Att leva vågat!

Att leva vågat gör verkligen vår modiga viol. Det är en liten vit viol som har slagit rot på vår gång, mellan stenplattorna, på ett ställe där vi dagligen passerar flera gånger.

Ingen vattnar där! Ingen förväntar sig att se en planta där! Ingen skulle ens komma på tanken att placera en blomplanta där! Men den verkar trivas och blommar för fullt till allas förvåning! Och har så gjort i en månad nu! Jag lovar att om jag skulle plantera om den någon annanstans så skulle den säkert vissna!

Maskrosbarn hör vi talas om, barn som inte får tillräckligt med kärlek, uppmärksamhet eller omsorg men som klarar sig bra ändå. Men violbarn, det visste jag inte fanns!

Kanske den tog en chansning och lyckades! Så varför inte prova det som kan ibland verka omöjligt? Om violen kan, så...

Tonårsmamma (nr 4)

Småbarnsåren är förbi för mig! Det konstaterade jag häromdagen när grannen sprang efter sin 4-åring som var på väg ut genom gårdens öppning mot den förbjudna gatan! Små barnsben, särskilt sommarben, har en förvånansvärt hög hastighet i sig när de ska besöka något förbjudet och spännande.

Grannpojken hade givetvis uppfattat att det var sirener ute på gatan och blev hastigt mycket nyfiken! Alla regler om gårdens begränsning glömdes bort! Det slutade dock bra, pojken infångades i tid! Jag satt där i solstolen i väntan på maten och tackade min lyckliga stjärna att det inte var jag som skulle jaga dessa små sommarfötter! Men det skulle jag nog inte ha tänkt för strax därefter hände följande:

Vår 16-åriga son, pappan och jag satt senare vid middagsbordet och småpratade. Jag berättade om dagens jakthändelse på gården för sonen som slutat att springa efter sirener för länge sedan. Då frågade pappan i huset helt plötsligt om sonen kanske var sugen att gå seglarflygskurs?? Nu när sonen ändå hade mer fritid efter att ha lagt tenniskarriären på hyllan??
-Hörde jag rätt?
-Segelflyga??
-Jodå, det var precis det som pappan föreslog!
Och självklart tyckte sonen att det var en otroligt häftig idé, trots att han aldrig hade tänkt tanken innan.

Om jag vid det tillfället hade hållt i en hammare då skulle det minsann vara en pappa mindre, tror jag. Att föreslå något sådant när jag som mamma äntligen börjat ana en lugnare tillvaro! Och föreslå detta för en son som drömmer om häftiga händelser, stora utmaningar, vilda äventyr och brinner av lust att testa tidigare smått förbjudna saker.

Och inte nog med det, dottern kom i samma veva hem och berättade att hon ska hoppa fallskärm nu till helgen!
-Jag sticker till Borlänge och hoppar fallskärm, ja, tandemhopp förstås. Min kompis ska filma mig när jag hoppar! Vi har redan bestämt det!

Där satt jag, helt sänkt efter att ha insett att min tillvaro fortfarande ska innehålla oro över en segelflygare till i familjen, och så kommer dottern med detta. Givetvis ville sonen även prova på det förstås! Både att hoppa fallskärm och segelflyga.

Nu undrar jag vad det är för fel på frimärkssamlande? Fågelskådning? Eller geocaching som jag hade tänkt? Eller varför inte bara ta en cykeltur till Gamla Uppsala, äta en god matsäck och kasta fresbee?

En gång i tiden var jag så trött på alla de som upplyste mig om att "små barn betyder små bekymmer, och stora barn stora bekymmer" men nu börjar jag förstå! Alla åldrar har givetvis sin tjusning, och jag älskar att vara mamma, men måste mina juniorer hoppa fallskärm och segelflyga?

Tonårsmamman orolig igen!

Sommarutmaning: Birdie-jakt!

Nej, nej, jag har inte blivit ornitolog, men jag jagar birdie´s! Ordboken säger att birdie är detsamma som "pippi", liten fågel. Och nog har vi fått pippi, se nedan!

I golf betyder birdie att man lyckats komma i hålet/koppen på ett slag mindre än hålets par. En normal golfrunda brukar man gå på 72 slag men Annika Sörenstam har som enda kvinna i världen gjort en rekordrunda på 59 slag, 13 birdies på 18 hål! Vi håller kanske inte riktigt den nivån tyvärr, men...

Nu blir det birdiejakt av för oss två aktiva golfare i familjen. Varje birdie kostar pengar, 25 kr ska ner i "birdie-burken" så fort vi lyckats. När säsongen sen är över ska pengarna användas till något roligt, allt beroende på hur mycket pengar som finns i burken.

För ett tag sen trodde vi att det kanske skulle kunna räcka till varsin mosbricka på korvmojjen! Men nu ser vi att burken innehåller lite mer, vi sporras att fortsätta birdiejakten så gott det går! Mot golfbanan!

Efter säsongen får vi svaret, gissa om det blir en spännande sommar! I alla fall för oss!

Dagen efter...

... är det för en del! Dock inte för oss som gav järnet på golfbanan!
Men den här gentlemannen tog nog ett och annat järn innan han skulle blåsa...

Glad midsommar!

Midsommarhelgen har alltid varit något speciellt! Jag har firat många midsommaraftnar tillsammans med släkt och/eller vänner. God mat, sångarglädje, midsommarstång och givetvis ringlekar, "Små grodorna" och "Jungfru, jungfru...". Klädseln har varierat, det har varit sommarkläder, regnkläder, folkdräkt eller som nu, i golfkläder.

För imorgon, på självaste midsommarafton, går den årliga midsommartävlingen av stapeln, en tävling tillsammans med några av våra vänner. Den enda skillnaden i år är att det ligger på DAGTID! Första året någonsin!

Tidigare har vi alltid inväntat solnedgången och börjat spela när solskivan tippat ner bakom horisonten. Det har blivit spännande nätter, med spännande golfslag och en alldeles ljuvlig soluppgång ett par timmar senare. Och en enorm gemenskap för alla var tvungna att stå bakom varandra hela tiden för att kolla var bollen tog vägen när man slog. Vissa nätter var man till och med tvungen att leta efter bollarna genom att följa spåren där de landat och rullat vidare genom daggen fram mot hålen. Riktigt detektivjobb ibland!

Men i år går tävlingen alltså på dagtid! Lite sorgligt, men det är bara att inse. Åldern tar kanske ut sin rätt, dels ser man inte så bra i mörker längre och sen känns sängen extra skön när man passerat ålderstrappans mitt! Men det blir ju midsommar i alla fall! Man får väl gå upp extra tidigt för att se soluppgången??

Så ta nu vara på den stundande helgen och njut av fägringen runt om i landet! Det blir inte sommar-vackrare än det är nu!

Glad midsommar till er alla!

Sommarsolståndet!

Just nu står solen som högst för oss på Norra halvklotet, det är sommarsolstånd, kl 13:28 närmare bestämt. En stund som känns magisk och samtidigt lite skrämmande. För det är först nu som man kan börja känna sommarkänslor och då vet man att det vänder igen.

De flesta säger:
-Usch, varför ska du påminna om det? Låt mig njuta av sommaren utan att tänka på det!

Och visst är det så, man ska njuta av sommaren för som Tomas Ledin sjunger, "Sommaren är kort". Men man kanske njuter extra mycket när man vet att den inte är oändlig?

För visst tänker jag extra mycket på solen idag, och visst hör jag fåglarnas kvitter än mer och gräsmattans gröna friska färg har aldrig varit så grön som nu. Det blir nog en kaffe ute på gården efter maten! Med barfota fötter och "sol i sinne", dags för sommartider!

Kronprinsessbröllop versus fotboll!

Säga vad man vill om helgens aktiviteter men för mig vann ändå kronprinsessbröllopet!
Jag kunde inte låta bli att imponeras av alla framträdanden på konserten kvällen innan bröllopet! Sång, musik, akrobatik - allt framfört med värme, kärlek och finess!

Sen ett storslaget bröllop som heter duga! Med pompa och ståt, välregisserat in i minsta detalj. Och med vältränade poliser som sprang hela vägen i kortegen iklädda kostym, skottsäkra västar och vapen utan att visa att de blev det minsta trötta!

Det enda misstaget som jag kunde se, var den bukett Victoria fick när hon klev ombord på båten. En bukett som hon skulle lagt åt sidan, tycker jag. Den störde bröllopsbuketten färgmässigt och man kan också fundera vad buketten kunde ha innehållit? Tänk på det!

Själv sitter jag och tänker att det är dags för en joggingrunda, utifall man får frågan om man ska springa bredvid någon kunglighet någon gång? Det blir väl kung Bore i så fall, men då ska jag ta me´tusan springa före! Honom vill jag inte vara bredvid!

Nej, sommaren är bäst! Med kronprinsessbröllop, glada barn viftande med flaggor och med blomster i håret - då mår jag som en prinsessa! Och intet öga är torrt!

Tjuvlyssnat inför helgen!

Jag brukar inte tjuvlyssna, men den här dialogen kunde jag inte undgå. Jag satt på ett fik i väntan på en väninna. Herrarna satt vid bordet intill, jag hade ingen iPod med, ej heller mobilens hörlurar, så jag kunde inte undgå att höra vad de pratade om.

-Det blir tufft till helgen! sa den äldre herren.
-Varför då? frågade den yngre.
-Ja men, du vet, bröllopet. Hon ska ju gifta sig, den där prinsessan! Och det samtidigt som det är fotbolls-VM!
-Ja, just ja!
-Hur kan man bestämma att ha ett bröllop under VM? Då är man inte riktigt klok! Och frugan ska bjuda in lite kärringar, de ska äta smörgåstårta och dricka rosa bubbelvatten. Hela huset blir ju fullt av kackel!
-Du kan ju komma hem till mig en stund innan jag ska iväg! kontrade den yngre.
-Vart ska du då? frågade den äldre nyfiket.
-Jag ska "leda fläsk!"
-Hm, hur menar du?
-Jag ska ju på dans, pardans! Kärringarna är ju så feta!

Där kom min väninna och jag avbröt lyssnandet, jag vet inte vad herrarna beslutade sig för. Jag kunde dock konstatera att det kommer att bli en hejdundrande krock framför TV:n imorgon eftermiddag!

En stor del av svenska folket kommer att dricka bubbelvatten, titta på bröllopet, kolla in kläder och kändisar framför TV:n. Kanske släppa en och annan tår?

En annan del av folket kommer att sitta med fotbollskläder kanske, dricka öl, käka chips och skrika hejaramsor framför TV:n. Kanske släppa en och annan tår även där?

Och jag då? Jag kommer förmodligen att vara på golfbanan, leta svingen, bollar och golfhålen. Kanske släppa en och annan tår även jag? Men jag kanske tittar på TV senare på kvällen, för att se när Daniel bjuder upp till dans med sin drottning för dagen! Han behöver inte "leda fläsk"- Victoria följer nog honom galant ändå, lätt som en fjäder.

Lycka till alla fotbollsspelare och alla som gifter sig imorgon. Det blir en ny dag på söndag!

Sommar-regn!

Meteorologerna har talat om regn i flera dagar nu, men min regnkappa har varit oanvänd. Ända tills idag när vårt första riktiga sommar-regn anlände!

Ett sånt där regn som är både varmt och blött, man får en känsla av att stå med kläderna på i duschen! Det droppade från håret, ögonbrynen, kläderna och skorna var blöta men vad gör det? Det är sommar! Det är ljust ute och luften blir så skön att andas efteråt!

Jag kände mig som Gene Kelly när jag gick där genom regnet. Sen måste jag erkänna att jag tillnärmelsevis inte har hans fotarbete! Inte på långa vägar, även om det känns så i kroppen!

Titta på Gene, imponeras av hans fotarbete och hans regn-glädje! Ta med den känslan nästa gång det regnar!

Gene Kelly - Singing In The Rain sur Yahoo! Vidéo

Båt- och hårbotten (forts. från 13 juni)

Visst kliade det i mitt hår efter gårdagens blogginlägg om schampo. Men idag kliar det än mer efter att ha läst morgontidningen! Visserligen handlade artikeln om en rapport angående ämnet zinkpyrition, men det är ett giftigt ämne som används till både mjällschampo och båtbottenfärger! När jag kollade på min flaska så fanns det dock inte där, som tur var!
(Vill du veta vilka schampon det rör sig om - klicka på länken ovanför.)

Nu tror ni kanske att jag jobbar för Naturskyddsföreningen, eller så har Naturskyddsföreningen tjuvtittat i min blogg? Man kan ju undra när de kommer med en sån rapport just idag, dagen efter mitt schampo-inlägg! Vad vet jag?

Men jag blir inte tilltalad av att veta att båtbottenfärger och schampo har samma ingrediens! Och båtbottenfärg som ska sitta extra säkert för att stå emot vind och vatten!

Fast å andra sidan, när jag tänker efter, om man är flintskallig kanske en båtbottenfärg skulle vara bra att ha? Istället för hårimplantat eller peruk? Tänk tanken...

Kan dock inte låta bli att tycka att det är aningen bottenlöst att man använder ett giftigt ämne till både båtbottnar och hårbottnar? Eller hur?

Schampo, hårlös och hårlöss!

Efter en skön joggingtur och en välbehövlig dusch efteråt tog jag extra mycket tid på mig att relaxa! Lite massage av ömma vadmuskler, insmorning av fot-, kropps- och ansiktskrämer och en skön andhämtningspaus i badrummet. Allt frid och fröjd igen, särskilt efter nattens härjningar, se inlägg nr 2 idag.

Men mitt i avslappningen faller mina ögon på schampoflaskans baksida, ett schampo som jag nyss använt. Jag ser att det inte bara är en ingrediens i schampot utan flera. Känner mig som Björn Gillberg när han tvättade skjortor i Prädd för att visa vad gräddpulvret egentligen innehöll. Är det kanske min mission att demonstrera mot innehållet i schampoflaskorna istället?

Ve och fasa, måste alla dessa tillsatser finnas i mitt schampo? Är det nyttiga saker?
Hör bara: Kolesterol, Methylchloroisothiazolinone, Butylphenyl Methylpropional... totalt 32 ingredienser!!!

När folk talar om hårlöss så kliar det alltid i mitt hår men nu när jag läst på flaskans baksida så rynkar sig hårstråna ännu mer! Eller är det så här det ska vara i schampo? Är det jag som inte förstår?

Sonen säger:
-Strunta i schampot, gör som på stenåldern, då tvättade man sig inte alls! (tonåringen igen, som vill vägra vara vuxen)

Jag tror dock inte på den idén för då skulle ni alla protestera högljutt! Särskilt om ni träffat mig efter dagens träningsrunda.

Så jag får väl fortsätta att schamponera håret men om jag så småningom blir hårlös då anmäler jag nog företaget! Och bäva månde alla hårlöss dessutom, tänk om vi alla blir hårlösa!

Tonårsmamma (nr 3)

Ja visst, det är den trettonde idag men att döma av händelserna under natten är det ett turtal för mig. För det hade kunnat varit helt annorlunda denna söndag eftermiddag, ja, faktiskt annorlunda för hela kvarterets radhus!

Alla vet att en tonåring behöver mer sömn under tonårstiden än vid någon annan period i livet. Det händer så mycket i kroppen! Att de dessutom behöver mer mat än annars är också en sanning som vi känner till! Men de behöver dock inte matas som när de var yngre, som tur är!

När vi andra "dödliga" somnar sött i sängen på nattkröken börjar tonåringarna äta mål nummer 7! Och den här natten var inget undantag! Det lagades pizza (inköpt fryst, färdiglagad) som brukligt är när all mat efter dagens måltider är uppäten och man inte ska slamra så mycket i köket. Eller snarare, när man inte orkar slamra i köket!

Oftast brukar det vara fint och välstädat efter nattens härjningar men den här morgonen kändes det annorlunda! Jag vaknade av en intensiv röklukt och undrade om hela Domkyrkan eller Tiundaskolan stod i lågor! Avslutningstider vet ni...

Letade runt i huset, kunde inte hitta några rester efter nattens härjningar men då jag tittade ut genom fönstret insåg jag: Här har lagats pizza av en kock som förmodligen somnat!

För där ute på stenplattorna, till grannarnas stora förundran, låg resterna av en uppvärmd pizza, en vidbränd sådan. Hastigt utkastad genom dörren! En mycket HET variant, och då tänker jag inte på kryddningen, utan snarare på pizzans temperatur!

Nåväl, kocken gör inte om detta igen. Det blev en lärdom för livet! Jag tror dessutom att min egen pappa (sonens morfar) som var frivillig brandman i sin ungdom hade ett finger med i spelet där uppifrån himmelen!

Tack pappa för att du väckte kocken i tid! Och för att han var tillräckligt klok att agera!

Fostran i fotbollens tecken!

Öppnar lokaltidningen och blir alldeles rörd av alla fotbollslag som står så fint uppställda för fotografering. Lag på lag... en hel tidning full av snygga lagbilder! Här bredvid är några...

Alla ser glada och lugna ut, inga V-tecken i luften utan alla sitter eller står mycket fint och ordentligt och följer fotografens minsta önskan! Ordning och reda! Och så vet jag dessutom att bakom varje lag finns frivilliga eldsjälar! Som gör ett fantastiskt jobb!

Lyssnar sen på ett inslag i radion (skrolla ner till: Durban- sportens huvudstad i Sydafrika) om fotbollens betydelse i Sydafrika och blir fascinerad av att höra hur de använder sig av fotbollen för att träna konflikthantering och för att lära sig kommunicera med varandra.

I inslaget berättas att man provar olika metoder, ex. spelar de utan domare ibland! Så fort något händer eller något blir fel så sitter man ner på planen och får tillsammans resonera sig fram till en lösning. Eller så spelar man i könsblandade lag men reglerna är då att endast kvinnor får göra mål, männen får bara passa! Intressant! Lyssnar vidare och funderar...

Jag har aldrig tänkt på fotboll så, konflikthanteringsträning och fredsskapande, men nu tilltalar mig tanken oerhört! Helt plötsligt blir jag mer intresserad av att se på fotboll och börjar förstå varför fotboll är så stort i andra länder. Att bollen kan vara ett "verktyg för försoning och fred" som de så fint säger i radioinslaget.

Så tänk på det nu när du sitter där vid TV:n och följer fotbolls-VM!

Bollen är "rund", ja visst, men det kan komma något "fyrkantigt" ut av den: social kompetens, fostran, känsla för regler och känsla för övertramp, förståelse för andra, konflikthantering, samhörighet och lagkänsla. Allt det har vi nytta av i vårt framtida samhälle!

Så rulla in en boll och låt den rulla! Mer! Och titta gärna på det här om du får det tråkigt!

Tonårsmamma (nr 2)

Jag satt på jobbet häromdagen och undrade hur jag ska få bukt på den horisontella garderoben i sonens rum? Jag försökte beskriva oredan men det kändes som mina kollegor inte förstod allvaret i min fråga.

-Det går över, sa flera av de mycket erfarna mammorna.
-Det försvinner när de flyttar hemifrån, om inte förr.
-Det är inget att bry sig om, dom är såna, tonåringarna!
-Stäng dörren istället så slipper du se röran!

De log och verkade så lugna. Och där satt jag och hoppade av frustration på stolen.
Föräldrarna som har yngre barn satt runt omkring och undrade vad det var för konstig fråga jag ställt.
-Vad då, ligger kläderna på golvet??? Och inte i garderoben??
Jag suckade och tänkte:
-Vänta, så får ni se!

Men nu sitter jag här och har anammat de erfarna mammornas råd. Dörren till sonens rum är till och med öppen! Jag ser inte klädhögarna men jag ser sonen istället. Han är härligt mysig och jag tar hellre en pratstund med honom om andra saker än att tjata om kläder på golvet. För tiden är dyrbar, snart är huset tomt och då kommer jag säkert att sakna röran.

Det finns ju viktigare saker att tänka på, faktiskt!

År 2041...

... då blir jag lika gammal som min mamma är nu! Hon firade sin 86:e födelsedag häromdagen! Och jag hade turen att få vara där tillsammans med henne! God mat på restaurang! Kaffe och hallontårta! Flaggor! Glädje! Gemenskap!

Det är både imponerande och hisnande med 86 år. Det innebär en massa upplevelser, erfarenheter och minnen av alla sorter, en del roliga och andra mindre roliga. Nu börjar dock en del minnen att blekna för min mamma och orken är på nedgång även den. Men humöret är på topp!!!

År 2041, hur ser det ut då? Med tanke på de senaste årens IT-utveckling så vågar jag inte spekulera över framtiden. Men jag hoppas att jag kan sitta där då, 86 år gammal, med flaggan i topp och ha ett lika gott humör som min mamma! Min idol!

Att komma till insikt!

För länge, länge sedan kunde det hända att man ibland fick höra en uppmuntrande vissling eller kommentar när man passerade ett killgäng. När man var iklädd den nya kjolen eller tröjan...

Och visst kunde väl även visslingen utebli och andra mer trista kommentarer yppades, givetvis var det så! Men de gånger visslingen kom så reagerade man lite positivt, eller hur? Det var några år sen, några tiotal år sen, för länge sedan... (och bara tillåtet för killar då...)

Idag när jag tog en lång och skön promenad kom där ett glatt killgäng, och som alltid skärptes sinnena vid möten med obekanta, men kommentarerna som flög i luften var helt annorlunda mot tidigare:
-Hello grandmother!
-How are you?
Precis som de undrade om jag behövde hjälp eller så? Kanske tant behöver skjuts hem?...

Hm, intressant... är det så de ser mig? Insikten slog till!
Ja, visst! Mormor eller farmor kunde jag mycket väl vara! Inte en helt oangenäm känsla det heller förvisso! Om bara mina egna barn anlänt tidigare!

Men nu njuter jag av dagen, och gläds åt att jag inte har små bäbisar överallt som kräver min fulla uppmärksamhet, att jag har det mysigt med mina egna småkaxiga ungdomar och att jag ännu inte behöver rollator och hörapparat. Det är också att komma till insikt! Och jag trivs med det!!

Student 2010

En härlig dag med tre studentuppvaktningar! Med solsken och förhoppningar om en skön och fin framtid!

Det var vad jag fick uppleva idag, studentdagen 4 juni 2010. Det blev en härlig blandning av friska fläktar från studenterna på tre fantastiskt fint ordnade studentmottagningar med mycket vällagad mat. Jag fick träffa många av mina gamla fina vänner men även stifta bekantskap med nya människor.

Äldst på kalasen var den otroligt pigga ordvirtuosen på 95 år som charmade oss alla med sina vitsar och den yngsta deltagaren på några månader som också charmade oss men som ibland även hade en annan ton i källan!

Ja, den ljusnande framtid är er, alla ni studenter! Tack för att jag fick vara med och lycka till i framtiden!

Lill-Babs, Martin Stenmarck och jag!

Vad har vi gemensamt undrar ni, Lill-Babs, Martin Stenmarck och jag? Jo, vi är alla sålda på Hälsinglands "blåa berg". Och jag vet ingen annat ställe där bergen är så blå! Vet ni?

Martin säger i tågtidningen Kupé att han "blev kär i landskapet" när han såg "de blå bergens vackra konturer". Samma känsla fick jag när jag åkte med tåget in i de ljusa dalarnas landskap, Hälsingland, hemlandsvibbarna slog till igen. Både tåget/rälsen och bilvägen följer Ljusnans dalgång och landskapet runt älven bjuder på sina allra bästa bilder. Bitvis kuperat, rena alpkänslan omväxlande med åkrar, hus, vattnet och böljande åkrar. Jag blir alltid stum av beundran över hur vackert det är!

Doften som mötte mig när jag klev av tåget påminde mig om barndomen, doften av tjära, sågspån och timmer tillsammans med de friska fläktarna från fjällen och fjällvattnet som rinner ner via älven.

Visst klappar hjärtat lite mer? Och visst börjar minnesbilder växa fram från tidigare år? Och ändå är mitt hem nu på ett annat ställe sedan 34 år tillbaka!

Men jag förstår Lill-Babs som envist hänger kvar i Kramsta/Järvsö, och jag förstår Martin som smälte för hälsingetösen och landskapet. Jag gillar att få åka dit och känna mig hemma! För ett tag!

Blodigt värre!

Det var dags att springa igen, den här gången i Blodomloppet!

Jag har hört att travhästar brukar smådarra inför sina starter och det var inte långt ifrån att även mina ben darrade av upphetsning inför loppet!

-Vi vill iväg, vi vill springa, vi vill starta - nu! sa mina ben när de såg ut över vägen till starten.

Vi var flera från jobbet som hade samlats den här försommarkvällen på Studenternas för att springa eller gå 5 alt. 10 km. Och med blodet sprängande i våra ådror for vi sen fram längs de uppmärkta slingorna vid Fyrisån.

Efteråt fick vi riklig belöning i form av: dricka, bananer, medalj,
t-shirt, en stor matkasse och framförallt känslan av att vi gjort något bra. Dels för oss själva förstås men även för andra genom att vi hjälper till att fokusera kring blodgivning!

Och visst blev det en och annan blodsdroppe genom skavsår, skrubbsår och näsblod men främst blev våra själar rejält blödiga för kvällen var helt underbar!