i våra sovsäckar, tände tältlamporna och läste böcker tills sömnen gjorde sig påmind? Hur du lät mig träna inför resorna genom att använda både sovsäck och läslampa i den ordinarie sängen hemma?

Sportlovsresorna till fjällen, då vi alla tillsammans tog oss uppför fjällsluttningarna med matsäck på mornarna för att sedan efter lunchpauserna ta oss tillbaka ner till stugan, nerför backarna på skidor i full karriär? Inte alltid stående, ibland halvsittande och/eller med täta kraschlandningar i den mjuka snön? Men alltid med många goda skratt!

När vi i likadana träningsoveraller småjoggade runt våra 3-4 kilometrar vid Kolsvedjaberget? Och alldeles flåsiga kom hem nöjda och glada med mer spring i benen? Eller när vi gick sömnadskursen på kvällstid och sydde oss varsin snygg manchesterkavaj? För det skulle vara manchester då! Undrar var de tog vägen? Kunde du använda din?

Hur du ordnade med ett skrivbord till mig bredvid ditt skrivbord på jobbet? Hur jag fick använda dina stämplar, ditt brevpapper och fick tillgång till en "egen" skrivmaskin? Allt för att jag skulle ha något att göra om jag hälsade på dig på jobbet?

                                                                ***********

Vi behövde alla få finnas i din närhet, pappa, vi barn, barnbarnen, våra mor- och farföräldrar och andra. Du lyckades på något sätt hålla ihop oss alla, se till att vi alla mådde bra, samtidigt som du jobbade alla år.

-Hur gjorde du?
-Hur orkade du vara så positiv? Se möjligheter i allt? Trots allt du råkade ut för?
-Var fick du själv energi ifrån?
-Vilka minnen har fastnat mest?
-Vilka lärdomar har du gjort?

Det, och många andra frågor skulle jag vilja ställa till dig om en vecka men inser samtidigt att jag kanske inte kan få svar nu, kanske inte någonsin...

Men jag/vi ska se till att det blir en minnesvärd dag för dig! Tack mamma, för alla år! För att du är den du är! För allt du gett oss alla! Och jag hoppas att vi får njuta av dig ytterligare många år till... hoppas bara att du själv också får njuta av kommande år. Vi ses om en vecka...

Älskar dig! ;-)


torsdag 30 januari 2014

Två tummar för en fot!


Efter lång vila från jogging så tar jag nu chansen att sätta igång med löpningen igen.

Hälsporren åtgärdad genom stötvågsbehandling - check!
Anmälan till tävling, tidtagningsgruppen - check!
Anmälningsavgift betald - check!
Skor med bra sula - check!
Ilägg i skorna - check!
Nyinskaffade joggingkläder - check!
Löplust - check i kvadrat!

Så vad kan jag mer önska? Jo, att foten håller - jag håller tummarna för det!
Två tummar för en fot! ;-)

söndag 5 januari 2014

I molnet!



Det sägs att man kan gå som  moln! Men man kan även gå i moln! Det är väl det vi gjort nu de senaste dagarna? Men visste ni att man också kan städa i moln?

Nu tänker jag inte bara på damm-moln, för det är jag tyvärr rätt van vid. När man äntligen får tid för dammsugning så kan läget vara sånt här hemma att det vimlar av mindre tussar.  Nej, jag tänker snarare på datormolnet, eller cybermolnet som andra kallar det för!

Och tänk, det är faktiskt riktigt skönt att få städa även här. Att få tid att slutföra inlägg som väntat snart ett helt år, att få tid att sortera upp sina tankar och att få tid att sortera bland bilder och dokument i molnet!

Men hade någon sagt till mig för 20 år sen att jag skulle städa i cybermolnet - då hade jag nog trott att de vistats uppe i "rymden", att de var uppe i det blå! Hi, hi....

tisdag 31 december 2013

Förhoppningar och avslut

Så var det då nyårsafton igen! I tankar satt jag och jobbade med bordsdekorationerna.
-Vad har det gamla året gett?
- Tog jag tillvara på året som jag tänkt?
-Vad kommer det nya året att bjuda på?

Jag hann tänka många tankar och gör här en kort summering av år 2013:
Glädje och sorg, skratt och gråt, förhoppningar och oro, upplevelser hemma och upplevelser borta, liten blev stor, stor blev liten, nystart och avslut, mindfulness och tanklöshet, gemenskap och ensamhet men även välkomnande och avsked.... Ett år som sig bör kanske? Ett år som det ska vara kanske? Inte ett år som alla andra men, ja, faktiskt, ändå ett år att se tillbaka på!

Och det nya året...
...må det vara ett bra år för oss alla! Även för dig!

Vi ses ikväll, välkomna mina gäster! Hoppas ni slipper att åka hem i nyårsnatten på oplogad E4...

torsdag 26 december 2013

Sol i sinnet....


En sol som skiner utanför fönstret! Och en sol som skiner i sinnet!

När nu snön lyser med sin frånvaro (inte mig emot) så var annandag jul som gjord för att testa golfsvingen! Gräsmattan var grön som på själva sommaren, greenerna likaså. Det enda som påminde om att det var en lite ovanligare dag för golf var klädseln. Med en jacka som smet åt och stränade aningen, med mössa och grova kängor, så kändes golfen kanske lite annorlunda jämfört med sommarens svingar.

-Hur det gick?
-Jo, för att gå runt med bara två klubbor så gick det galant! Och för dig som läser kan jag nämna att Bengts verkstad klarade sig även den här gången!

Verkligen sol i sinnet!!!!

lördag 21 december 2013

Tomtemössa


Man kan vara yr i mössan inför allt fixande inför julen! Adventsljussstakar ska fram, julgardiner upp för de som har, julklappar ordnas, julgran ska kläs och tomtekläder ska ses över. Men yr i mössan var inte golfbollen som själv ordnade med lite julkänsla, mitt i golfrundan!

God jul alla nära och kära!

söndag 1 december 2013

Adventsstämning på Slottet


En alldeles vanlig söndag i advent, trodde jag och gick upp till Slottet för att inta årets första julmiddag med underhållning efteråt. Men ganska snart insåg jag att det inte var en helt vanlig söndag i advent, det var en alldeles helt underbar söndag i advent! Den allra bästa första advent dessutom!

Jag satt förstummad i Rikssalen och lyssnade på Allmänna sångens bedårande sång i vintermörkret. Stämmorna avlöste och kompletterade varandra, ibland unisont, ibland flerstämmigt! Det var en andäktig inledning på den kommande adventstiden och förhoppningsvis bjuds decembervila så småningom! Att eftermiddagen avslutades utanför slottsfönstren med det stora fyrverkeri som Uppsalas lokaltidning bjuder på varje första adventssöndag gjorde inte saken sämre!

Tack till alla som bidrog med god mat, stämning och skönsång! Julkänsla kom! Frid....

lördag 23 november 2013

Stilla väntan...


Kyrksjön visar upp en av sina bästa sidor för mig när jag är "hemma" i Ljusdal på snabbvisit. Vattnet ligger stilla och på sina håll är det fruset, det knäpper i det tunna istäcket och man kan ana en kommande vinterkyla. Vintern har inte riktigt hittat hit än...

Området runt sjön ska nu förändras. Nya planer har tagits fram och i planerna ingår vad jag hört bl.a. en badplats med sandstrand och ett stort allrekreationsområde för alla Ljusdalsbor. Spännande!

En stilla väntan på vintern....
En stilla väntan på förändringarnas tid för Kyrksjön...   

lördag 2 november 2013

Höstvingar och höstsvingar!


Hm, jobbet har tagit ut sin rätt igen! En veckas vila var ordinerad! Och som den snälle patient jag är så tog jag medicinen i ett svep, utan den minsta tvekan....

Med höst-vingar flög vi med Pegasus air till Turkiet, närmare bestämt till Belek i Antalyaområdet. Och där idkades höst-svingar för fulla muggar! Golfklubborna fick jobba, bollarna fick vingar och flög som aldrig förr! Även vi fick vingar, utan att behöva dricka den berömda drycken som ger de´samma! Och i havet simmade jag omkring på vingar, vingar av vila...

Rikliga tillfällen gavs att fräscha upp våra språkkunskaper, i franska, i tyska och engelska förstås. Ryska gav vi oss inte på, det hade kunnat bli så fel... och för att inte tala om turkiska! Får nog försöka ta lite lektioner där...

En veckas sol med golf och bad ger energi åt slitna själar, den gav mig i alla fall kraft att orka arbeta lite mer, det kan jag lova...

torsdag 1 augusti 2013

Ny hobby

 

I takt med stigande ålder, och med fötter som säger nej till jogging, så har jag nu skaffat mig en ny hobby, Mountainbike! Över stock och sten, längs stigar och skogsvägar tar cykeln mig med på nya utfärder.

Det finns så mycket att se i stadens omgivningar, allt från öppna vatten till djupa skogar. På cykeln blir jag ett med naturen, det som från bilfönstret blott ses korta stunder upplevs "live" från sadeln!

Solsken, ljud och lukt,
motvind, medvind, fukt!
Vattenblänk och glans
stenig stig - balans!

Jag kan verkligen rekommendera min nya hobby! Hoppas att cykelsäsongen varar länge! Pling på er alla!

tisdag 23 juli 2013

Lite honung gör susen!

Mmm, lite honung gör verkligen susen!

En stackars utslagen humla kryper, snarare krålar eller ålar, sakta fram på stenplattorna. Tiden är dyrbar, livskrafterna avtar. Tur att jag såg humlan innan jag trampade där!

Raskt in efter lite honung och efter en stunds lapande så uppnåddes ny energi! Pigg som en mört (om man nu kan säga det om en humla?) for den iväg på nya flygfärder! Och jag var rätt nöjd med min bedrift, en människa som hjälper en humla med honung från ett bi!

Tror att jag ska ta mig en kopp varmt vatten med lite honung i, jag med! Eller lite honungsrostade nötter, inte helt fel det heller! Ny energi kan behövas även här... Tackar...

tisdag 16 juli 2013

En dag som proffs!

 
Drömma kostar ingenting! Och att drömma var lätt den här dagen, "En dag som proffs"! Om sen slagen hade gått som proffsens slag, ja då hade jag nog sagt upp mig hos arbetsgivaren nästa dag! Men så blev ju inte fallet som bekant!

Bro Hofs golfklubb hade öppnat portarna för oss som ville vara med i en vänskapstävling, 18 håls slaggolf (spelform)Stadium Course-banan tillsammans med likasinnade golfentusiaster från hela Sverige.

Vi fick det sedvanliga startkitet innehållande diverse saker, peggar, bollmarkörer, golfbricka att hänga på bagen plus lite annat smått och gott! Och efter avslutad runda bjöds på en god lunch i det fina klubbhuset.

Men att bli mottagen på rangen av bolltornet, att få "äga" det på egen hand, det var för mig en ovanlig känsla! Jag måste ju erkänna att tankarna ibland snuddade vid ett annat liv än i skolan som lärare!

-Hur det gick?
-Mmm, riktigt bra kan jag säga, klart godkänt!
Och för er som spelat banan så förstår ni vad jag pratar om! Ingen skämsgolf! Ingen boll i vattnet på 17! Och en hel del par, dessvärre blandades de med några dubblar också.

Så kan det ju vara i golf... i alla fall för oss som inte är proffs. Men man kan ju få drömma! En dag som proffs!



torsdag 27 juni 2013

Historiska (trapp)steg...


Utanför Sundsvall finns en golfbana som inte går av för hackor! Att spela den innebär både möjligheter och svårigheter men den erbjuder även "bergsklättring" med klubbor och bollar. Hissnande utsikter blandas med hissnande slag, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Dagens form avgör slutresultat!

Vi var på en golfresa tillsammans med golfande släktingar och var rätt nöjda med dagens golf. Men att efter avslutad rond få komma till den här hotellentrén, det gav en extra liten krydda åt trippen!

Och visst, jag var ju bara tvungen att prova trapporna, trots värkande lårmuskler efter golfrundan. Jag räknade inte trappstegen men det var ett antal, det kan jag lova! Många är patronerna som gått i trappan, till och med en ponny har trippat uppför men fick åka bagagehiss för att komma ner igen. I mitt fall dock kunde jag ner, tack och lov för det...

Återkommer gärna ska ni veta; till golfbanan, till trappan och till våra golfande släktingar! Men får nog köra lite trappträning tills dess!

När går nästa tävling av stapeln?


lördag 1 juni 2013

Sisten ut....

Helt plötsligt var det så dags för sisten i familjen att ta studenten!
 
Jag kommer ihåg första skoldagen, hur vi gick tillsammans i spänd förväntan och med stor nyfikenhet till skolan uppe i backen. I fem år skulle du vistas i lokalerna innan du skulle byta till den större skolan nedanför backen. Minnena från skoltiden är många, vissa sticker ut mer än andra.
 
När du skulle visa din faster vilken skolväg som var snabbast och tog henne med på den konstigaste vägen av dem alla, genom skogen, över stock och sten. Eller när du och jag hittade på en massa saker på vägen hem från skolan, försökte pricka skyltar med snöbollar eller samlade pinnar att ta hem (hela tomten blev full av pinnar emellanåt).
 
Skolväskor skulle packas, läxor skulle göras, teaterkläder skulle sys, nya kunskaper skulle förhandlas vid matbordet och klassaktiviteterna avlöste varandra i takt med årets skiftningar. Summa summarum, skoltiden satte färg på vardagen och berikade oss alla!
 
Men allt har sitt slut, även skoltiden. Mitt i allt planerande inför studentfesten så slog mig tanken att det här är sista gången för oss i familjen! 
-Nästa student?
-Det får väl bli barnbarnens?
 
Lycka till i framtiden min käre son!

måndag 29 april 2013

Förändringar

På ett års tid har huset förvandlats på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig. Överfulla garderober och skåp gapar plötsligt tomma! Dottern först och nu senast sonen har båda tagit nya steg i livet, utan att mamma är med längre.

Känslor flödar i mammas själ, glada känslor för barnens skull omväxlande med saknads känslor! Förnuftet säger att är så som det ska vara, barnen ska flyga ut och prova sina egna vingar, och visst är det så! Men skåpet är plötsligt tomt och hjärtat fladdrar till!
En stund av förvirring måste ersättas av nytänkande och framåttankar...
-Ok, nu tar mamma nya tag! Här ska skåpen fyllas igen... :)