Mellandagar...

Utanför fönstret singlar snöflingor ner på den frusna marken. Solen och ljuset är på väg bort över horisonten, mörkret börjar sakta lägga sitt täcke över staden. Det är dagarna mellan jul och nyår och många tar det lugnt i sina hem, långt borta från julstress och julklappsinköp. Det känns som man befinner sig i ett tillfälligt vakuum, mellandagarnas vakuum...

Jag går uppför trappan, tänder små lampor i rummen, adventsljusstakar i fönstren och ser att sonens dörr fortfarande är stängd, han sover... trots att klockan är sen eftermiddag. Dottern som vaknade för ett par timmar sen har kommit ut från sitt rum och sitter med sin frukost i köket. I huset härskar ett stilla lugn, det är som om själva huset också har mellandagar...

Borta är tiderna då man gick upp klockan kl 5.30 för att hinna läsa morgontidningen innan barnen vaknade. Borta är tiderna då man jäktade för att hinna servera lunch innan sovvilan skulle ske, borta är tiderna då man halvlåg på golvet och lekte med juniorerna, lekte med bilar, dockor, gjorde hus under borden, gjorde tält, bakade tillsammans, målade tillsammans, dansade tillsammans. Borta är tiden då huset formligen kokade av liv från morgon till kväll...

Idag anar jag att tonåringarna bor i samma hus som jag, jag ser spåren efter dem. Det ligger lite kläder framme, det står många par skor i hallen, diskmaskinen fylls på emellanåt, ibland serveras middagar jag inte varit beredd på, ibland är det mysfika tillsammans. Jag hör dem småprata framåt natten, när jag går i säng. Jag somnar med deras sorl i bakgrunden.

Det är även mellandagar i livet, dagar mellan intensiva barntider och flytt hemifrån. Jag drar efter andan och njuter, för det är kul att vara mamma och bo i ett hus som har flera inneboende tonåringar/vuxna ett tag till. Att få vara med i hetluften även om det är på avstånd. Att få vara med i de ungas liv även om det sker under andra tider på dygnet. Rätt vad det är så är huset ganska tomt, misstänker jag. Och då får jag väl försöka locka med middagar eller annat för att få hem mina telningar...

Jag går in i sonens rum för att tända adventsstaken och meddela att det är kväll på gång, han rör på sig sömndrucket och jag ler...