Ett liv är så kort, ibland kortare än man tänkt. Men fotspåren som man lämnar efter sig är många. Och minnena desto fler.
Idag var jag på min väns begravning, en vän som älskade Beatles och särskilt den här låten. I kyrkans akustik blev låten extra fin och så skör, vi blev alla tagna! Kyrkan var fylld till bristningsgränsen, känslorna stora, tårarna tunga och musiken mäktig! Ett fint avsked...
Tack Kerstin för att jag fick vara med på din väg, din långa väg som dessvärre blev alldeles för kort. Vi saknar dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar