Förhoppningar och avslut

Så var det då nyårsafton igen! I tankar satt jag och jobbade med bordsdekorationerna.
-Vad har det gamla året gett?
- Tog jag tillvara på året som jag tänkt?
-Vad kommer det nya året att bjuda på?

Jag hann tänka många tankar och gör här en kort summering av år 2013:
Glädje och sorg, skratt och gråt, förhoppningar och oro, upplevelser hemma och upplevelser borta, liten blev stor, stor blev liten, nystart och avslut, mindfulness och tanklöshet, gemenskap och ensamhet men även välkomnande och avsked.... Ett år som sig bör kanske? Ett år som det ska vara kanske? Inte ett år som alla andra men, ja, faktiskt, ändå ett år att se tillbaka på!

Och det nya året...
...må det vara ett bra år för oss alla! Även för dig!

Vi ses ikväll, välkomna mina gäster! Hoppas ni slipper att åka hem i nyårsnatten på oplogad E4...

Sol i sinnet....

En sol som skiner utanför fönstret! Och en sol som skiner i sinnet!

När nu snön lyser med sin frånvaro (inte mig emot) så var annandag jul som gjord för att testa golfsvingen! Gräsmattan var grön som på själva sommaren, greenerna likaså. Det enda som påminde om att det var en lite ovanligare dag för golf var klädseln. Med en jacka som smet åt och stränade aningen, med mössa och grova kängor, så kändes golfen kanske lite annorlunda jämfört med sommarens svingar.

-Hur det gick?
-Jo, för att gå runt med bara två klubbor så gick det galant! Och för dig som läser kan jag nämna att Bengts verkstad klarade sig även den här gången!

Verkligen sol i sinnet!!!!

Tomtemössa

Man kan vara yr i mössan inför allt fixande inför julen! Adventsljussstakar ska fram, julgardiner upp för de som har, julklappar ordnas, julgran ska kläs och tomtekläder ska ses över. Men yr i mössan var inte golfbollen som själv ordnade med lite julkänsla, mitt i golfrundan!

God jul alla nära och kära!

Adventsstämning på Slottet

En alldeles vanlig söndag i advent, trodde jag och gick upp till Slottet för att inta årets första julmiddag med underhållning efteråt. Men ganska snart insåg jag att det inte var en helt vanlig söndag i advent, det var en alldeles helt underbar söndag i advent! Den allra bästa första advent dessutom!

Jag satt förstummad i Rikssalen och lyssnade på Allmänna sångens bedårande sång i vintermörkret. Stämmorna avlöste och kompletterade varandra, ibland unisont, ibland flerstämmigt! Det var en andäktig inledning på den kommande adventstiden och förhoppningsvis bjuds decembervila så småningom! Att eftermiddagen avslutades utanför slottsfönstren med det stora fyrverkeri som Uppsalas lokaltidning bjuder på varje första adventssöndag gjorde inte saken sämre!

Tack till alla som bidrog med god mat, stämning och skönsång! Julkänsla kom! Frid....

Stilla väntan...

Kyrksjön visar upp en av sina bästa sidor för mig när jag är "hemma" i Ljusdal på snabbvisit. Vattnet ligger stilla och på sina håll är det fruset, det knäpper i det tunna istäcket och man kan ana en kommande vinterkyla. Vintern har inte riktigt hittat hit än...

Området runt sjön ska nu förändras. Nya planer har tagits fram och i planerna ingår vad jag hört bl.a. en badplats med sandstrand och ett stort allrekreationsområde för alla Ljusdalsbor. Spännande!

En stilla väntan på vintern....

En stilla väntan på förändringarnas tid för Kyrksjön...   

Höstvingar och höstsvingar!

Hm, jobbet har tagit ut sin rätt igen! En veckas vila var ordinerad! Och som den snälle patient jag är så tog jag medicinen i ett svep, utan den minsta tvekan....

Med höst-vingar flög vi med Pegasus air till Turkiet, närmare bestämt till Belek i Antalyaområdet. Och där idkades höst-svingar för fulla muggar! Golfklubborna fick jobba, bollarna fick vingar och flög som aldrig förr! Även vi fick vingar, utan att behöva dricka den berömda drycken som ger de´samma! Och i havet simmade jag omkring på vingar, vingar av vila...

Rikliga tillfällen gavs att fräscha upp våra språkkunskaper, i franska, i tyska och engelska förstås. Ryska gav vi oss inte på, det hade kunnat bli så fel... och för att inte tala om turkiska! Får nog försöka ta lite lektioner där...

En veckas sol med golf och bad ger energi åt slitna själar, den gav mig i alla fall kraft att orka arbeta lite mer, det kan jag lova...

Ny hobby

 

I takt med stigande ålder, och med fötter som säger nej till jogging, så har jag nu skaffat mig en ny hobby, Mountainbike! Över stock och sten, längs stigar och skogsvägar tar cykeln mig med på nya utfärder.

Det finns så mycket att se i stadens omgivningar, allt från öppna vatten till djupa skogar. På cykeln blir jag ett med naturen, det som från bilfönstret blott ses korta stunder upplevs "live" från sadeln!

Solsken, ljud och lukt,
motvind, medvind, fukt!
Vattenblänk och glans
stenig stig - balans!

Jag kan verkligen rekommendera min nya hobby! Hoppas att cykelsäsongen varar länge! Pling på er alla!

Lite honung gör susen!

Mmm, lite honung gör verkligen susen!

En stackars utslagen humla kryper, snarare krålar eller ålar, sakta fram på stenplattorna. Tiden är dyrbar, livskrafterna avtar. Tur att jag såg humlan innan jag trampade där!

Raskt in efter lite honung och efter en stunds lapande så uppnåddes ny energi! Pigg som en mört (om man nu kan säga det om en humla?) for den iväg på nya flygfärder! Och jag var rätt nöjd med min bedrift, en människa som hjälper en humla med honung från ett bi!

Tror att jag ska ta mig en kopp varmt vatten med lite honung i, jag med! Eller lite honungsrostade nötter, inte helt fel det heller! Ny energi kan behövas även här... Tackar...

En dag som proffs!

 

Drömma kostar ingenting! Och att drömma var lätt den här dagen, "En dag som proffs"! Om sen slagen hade gått som proffsens slag, ja då hade jag nog sagt upp mig hos arbetsgivaren nästa dag! Men så blev ju inte fallet som bekant!

Bro Hofs golfklubb hade öppnat portarna för oss som ville vara med i en vänskapstävling, 18 håls slaggolf (spelform) på Stadium Course-banan tillsammans med likasinnade golfentusiaster från hela Sverige.

Vi fick det sedvanliga startkitet innehållande diverse saker, peggar, bollmarkörer, golfbricka att hänga på bagen plus lite annat smått och gott! Och efter avslutad runda bjöds på en god lunch i det fina klubbhuset.

Men att bli mottagen på rangen av bolltornet, att få "äga" det på egen hand, det var för mig en ovanlig känsla! Jag måste ju erkänna att tankarna ibland snuddade vid ett annat liv än i skolan som lärare!

-Hur det gick?
-Mmm, riktigt bra kan jag säga, klart godkänt!
Och för er som spelat banan så förstår ni vad jag pratar om! Ingen skämsgolf! Ingen boll i vattnet på 17! Och en hel del par, dessvärre blandades de med några dubblar också.

Så kan det ju vara i golf... i alla fall för oss som inte är proffs. Men man kan ju få drömma! En dag som proffs!

Historiska (trapp)steg...

Utanför Sundsvall finns en golfbana som inte går av för hackor! Att spela den innebär både möjligheter och svårigheter men den erbjuder även "bergsklättring" med klubbor och bollar. Hissnande utsikter blandas med hissnande slag, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Dagens form avgör slutresultat!

Vi var på en golfresa tillsammans med golfande släktingar och var rätt nöjda med dagens golf. Men att efter avslutad rond få komma till den här hotellentrén, det gav en extra liten krydda åt trippen!

Och visst, jag var ju bara tvungen att prova trapporna, trots värkande lårmuskler efter golfrundan. Jag räknade inte trappstegen men det var ett antal, det kan jag lova! Många är patronerna som gått i trappan, till och med en ponny har trippat uppför men fick åka bagagehiss för att komma ner igen. I mitt fall dock kunde jag gå ner, tack och lov för det...

Återkommer gärna ska ni veta; till golfbanan, till trappan och till våra golfande släktingar! Men får nog köra lite trappträning tills dess!

När går nästa tävling av stapeln?

Sisten ut....

Helt plötsligt var det så dags för sisten i familjen att ta studenten!

 

Jag kommer ihåg första skoldagen, hur vi gick tillsammans i spänd förväntan och med stor nyfikenhet till skolan uppe i backen. I fem år skulle du vistas i lokalerna innan du skulle byta till den större skolan nedanför backen. Minnena från skoltiden är många, vissa sticker ut mer än andra.

 

När du skulle visa din faster vilken skolväg som var snabbast och tog henne med på den konstigaste vägen av dem alla, genom skogen, över stock och sten. Eller när du och jag hittade på en massa saker på vägen hem från skolan, försökte pricka skyltar med snöbollar eller samlade pinnar att ta hem (hela tomten blev full av pinnar emellanåt).

 

Skolväskor skulle packas, läxor skulle göras, teaterkläder skulle sys, nya kunskaper skulle förhandlas vid matbordet och klassaktiviteterna avlöste varandra i takt med årets skiftningar. Summa summarum, skoltiden satte färg på vardagen och berikade oss alla!

 

Men allt har sitt slut, även skoltiden. Mitt i allt planerande inför studentfesten så slog mig tanken att det här är sista gången för oss i familjen! 

-Nästa student?

-Det får väl bli barnbarnens?

 

Lycka till i framtiden min käre son!

Förändringar

På ett års tid har huset förvandlats på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig. Överfulla garderober och skåp gapar plötsligt tomma! Dottern först och nu senast sonen har båda tagit nya steg i livet, utan att mamma är med längre.

Känslor flödar i mammas själ, glada känslor för barnens skull omväxlande med saknads känslor! Förnuftet säger att är så som det ska vara, barnen ska flyga ut och prova sina egna vingar, och visst är det så! Men skåpet är plötsligt tomt och hjärtat fladdrar till!

En stund av förvirring måste ersättas av nytänkande och framåttankar...

-Ok, nu tar mamma nya tag! Här ska skåpen fyllas igen... :)

Vintervila...

En hektisk arbetsperiod krävde sin vila! Och mitt i den kallaste vintern så åkte jag och maken iväg till sydligare nejder!

Där vilade vi kanske inte på det sätt som man förknippar med vila, dagarna var snarare fyllda med aktiviteter av olika slag. Golf, promenader, träning på hotellets gym varje dag. En av dagarna ägnades åt bestigning av en vulkan, Teide. Visserligen åkte vi med vår hyrbil en bit upp på sluttningen men sen blev det lite klättring/vandring bland vulkanstenar och ödemark längs vulkanens kant. Att vi skulle se snö däruppe var kanske inte det vi väntat, men så var det!

Vintervila känner inte papegojblomman till, den kan blomma året runt om den står i ett gynnsamt läge!  Stolt, färggrann och vacker!

Jag skulle önska att det var detsamma för mig, att man kan blomma året runt men då krävs nog definitivt vintervila!  Kan man få det på recept?

Vad tar du med dig från 2012?

Jag fick frågan häromkvällen:
-Vad kommer du att ta med dig från år 2012?
Det var nyårsafton och vi firade nyår med våra nära och kära vänner. Maten var som vanligt extra god, väl tillagad och snyggt upplagd. Men frågan brände....

Efter att ha funderat en stund så kom svaret:
-Det var året som innebar stora förändringar för mig både mentalt och kroppsligt!
-Det var året då jag stod i hallen med tårfyllda ögon och önskade min förstfödda lycka till på väg mot sin första egna lägenhet!
-Det var året då kroppen påminde mig om att jag börjar bli gammal! Svettningar, värk, stelhet och en kropp som började protestera mot att gå till jobbet eller ta mig runt på joggingturen!
-Det var året då vi förlorade vår kanin, Stampe.
-Men det var även året som förde mig och min man närmare våra släktingar! I glädje och sorg blir det ännu mer påtagligt hur mycket man behöver varandra. Oavsett om man bor nära varandra eller om de finns en knapptryckning bort.
-Jag fick även njuta av våra vänners sällskap, med många skratt över gamla och nya minnen. Och sist men inte minst, genom dottern fick jag och min man lära känna nya vänner som vi hoppas få träffa mer under året som kommer!

Jag kommer nu att ta med mig de reflektioner jag gjorde över 2012, där hos mina vänner innan tolvslaget kom och det nya året startade!

Jag välkomnar det nya året 2013!
Det år då vi förhoppningsvis kommer ännu närmare varandra. Då jag ska ta ännu mer tillvara på de tillfällen då vi kan ses, alla nära och kära! Och jag ska glädjas åt att dottern nu står på egna ben, så som det ska vara! Och att sonen är på god väg, han med. Studenten kommer med stormsteg även för honom! Lite mindfulness ska även jag försöka mig på, det skadar inte att ta vara på alla små stunder! Här och nu, jag lovar!

Må ni alla få ett riktigt gott nytt år! Tillsammans är vi starka! :)