På ett års tid har huset förvandlats på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig. Överfulla garderober och skåp gapar plötsligt tomma! Dottern först och nu senast sonen har båda tagit nya steg i livet, utan att mamma är med längre.
Känslor flödar i mammas själ, glada känslor för barnens skull omväxlande med saknads känslor! Förnuftet säger att är så som det ska vara, barnen ska flyga ut och prova sina egna vingar, och visst är det så! Men skåpet är plötsligt tomt och hjärtat fladdrar till!
En stund av förvirring måste ersättas av nytänkande och framåttankar...
-Ok, nu tar mamma nya tag! Här ska skåpen fyllas igen... :)
