Långtråkigt?

Så här efter att julen passerat infinner sig ofta ett konstigt lugn, ett rastlöst sådant! Det känns som om dammluckorna plötsligt slagit igen! Man har flängt ut och in inför julhelgen och kanske har lite svårt att varva ner, fastän det är det man ska göra i jultid. Men nu har du kanske lite långtråkigt? Och en massa prylar över? Då kan du försöka dig på detta! Lycka till!

Från tråd och lakan... (God Jul)

Det var julen 1959, pappa kom hem från jobbet med en låda och sin arbetsportfölj. I lådan fanns en hiskeligt stor och konstig apparat. I portföljen låg en liten, liten ask med tråd bland alla papper. Pappa packade upp apparaten och letade efter något att ställa den på. Jag passade givetvis på att pilla lite på asken. Paket lockar ju alltid barn till sig...
-Du får inte röra asken, sa pappa samtidigt som jag öppnade asken och tog ut en rulle med en slags metalltråd.
-Men det är ju sytråd, sa jag och tittade bedjande på honom.
-Nej, lägg tillbaka rullen i asken, det är en film, ingen sytråd, sa pappa.
-Det är en tecknad film som heter Jultomtens verkstad!

Att nämna film, och tecknad sådan, på den tiden var som att ta fram ett magiskt trollspö. Alla barn tystnade omedelbart, stannade upp i det man gjorde och blinkade himmelskt med ögonen för film fanns inte i vardagen. Och att man skulle kunna se en film i det egna vardagsrummet var helt overkligt! Man visste ju inte ens vad TV var...

Pappa trixade med apparaten och trådrullen, mamma hängde upp ett lakan framför vår bokhylla och vi barn satt stilla i stum förväntan. Efter en stund var det så dags, lampan i taket släcktes och pappa tryckte på en knapp. Tråden rullades in i apparaten, det rasslade till och på lakanet kunde man skåda Jultomtens verkstad! Jordens underverk!!!

Idag samlas man kring tecknad film, Kalle Ankas jul, på julafton mest för att det är tradition. Man tittar lite avmätt på spektaklet och konstaterar att filmerna inte har särskilt mycket att locka med längre. Och det som visas kommer inte via tråd, ej heller via filmremsor utan nu är det digital visning som gäller.

I mig härskar fortfarande lite lyckorus när Jultomtens verkstad startar strax efter kl 15 på julafton, jag glömmer aldrig den första gången. Jag kan dock fortfarande inte förstå hur en tunn sytråd kunde bli film och att det faktiskt fungerade, trots att mina barnfingrar dragit i tråden, virat den lite och rullat upp den på rullen igen.

Till sist: från mig till er alla: En riktigt God Jul!!!
Och glöm inte att förundras över de senaste årens rasande utveckling, från tråd och lakan till digitalt format... men jultomten, han är sig lik.

Tomtemössa?

Julhelgen närmar sig med stormsteg!
Alla rusar runt, pyntar, handlar, städar, fejar och förbereder inför den kommande storhelgen! Man letar efter de julsaker man nyss städat undan, och undrar hur det kommer sig att det alltid är någon sak som försvunnit sen sist.

Nu var det tomtekläderna och tomtemössorna vi behövde leta fram, grannarna ville låna och visste att vi hade både det ena och det andra efter tidigare tomteaktiviteter. Vi hittade våra adventssaker, julgransbelysningen, alla möjliga tomtar och gammalt julpyssel från barnens skoltid, men ingen tomtedräkt och inga tomtemössor.

Så, efter diverse letande, kom vi till sist på att tomtedräkten, den sprack på självaste julaftonen förra året inför alla barns förtvivlan. Tomten hade visst ätit för mycket julgröt.... Så dräkten den låg nu säkert på någon sopstation om den inte redan hade blivit bränsle för fjärrvärmen?

Men mössorna då? Inget spår efter dem, för när julafton gått så känns de snabbt inaktuella. Hamnar i någons gömma, barnens garderober eller en blivande jullåda för resten som tas ner vid Tjugondag Knut. Och när den dagen kommer är mössorna väck! Resultat av mössjakten - noll!

Vi får nog använda oss av tomtemössan som sitter på tornet på Flustret istället? Där är det många som är yra både i och under mössan!!! God Jul!

Vad ska du bli när du blir stor?

En fråga som man fick i yngre år men som ingen ställer till mig idag!

När jag avslutade min grundutbildning för x antal år sen, 35 år närmare bestämt, så trodde jag kanske att jag visste vad jag skulle bli, vad jag skulle jobba med. Men i staden där jag bor är Universitetskatalogen (som numera ligger på nätet) lika intressant att få som IKEA-katalogen för den inredningstokige!

Hittade givetvis kurser i höstas som jag sökte, fick antagningsbesked häromdagen. Den kurs jag mest eftertraktade kom jag inte in på dessvärre, det stod på antagningsbeskedet:
-Inte behörig att söka...
-Va, jag har ju redan tagit många extra poäng, gått kurser än hit, än dit! Funderar till och med på att disputera i några ämnen. Men....

Det är bara att ta tjuren vid hornen, dags att försöka uppgradera betygen. Jag är nämligen inte helt färdig med vad jag ska bli när jag blir stor! Nu blir det en anmälan till vårens högskoleprov, kanske blir jag behörig att söka även den här kursen, den som jag vill gå nu. I väntan blir det dock en mindre kurs igen.

-Hej Universitetet! Jag är inte färdig än.... trots 35 år av jobbande.
-Vadå, för gammal? Det blir man aldrig!

Pepparkaksdags!

Nu är det dags för årets julbak, i år med ett nytt pepparkaksrecept! Tack IT-mamman för ditt tips, jag för det vidare här...

Mums!!!!

Ett liv i handfatet??

I 15 år och lite mer därtill, har vi bott i huset. Ett hus som renoverades vid inflyttningen 1995 men som nu börjar bli skamfilat igen. Dags att renovera? Eller dags att flytta?

Huset har genomlevt två familjer, den första med ett barn och nu vi med två barn. Huset har ändrat skepnad genom åren, det syns tydliga märken efter barngrindar, barnlås och tapetrivande juniorer. Likväl kan ses tecken på Muminfamiljens flygfärder mot hallväggen, märken och hål efter hammarslag i golvet då Tarzan skulle pulvriseras, knivars skrapmärken på dörrar och skrapade hörn efter trehjulingens framfart. Handfaten som en gång var nya har nu märken efter stentvätt och tappade parfymflaskor. Dofterna har också ändrats, från babylukter via jord- och lerdofter, blöta regnkläder, till eau de cologne och rakvatten. Ljuden/musiken från Mora Träsk till hårdrock! Så fort tiden gått!

Synliga spår, sinnesbilder, doftminnen och känslostormar! Åh, vad härligt att minnas! Åh, vad sorgligt att det snart kanske är dags för nya familjer i huset? Nya märken, nya dofter och nya minnen vikta för andra? Men jag njuter än så länge.... Och tänk vad ett handfat kan berätta! Det här är inte vårt dock, som tur är...

Novemberfix

Helt plötsligt är det november, var tog hösten vägen? Kan den ha försvunnit i arbetet? Eller börjar mitt närminne svikta?

Förra hösten gick jag regnklädd nästan jämt! Kollegan på jobbet påminner om att det i november 2009 var 9 soltimmar totalt! 9 timmar!!! Inte undra på att det kändes extra mörkt och regnigt då! I år har det varit fler soltimmar än så, eller hur?

Plockar fram lådor med julsaker inför helgen, adventsljusstakar och annat som jag nyss lagt ner, känns det som. Lämnar in cykeln för byte till dubbdäck och fixar ett nytt bakljus. Nu kan jag känna mig mer säker igen, halkfri och med ljus på cykeln som den värsta julgran!

Hinner visserligen bara cykla en dag sen är punkteringen framme! Och att starta en måndagsmorgon med oväntad punka, veta att det är 4 km till jobbet, ha inbokade möten redan från kl. 8 och försöka hinna allt ändå - ingen bra start på dagen!

Men jag hann, fick en härlig promenaddag och hann även ta en sväng förbi cykelreparatören som fixade ny innerslang. Han påstår att jag förmodligen cyklat för fort!? För innerslangen var totalt sprängd! Kanske i euforisk lycka över denna månads många soltimmar kanske?

Mot december med nytt ljus och nya däck med dubbar!
(som jag dock längtar att få ta av, och då blir jag ännu farligare och ännu snabbare!!) Klicka här får du se...

IT förenar!

Vem minns inte de stora julaftonsmiddagarna hos farmor? Där alla vi släktens barn väntade, väntade och väntade på tomtens ankomst? Under tiden passade vi på att leka, göra bus och testa gränser utan att föräldrarna märkte av oss. Jag kan villigt erkänna att kreativiteten på busfronten var stor! Endast ett under gjorde att vi inte lyckades tända eld på hus och koja ibland. Vi skrattade...

Och vem minns inte surströmmingskvällarna i stugan med efterföljande bastu och dopp i älven? Där vi barn förfasades över den lukt som la sig över stock och sten, men där doppet i älven efter bastun fick de flesta lukter att försvinna. Där man satt stilla i vattnet och lät älven skölja bort värmen samtidigt som småfiskarna började nafsa en på benen? Och vi skrattade så...

Eller de stora familje- och släktträffarna som kom med jämna mellanrum när någon i släkten fyllde jämnt! Då vi barn återigen hittade på lite bus emellanåt, långt borta från de vuxnas sorl eller blickar. De fina festkläderna vi tagit på oss genomgick en smärre förvandling i takt med antalet rätter som serverades. Förrätt - hyfsat snygga kläder, varmrätt - lite matfläckar än här och där, efterrätt - aj då, lite revor... och till kaffet kändes inte kläderna riktigt igen längre. Men vi skrattade så....

På senare år har buset lagt sig för oss, vi barn umgås lite mer moget. Nu är det istället våra barn som passar på tillfällena att upptäcka restaurangens eller gårdens hemliga utrymmen. Eller testar hotellets pool efter att hastigt slängt av sig festkläderna och bytt till badkläder istället! Vi vuxna undrar vad livet gjort med varandra? Nya familjesituationer visas, nya vänskaper presenteras och nya tankar utbyts.

När vi skiljts åt har vi alltid känt att vi måste ses igen, så snart som möjligt. För släktbanden är starka, omtanken stor och lusten att umgås mer hägrar. Men vi bor inte på samma plats och vi har inte alltid möjlighet att ses vid samma tillfälle...

Igår fick jag ytterligare en mejladress från en släkting till min mejlsamling. Och whow, idag ser jag på filmer vad han gjort från sitt livs resa. Jag har honom ett knapptryck bort! Vem kan inte säga att nätet förenar? Det undrar jag och ler åt att få komma släkten ännu närmare. Vad sägs om en kusinträff i sommar?

Ett litet paket...

I present fick familjen häromdagen en trevlig gåva. En gåva som kom hem i form av ett slags gåvokort med hänvisning till en webbsida. Där fick vi välja bland flera alternativ: najadlax, lyxiga praliner, rökt lammstek, ankbröst, hummer, sikrom, enbärslax...

-Mums, det vattnades i munnen! Ett val, fritt levererat hem till dörren! Det var bara att gå in på nätet och beställa!
-Lyxigt och enkelt, vilken härlig gåva! En omtanke som värmde och ett sätt att ge presenter som gör livet lite enklare.

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att följa paketets gång, spännande som den värsta polisjakt! Men vi blev förvånade när vi såg paketets resa, först från Stockholm till Ånge, där blev paketet omlastat för vidare färd tillbaka till Uppsala!

Innan paketet kommer fram så kanske den färska laxen blivit "rökt", det rökta lammköttet "stekt" eller så har hummern "surnat" till! Även om företaget lovat färskvaror och säkert lyckas med det också. Men nog surnade vi till när vi såg avgaserna från långtradaren som åker genom halva Sverige för att leverera ett paket till oss. Eller när flera människor måste packa om paketet än hit, än dit, för att vi ska få vår lilla present.

Presenten i sig uppskattar vi, företaget som kommer med idén uppskattar vi också och ett stort tack till givaren! Men måste Sveriges postgång ta så långa omvägar???

(Ett tillägg dagen efter: Paketet anlände i tid men hamnade på grannens trappa...på en annan gata.)

Allhelgonadagen

Allhelgonadagen infaller imorgon, den 1 november. Den är svår att hålla reda på, man blandar gärna ihop den med Alla Helgons Dag, som oftast "firas" lördagen under v. 44.

Givetvis missade vi detta med Allhelgonadagen även i år. Dörrklockan har ringt flera gånger i kväll och godissugna barn har stått där bedjande efter godis! Jag hade nästan lust att välja bus istället men då hade väl barnen blivit besvikna! Nu är det så att vårt hus inte badar i godis precis, det fick bli en och annan clementin istället till barnens stora besvikelse. Men tandläkarens lycka! Och jag håller mer på tandläkaren i det här fallet!!!!

Stackars föräldrar som ska borsta tänderna på småttingarna ikväll. Och stackars barn som förmodligen blir griniga och får en sockerchock av allt godisätande!

Jag kan tänka mig att tända ljus i höstmörkret, och det kan väl även få vara en pumpa om jag inte har något annat ljus, men kan vi inte få slippa dessa plinganden på dörren? Tiggande, godissugna barn - för deras eget bästa - håll dem hemma! tycker jag.

16 år som nattvandrare

29 okt-1994:
Vaknar på natten av att sonen letar efter nappen och har sparkat av sig täcket. Går upp, rättar till täcket, letar fram nappen och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-1996:
Vaknar på natten av att sonen kommer med nallen som brummar och en kudde under armen. Kryper ner i min säng och jag flyttar på mig så att han ryms mellan mig och maken, och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2003:
Vaknar av att sonen är uppe och går i sömnen, han pratar om att han ska gå och köpa ett tv-spel, han måste lösa uppdraget så att han kommer upp en nivå. Jag leder honom tillbaka till sängen, stoppar om honom och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2009:
Vaknar av att sonens mobil ringer, går upp, letar mobilen, hittar den under täcket i sonens säng. Sätter mobilen på ljudlöst, lägger den på skrivbordet och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2010:
Vaknar av att det låter från sonens rum, går dit i mörkret och hittar sonen sovande med hörlurar på, musiken på hög volym, den bärbara datorn invirad i täcket ovanpå sonen, locket uppfällt och datorn en hårsmån från att ramla i golvet. En decimeter till så hade säkert ett brak hörts när datorn kraschat i golvet och locket förmodligen stuckit iväg. Eller så hade branden brutit ut, datorns värme var inte låg vid det här laget!!!! Tar av hörlurarna, stänger av datorn och lägger ner den på golvet och allt är frid och fröjd igen!

En mammas uppdrag är inte alltid det man förväntat, tar inte heller slut när man förväntat. Och jag inser att även om tekniken utvecklas som aldrig förr så behöver våra tonåringar ändå sina mammor, både för nattassistans men även för vägledning genom livet. Från napp till app! <3

Halvvägs till framtiden?

Veckan bjöd på en tänkvärd och mysig kväll i goda vänners sällskap tillsammans med Niklas Strömstedt och "30 år i kärlekens tjänst". Och visst har man lagt 30 år bakom sig i kärlekens tjänst! Det både syns och känns.
Halvvägs i livet? Kanske mer än halvvägs i livet dessvärre?

Jag njöt ändå likafullt av kvällen och hoppas att jag får fortsätta i kärlekens tjänst i minst 30 år till. Och kanske kan jag även hoppas att jag har, om inte halva så, nästan halva framtiden kvar!!!?

Precis som Niklas sjunger att: "... nu är vi halvvägs, men det är långt kvar än..."!
Vi får hålla tummarna för varann! Mot framtiden med språng!

Tänd ett ljus...

Höstmörkret lägger sig över staden. Ljusen tänds i skymningen och kylan kryper innanför jackor och tröjor. Uteborden tas in från restaurangernas trädgårdar, de få bord som finns kvar värms under infravärme.

Mina kära grannar brukar vid den här tiden säga:
-Hejdå Lisa, nu ses vi inte förrän i vår.
Och det brukar konstigt nog stämma, trots att vi har dörrarna intill varandra. Jag har i alla fall fejat i trädgården och förberett den för vinterns ankomst. Och för att glädja mina grannar har jag satt ett bord utanför dörren så de i alla fall kan se att jag finns.

Men hav förtröstan go´vänner och go´grannar för om drygt 2 månader vänder ljuset tillbaka! Och sen dröjer det bara ett litet tag så ses vi därute igen. ;)

Snow and Rain - Go Away!

Utanför fönstret är det ruggigt och kallt, molnen släpper ifrån sig både regn, hagel och snö! Familjen kurar inne, tänder ljus och vill varken titta ut eller gå ut! Inser att det är dags att ta fram snöskyffeln igen, pust och stön! Längtar efter sommar redan nu...

Pubrunda!

När jag var student sist pluggade jag i Stockholm. Det blev tidiga mornar och sena kvällar innan jag kom hem till familjen som behövde läxhjälp, skolväskpackning och godnattsaga. Jag tog mig an studentlitteraturen sittande på tåget till och från den stora staden eller när barnen somnat in sent på kvällen.

Nu som student igen, den här gången i min egen hemstad, väntar min egen lilla studentska på mig för att jag ska hänga med på en pubrunda! Ingen godnattsaga längre, det är nog snarare så att det blir jag som måste nattas? För pubrundan, den traditionella, som stundar har en massa regler inser jag. Här handlar det om att starta rundan på en nation, intaga dryck av valfritt slag och avsluta drickandet inom 30 min. för då ska man snabbt gå till nästa nation för samma procedur. Och så förflyter kvällen - genom stadens alla 14 nationer!!! Den som vill dricka öl intar alltså minst 14 öl!

Nu både bävar jag, och ser fram emot kvällen som jag gör i studiesyfte. Kul att få hänga med, men kan man dricka öl i snapsglas? Eller ska jag ta med dockservisen?