Litet i Thailand blir stort i Sverige!

Det är vår i affärerna, sommaren är på ingång. Brevlådan översvämmas av det ena reklambladet efter det andra. Utemöbler, ljumma sommarkvällar på bilderna, gasolbrännare, grillar, vilstolar, myggmedel och krukor i mängd. Och sist men inte minst, eller snarare kanske störst - parasollerna med stort P!

Runda parasoll, fyrkantiga parasoll, randiga, enfärgade, det ena större än det andra. Och om det inte är parasoll så används uppspända segeldukar, allt för att ge skugga åt oss nordbor som suktar efter solen.

Så märkligt, vi som är sådana soldyrkare måste för att klara solen sitta i skuggan en stor del av tiden. När huden egentligen behöver solens strålar för att bilda vitaminer...

Det som slår mig dock är inte kravet att fixa skugga inför sommaren utan mer att storleken på parasoller varierar så mycket. I solbristlandets Sverige har vi stooooora parasoll men i sollandet Thailand är parasollen pyttesmå, om de ens existerar. Parasollerna där är som våra små miniparaplyer, inga stora tygtak där inte! Det räcker med små paraplyer för att skugga en hel familj vid ett matbord när solen alltid står alldeles ovanför huvudet. Och visst är det självklart, ju närmare ekvatorn, ju mindre skugga!
Men jag undrar om inte thailändarna undrar varför vi ska ha så stora parasoller när vi formligen äääällllskar solen på semestern?

Solfilmen...

Jag var 8 år första gången Solfilmen (klicka här så kan du läsa OM filmen) sändes i tv, året var 1963. Vi satt där hela familjen kring tv:n och njöt av den charmiga solen som först vaknade och så småningom blev så trött att han gick och la sig i det mjuka, sköna molnet. Vi kände att äntligen var våren och ljuset på väg tillbaka igen efter en mörk period.

När jag några år, ganska många år, senare fick egen familj så tittade även mina småttingar på solfilmen. De var dock så förtjusta i solen att de blev ledsna när solen gick och la sig. De ville se mera av solen... Kanske brås de på sin mamma?

I fredags var det så dags igen, 2011 års första solfilm, lika efterlängtad som alltid. Det här blir det 49:e året som jag ser solfilmen och hoppas kunna se den flera år till. Snacka om klassiker!!! Vi går mot vår! ;)

(Den här filmen är dock inte från i fredags...)

Årets första mygga!

Kan det vara ett vårtecken när man träffar på en mygga? Till på köpet redan den 7 januari?

Mitt i snöskottningen såg jag denna lilla varelse som satt och kurade på trappräcket. Hon/han hade väl känt lukten efter mig, ivrigt skottande och aningen svettig? Det har blivit en del snöskottningar den här vintern. Och även om jag längtar till våren så kan gärna myggorna få sova ett tag till, tack!
-Gå och lägg dig!
-Du har vaknat alldeles för tidigt!

Vår-rus!

Glädjen över att vintern äntligen släppt sitt grepp tar sig många former! Än spritter kossorna ut i vårgalopp, än cyklar damerna (jag) i glädjerus med nyligen påsatta sommardäck, än osar grilldoften över kvarteret eller så ordnas picnic i parker och på torg med särskilda picnicfiltar, allehanda mat och dryck!

Eller som idag, i vårglädjen fick jag återigen ta fram kameran för att föreviga nästa vårblomma! Dessa finns nu i hundratusentals ute på Kungsängarna i utkanten av stan. Men se, jag har några exemplar i min trädgård också!

Kungsängslilja, eller som den tidigare hette, damspelsblomster. Kanske för att damerna, liksom jag, får "spelet" av att äntligen våren/försommaren är här! Jippie!

Men det är ju Gökotta!!!!

Javisst, man var 14 år och helt plötsligt mycket intresserad av fåglar, i alla fall av göken!!! Det sa man kvällen innan Kristi himmelsfärdsdag när man växte upp i Hälsingland! För seden var den att då skulle man vara uppe hela natten, sitta utomhus vid en brasa tillsammans med andra "fågelskådare" och vänta på att få höra gökens "ko-ko".

Mina kära föräldrar visste ju förstås vad det egentligen handlade om, dummare än så var de inte! De förstod givetvis att det nyväckta intresset för göken snarare var suget efter gemenskapen kring elden, upplevelsen av den sena timman och den dryck man trodde att man måste inta för att orka vara vaken hela natten. Tack mamma och pappa för att ni höll mig hemma! Fast jag var säkert sur flera dagar...

Gökintresset avtog så småningom, det kan jag lova. Ikväll firar jag inte längre gökotta utan nu vill jag snarare sova över ottan imorgon! En ledig dag sitter inte fel! Så nu kan gökarna gala bäst de vill, oavsett om de är fyllgökar eller gökar från öster, väster, söder eller norr. Jag sover imorgon, bara så att ni vet!

En stund... till minnet!

Hej!, こんにちは, Konnichiwa!

Idag ser jag att vårt körsbärsträd börjar slå ut! Trots den kalla vintern, med snö, kyla och ruskväder, står nu trädet stolt i trädgården och öppnar sina blomknoppar.

Sakura, körsbärsblomman, är en symbol för landet Japan. Körsbärsblommorna älskas av alla japaner, som på våren går ut och njuter av blommornas prakt under "Hanami", en gammal festtradition.

Så idag blir jag lite japansk, för det här är en stund som måste läggas till minnet, så fram med fikat, ut i trädgården eller parkerna och njut!!!!

”Trevligt att råkas”, よろしくおねがいします, Yoroshiku onegaishimasu

Sista april i Uppsala

Startade sista april med golffrukost till skillnad från alla andra Uppsalabor som startade dagen med champagne och jordgubbar och senare sill-lunch med snaps och ännu mera champagne.

Golfbanan lockade i år mer än årets forsränning i Fyrisån eller rusningen nerför Carolinabacken med studentmössan på. Visste ni förresten att studentmössan uppfanns i Uppsala år 1843? Men visst kliade det i festcentrum, så vi kunde ändå inte låta bli att promenera genom Ekonomikumparken och fortsätta in till city längs ån när vi kom hem på eftermiddagen.

Feststämningen var fortfarande på topp trots att festen börjat redan vid 8-tiden, en del startade till och med redan kvällen innan. Här och där hade dock några alltför festglada redan gjort "patron ur" och sov sött på gator och torg. Eller så hade man vandrat hem i trasiga kläder och med leriga skor, lämnat sina festrester i form av glasflaskor, ölburkar och pizzakartonger kvar på stan som alltmer liknade en horisontell sophög än ett vårlikt Uppsala.

Alla var dock glada (ok, nästan alla då) och firade att våren äntligen är här! Och visst känns det i kroppen, äntligen slipper man snöspaden, dubbdäcken och kläder i tredubbla lager.

Idag, den första maj, blir det intåg i sommarhagen, enligt en tradition som en av våra kära kompisar lärt oss, helst med musik till. Då blir det picnic och solnjutning ute bland vit- och blåsippor. Intåget i sommarhagen blir dock för en del andra att istället städa upp bland vita pizzakartonger och blåa ölburkar. Och utan musiken som tystnat efter gårdagens larm.

By the way, kan man ha sin picnic på golfbanan??

Sommardäcksvarning!

Äntligen dags att ta av vinterdäcken med dubbar, cykeldäck som suttit på extra länge den här vintern! Det har verkligen känts som man cyklat på gamla järnskodda trähjul! Tungt, tungt... både på platta backen men även uppför och nedför!

Men nu är det dags, likt påskkärringarna på väg till Blåkulla far jag nu fram som ett jehu på min blåa damcykel med cykelkorg! På gator och vägar, i skogar, över stock och sten, allt i tron att jag har en mountainbike under sadeln!

Så se upp, här kommer tanten, våryster som kossorna på väg till första grönbetet! Muuh....

I väntans tider...

... vad är det?

Är det när man väntar på något gott - och ibland upplever att man får vänta länge, alldeles för länge?
Väntan = längtan/förhoppning!

Eller är det förväntningar, ... som ibland inte infrias?
Väntan = vånda, ibland rädsla för besvikelse!

Eller kanske som när hunden väntar på att alla ska komma hem innan den kan lägga sig till ro? Väntan = oro!

Tyvärr drabbas man ofta av en handlingsförlamning när man väntar... inget blir gjort! Vi är många nu som väntar på våren, att isen/snön ska smälta bort och vi slipper ta på oss vantar, mössa och vinterskor. Sen om väntan är förknippad med längtan, vånda eller oro - det får var och en själv avgöra! Jag vill dock inte vänta särskilt länge till!

... och om en vecka blir vår familj fulltalig igen! Ett tag i alla fall! Då ska jag göra allt jag inte har förmått att göra när jag befunnit mig i väntans tider!

Sista februari - äntligen!

Det var tidigare den sista dagen på året! Den gamla tidens nyårsafton! Därav den extra skottdagen vart fjärde år när året rann ut.

Då skulle hemmet inomhus ha genomgått en "reningsceremoni" inför det nya året! Ute skulle det ligga "tunn spårsnö" enligt de gamla anteckningarna, och man kunde ana vårens antågande!

Hur är det idag? Ja, inne är mitt hem i stort behov av en "reningsceremoni", fast jag måste erkänna att det är hemmet i behov av hela året, inte bara i februari.

Jag hinner lagom komma runt huset med dammsugare och trasa så är det dags för att börja om igen! Och så mycket jag hittar på vägen! Vissa familjemedlemmar har fått för sig att man kan lämna det mesta än här och än där. Ex. tallrikar som man ätit på, inte behöver de tillbaka till köket inte! Eller alla kläder, de hamnar i en "horisontell garderob" nuförtiden. Alltså liggandes överallt i huset! Garderoberna gapar oroväckande tomma!

Och ute då? Ja, snön ligger där men inte i form av "spårsnö"! Den "spårning" jag får göra nu är att försöka hitta stadens trottoarer och gator så jag vet var jag ska sätta fötterna.

Men jag har gärna en "ceremoni" ändå för att fira sista februari, oavsett om det är gamla tidens nyårsafton eller slutet på årets andra månad. För jag tror att vi under nästa månad får uppleva lite vårkänslor i alla fall! Hurra! ;)

Lovande takdropp?

Det har börjat droppa från taken! Kanske våren ändå är på väg?

Smältande snö med takdroppsmusik är ljuv i mina öron, likt musiken jag fångat här. Visserligen bilder från ett land i öster men musiken..... Nästa gång jag tar med musiken ska jag fixa bilderna själv, med bilder från ett vår- och sommarlikt Sverige!

Fram med kameran, häng med i svängarna nu! Fota dagen, ta vara på ögonblicken! Och kom sköna vår och sommar! Vi har väntat så länge....

Dags för utemöblerna?

Vecka 8 brukar vara veckan då man för första gången kan sätta sig en kort stund vid lilla kaffebordet, om vädrets makter vill som man själv dvs?
Det här året är dock fikastunden långt borta, den har dränkts i snömassorna.

Möblerna syns knappt, bordet har fått en "vit tjock duk" på sig och någon plats för kaffekoppen finns ej!

Det räcker nu, kung Bore! Om inte våren kommer snart så sjunker hela landet under snön!

Våren anlänt.....inomhus!

I två månader har det snöat och varit kallt. När vår japanska gäst Yume var här i början av december-09 sa vi alla att nu kommer det att vara vinter och snö ända till slutet av februari! Men vi tänkte nog att det skulle komma både regn, rusk och varma dagar mitt i! Men inte då!

Visst är det fint ute, och visst är det en riktig vinter, en så´n som man kommer ihåg från sin barndom. När det luktade blöta kläder och ullvantar inne efter att man lekt i timmar ute i snön. När man låg på golvet inlindad i en filt och la upp fötterna mot elementet för att få tillbaka känseln i tårna! När man kände blodsmaken i munnen efter att ha slickat på järnstången!

Men nu känns det som jag är färdig med vinter för den här säsongen! Mina "ljusa" vintergardiner kändes helt plötsligt så mörka! Och för att skynda på våren så har jag fixat nya gardiner! Gardiner i vårfärger och med tulpaner i mängder.

Våren är här, i alla fall inomhus!

Burr!

Tittar på väderprognosen för tre dagar framåt. Burr! Nu väntas snökaos på onsdag och torsdag, om två dagar alltså! Och jag som trodde att snöskoveln gjort sitt för den här säsongen. Och att cykeln som är full med is och snö skulle tina fram! Inte då!

Det har gått så långt att jag slutat titta på termometern, jag bara vet att det är kallt och snöigt! Klär på mig massor av kläder utan att tänka. Jag har blivit precis som en robot! Jag vågar inte känna efter för då kommer desperationen: Ge mig lite vårkänslor, ge mig lite sol, ge mig lite värme!

Jag bara längtar......men inser att jag väl får fortsätta skidåkandet ett tag till då! Och får försöka glädjas åt att jag i alla fall slipper huka mig för getingarna! Surr, surr!

Första vårtecknet!

Idag har känslan av att våren är på väg infunnit sig. Ljuset börjar komma tillbaka igen och jag var tvungen att ställa om timern på utebelysningen. Det är alltid så skönt när man kan ta bort piggarna, värre är det när de ska dit.