Farliga tider!

-Gå inte i vattenpölen, sa jag till barnet och hoppades att det skulle förstå och respektera min uppmaning. Och barnet gick givetvis till vattnet för det lockade.

-Undvik getingar, sa man åt mig på sjukhuset och både jag och personalen trodde att det skulle bli lätt att hålla sig borta från getingar! För att bli stucken innebär fara för livet för mig! Och då går man inte dit, eller hur?

Så har då getingperioden kommit och de syns överallt - getingarna! Hemma har jag satt upp insektsnät vid ytterdörren för att inte få in getingarna. På golfbanan vet jag att man ska undvika skräpkorgarna för där trivs getingarna bland söta drycker och matrester. Men ibland slängs bananskalen utanför skräpkorgarna och då flockas getingarna, och jag förstås! För jag kan inte riktigt låta bli att beskåda de "hemska odjuren". Likt barnet vid vattenpölen dras jag till det förbjudna, getingarna! (Vill du titta närmare på bananskalet och getingarna, klicka på bilden)

Nu bävar jag inför skolstart med alla elever som glatt springer omkring på rasterna med frukt i händerna. Färgglada, sött doftande blir de en lockelse och ett irritationsmoment för alla getingar som inte gillar ivriga rörelser eller färgglada kläder. Själv ska jag ta på mig en illgul rastväst för att eleverna ska se mig bra. Men getingarna ser mig också och gillar inte min reflexgula färg, de är dessutom redan uppretade av allt stoj och spring!

Det blir en farlig och lite spännande inledning på vårt nya skolår! Hoppas vi ändå kan mötas på ett bra sätt, getingarna, eleverna och jag!

Den köttätande växten...

... var en barnbok som fastnade i min hjärna när jag var liten. Jag läste den om och om igen, ville aldrig sluta läsa. Elisabit slukade professorn med hull och hår, och inte var det tal om att tillaga anrättningen först. Huh...

Jag förfasades över hur hemsk boken var, blev till och med lite rädd för stora växter! Men aldrig kunde jag väl tro att det fanns sådana växter på riktigt!


Nu har de köttätande växterna vandrat in i vårt hem. De har fångat både sonen och insekter! Han matar sina blommor med stor frenesi och de verkar trivas bra i hans sällskap. På menun står getingar, flugor, myggor och tvestjärtar hittills.

Och till på köpet får sonen "gröna fingrar", eller röda kanske...? Kanske också en ny, lite mer ovanlig, variant av "blommor och bin"?

Mums för flugfällan Venus!!

Vill du veta hur man ska göra för att de ska trivas riktigt bra, kolla filmen!

Getingar! Se upp!

Getingar har aldrig tidigare varit något problem för mig, ända till sommaren för tre år sen då min kropp helt plötsligt sa: Stopp!

Den hastigt uppkomna allergin fick till följd att mina handväskor nu jäst som saffransdegen i ett varmt kök, numera är väskorna i size XXL! Både sprutor och tabletter ska alltid vara med, överallt! Till och med på joggingrundan, men då är dock inte handväskan med... Hur nu det skulle se ut... ? Hi, hi... !

Visste ni förresten att getingar är mycket farliga djur? Trots den ringa storleken? De orsakar mest dödsfall bland människor/år i Sverige av alla insekter/djur! Så storleken har alltså inte betydelse... jo, när man ska bära omkring den stora handväskan förstås!

Trots det kan jag inte låta bli att sätta en liten geting på min nya sommar-hemsida, sidan som ska byggas i sommar är det tänkt! För de är fina att titta på, på avstånd. Och nog tänker man ändå lite på sommar, bad och sol?

Bzzzz, bzzz, se upp...!

Burr!

Tittar på väderprognosen för tre dagar framåt. Burr! Nu väntas snökaos på onsdag och torsdag, om två dagar alltså! Och jag som trodde att snöskoveln gjort sitt för den här säsongen. Och att cykeln som är full med is och snö skulle tina fram! Inte då!

Det har gått så långt att jag slutat titta på termometern, jag bara vet att det är kallt och snöigt! Klär på mig massor av kläder utan att tänka. Jag har blivit precis som en robot! Jag vågar inte känna efter för då kommer desperationen: Ge mig lite vårkänslor, ge mig lite sol, ge mig lite värme!

Jag bara längtar......men inser att jag väl får fortsätta skidåkandet ett tag till då! Och får försöka glädjas åt att jag i alla fall slipper huka mig för getingarna! Surr, surr!