Frukostdags!

Morgon anno 1998:
Mamma smyger upp tidigt, tidigt och så ljudlöst som möjligt, gärna innan övriga familjen vaknar. Hinner i bästa fall äta sin frukost, läsa morgontidningen, duscha, klä på sig och kolla senaste nyheterna på TV innan resten av familjen ska väckas.

Frukost till övriga ska sen serveras, vitamintabletter, AD-droppar och allergiinhalator ska tas fram innan det är dags att se till att alla får på kläder och ytterkläder. Visst försöker alla hjälpa till men ansvaret vilar på mammas axlar. Fram med skolväskor, försöka behålla en lugn atmosfär för att sedan ta sig i sakta tempo till skola/dagis och arbete.

En halv arbetsdag har gått när mamma så kommer fram till sitt jobb.

Morgon anno 2008:
Tio år senare börjar mamma slappna av på mornarna, går fortfarande upp ganska tidigt visserligen, men slipper tänka på frukost åt andra. Den fixas av barnen/juniorerna själva, likaså påklädning och tandborstning går smärtfritt för dem. Mamman kan ägna sig helt åt sig själv, kommer utvilad till jobbet utan att behöva stressa. Att dörren ibland är olåst när mamma kommer hem får man ta, alla gör så gott de kan... men glömmer ibland.

Morgon anno 2011:
Återigen ska klockan ställas extra tidigt, frukostbrickan ska dukas till en av familjemedlemmarna. Han ska ha medicin, helst innan alla ska iväg till jobbet. Fram med antibiotika, näsdroppar och fil med hallonsmak för att skona magen i antiobiotikabehandlingen. Att det är just hallonsmak är extra viktigt för annars äter han inte! :-(

Mamma tvingas gå upp redan kl 5 för den här frukosten är inte lätt att servera. Inte lätt att få honom att ta emot den, han springer iväg, gömmer sig gärna och biter envist ihop munnen när man närmar sig med medicinen. Mitt i ätandet ska han tvätta sig kring munnen eller fixa frisyren. Dessutom ska den serveras utomhus, under kyliga marsmornar.

Svettig efter en jobbig morgon kommer mamman så till sist till jobbet, ganska så slut och gruvar sig redan för nästa morgon. Hon längtar efter att alla ska bli friska och pigga igen, att medicinätandet kan ta slut.

Undrar du vem som ska ha den speciella frukosten? Vår lilla kanin förstås!