Tankar idag!

Det var ungefär ett år sedan som jag skrev om jordbävningsoron i Japan, närmare bestämt den 15 mars. Och knappt ett år sen, den 20 april, som jag skrev om askmoln och tsunamin.

Skrämmande att nu, nästan precis på dagen ett år senare, titta på nyhetsbilderna som anländer från ett sargat och översköljt land. Bilder från ett område där min Maria befann sig för ett år sen, Sendai. Bilder från en kärnreaktor som inte gör som den ska. Bilder från bilar och båtar som åker runt likt barnens vilda lekar med badleksakerna i badkaret. Tunga bilder, svåra att blunda för.

Inte blir man heller lugnare när man hör att Tokyo fortfarande väntar på den stora jordbävningen som komma skall, och att den kommer ganska snart, tror man. När man misstänker att berget Fujiyama ska kollapsa. När man räds för att den stora staden Tokyo brakar ihop, vad väntar inte då?

Jag imponeras av japanernas lugn mitt i kaoset, japaner som snällt väntar på grön gubbe vid gatukorsningarna, som snällt vandrar hemåt i sina obekväma skor (om de inte köpt jogging- eller walkingskor på hemvägen dvs.), en promenad som kanske tar flera timmar. Japaner som vant sig vid att ha ca 100 jordbävningar om dagen. Det var den här sista som kanske överraskade dem lite mer...

Jag är tacksam för att min Maria är hemma i Sverige igen, jag är tacksam för att jag bor i ett mer stabilt land, långt ifrån kontinentalsprickor, vulkaner, jordbävningshot och tsunamivarningar. Och jag är tacksam för att kunna sitta här, skriva ner mina tankar, sätta på lite kaffe emellanåt och inte behöva vara rädd för katastrofer, inte just nu i alla fall. Det är mina tankar idag!