Höstmörkret lägger sig över staden. Ljusen tänds i skymningen och kylan kryper innanför jackor och tröjor. Uteborden tas in från restaurangernas trädgårdar, de få bord som finns kvar värms under infravärme.Mina kära grannar brukar vid den här tiden säga:
-Hejdå Lisa, nu ses vi inte förrän i vår.
Och det brukar konstigt nog stämma, trots att vi har dörrarna intill varandra. Jag har i alla fall fejat i trädgården och förberett den för vinterns ankomst. Och för att glädja mina grannar har jag satt ett bord utanför dörren så de i alla fall kan se att jag finns.
Men hav förtröstan go´vänner och go´grannar för om drygt 2 månader vänder ljuset tillbaka! Och sen dröjer det bara ett litet tag så ses vi därute igen. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar