torsdag 3 juni 2010

Lill-Babs, Martin Stenmarck och jag!

Vad har vi gemensamt undrar ni, Lill-Babs, Martin Stenmarck och jag? Jo, vi är alla sålda på Hälsinglands "blåa berg". Och jag vet ingen annat ställe där bergen är så blå! Vet ni?

Martin säger i tågtidningen Kupé att han "blev kär i landskapet" när han såg "de blå bergens vackra konturer". Samma känsla fick jag när jag åkte med tåget in i de ljusa dalarnas landskap, Hälsingland, hemlandsvibbarna slog till igen. Både tåget/rälsen och bilvägen följer Ljusnans dalgång och landskapet runt älven bjuder på sina allra bästa bilder. Bitvis kuperat, rena alpkänslan omväxlande med åkrar, hus, vattnet och böljande åkrar. Jag blir alltid stum av beundran över hur vackert det är!

Doften som mötte mig när jag klev av tåget påminde mig om barndomen, doften av tjära, sågspån och timmer tillsammans med de friska fläktarna från fjällen och fjällvattnet som rinner ner via älven.

Visst klappar hjärtat lite mer? Och visst börjar minnesbilder växa fram från tidigare år? Och ändå är mitt hem nu på ett annat ställe sedan 34 år tillbaka!

Men jag förstår Lill-Babs som envist hänger kvar i Kramsta/Järvsö, och jag förstår Martin som smälte för hälsingetösen och landskapet. Jag gillar att få åka dit och känna mig hemma! För ett tag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar