Vad tar du med dig från 2012?

Jag fick frågan häromkvällen:
-Vad kommer du att ta med dig från år 2012?
Det var nyårsafton och vi firade nyår med våra nära och kära vänner. Maten var som vanligt extra god, väl tillagad och snyggt upplagd. Men frågan brände....

Efter att ha funderat en stund så kom svaret:
-Det var året som innebar stora förändringar för mig både mentalt och kroppsligt!
-Det var året då jag stod i hallen med tårfyllda ögon och önskade min förstfödda lycka till på väg mot sin första egna lägenhet!
-Det var året då kroppen påminde mig om att jag börjar bli gammal! Svettningar, värk, stelhet och en kropp som började protestera mot att gå till jobbet eller ta mig runt på joggingturen!
-Det var året då vi förlorade vår kanin, Stampe.
-Men det var även året som förde mig och min man närmare våra släktingar! I glädje och sorg blir det ännu mer påtagligt hur mycket man behöver varandra. Oavsett om man bor nära varandra eller om de finns en knapptryckning bort.
-Jag fick även njuta av våra vänners sällskap, med många skratt över gamla och nya minnen. Och sist men inte minst, genom dottern fick jag och min man lära känna nya vänner som vi hoppas få träffa mer under året som kommer!

Jag kommer nu att ta med mig de reflektioner jag gjorde över 2012, där hos mina vänner innan tolvslaget kom och det nya året startade!

Jag välkomnar det nya året 2013!
Det år då vi förhoppningsvis kommer ännu närmare varandra. Då jag ska ta ännu mer tillvara på de tillfällen då vi kan ses, alla nära och kära! Och jag ska glädjas åt att dottern nu står på egna ben, så som det ska vara! Och att sonen är på god väg, han med. Studenten kommer med stormsteg även för honom! Lite mindfulness ska även jag försöka mig på, det skadar inte att ta vara på alla små stunder! Här och nu, jag lovar!

Må ni alla få ett riktigt gott nytt år! Tillsammans är vi starka! :)

Annandag jul

Två bilder från 26 december....

Ja, det var faktiskt så här förra julen, se på bilden till vänster. Gräsmattorna låg gröna om ni inte kommer ihåg! Det var +11 grader varmt ute och solen sken från klarblå himmel! Den fysiska aktiviteten för mig då var golf!

Det här året, 2012, syntes inget av gräsmattorna på julen. Snön hade för länge sedan kommit och lagt sitt täcke över marken. Blomkrukan hemma på gården syntes knappt, endast en färgad golfboll kunde ses på toppen av krukan. Termometern visade på minusgrader och aktiviteten för mig var snöskoveln! Sången "I´m dreaming of a white christmas" stämde verkligen in på årets jul! Och även om jag gillar att spela golf så måste jag faktiskt erkänna att en vit jul vinner på vintern!

God fortsättning alla vänner!

Liten blir stor!

Det känns inte som det var länge sedan som vi två blev tre! Ett litet knyte hade lite väl bråttom ut i världen och föddes 14,5 vecka för tidigt, 34,5 cm lång och 845 gram tung (eller snarare lätt). Den lilla tösen som knappt var en handflata stor visade sig dock vara av en extra viljestark sort och slet ut respiratorslangarna med en vilja som få! Här skulle andas på egen hand!

Otaliga var de dagar vi var oroliga för hennes liv, otaliga var de gånger vi fick sitta med andan i halsen och bara hoppas.... men här är vi nu, bra precis 22 år senare!

På lägenhetsdörren står Ekblom och bakom dörren väntar en liten lägenhet på att fyllas med saker. Hemma i vårt hus kamperar flyttkartonger med klädhögar och köksattiraljer. Den lilla flickan ska flytta hemifrån!

Glädjen i hennes ögon är stor och glädjen hos oss att hon lever likaså och med både glädje- och saknadstårfyllda ögon önskar vi henne nu lycka till inför framtiden!
Älskar dig Maria! ;-)

"Necessärt" för necessären!

Det var i månaden maj, solen sken från en klarblå himmel och vi var åtta förväntansfulla damer som anlände till de fina övernattningsstugorna vid golfbanan. Vi skulle äntligen skulle få två dagars golfspel utan att behöva tänka på matlagning, disk och tvättmaskiner.

Vi hade packat i flera dagar, både noggrant och omsorgsfullt. Golfkläder, restaurangkläder och härliga små dofter och krämer för att verkligen känna lyxen av en hel damhelg i golfens tecken! Här skulle spelas golf, det skulle njutas av alla minuter och det spratt i våra ben och kroppar som det vore det värsta årliga ko-utsläppet på den stora ladugården!

Vi kastade av oss övernattningsbagaget i stugorna, sprang ner till första tee, peggade upp och swisch iväg! Två fyrbollar av damer tog banan i besittning! FORE!

Sent omsider, efter 18 hål under en hel dag i solskenet, var det så dags för kvällens belöning! En lång dusch, på med allehanda dofter och fräscha kläder - nu vankades en middag som skulle pågå i minst timmarna tre, innan det senare skulle vara dags för nattning och en ny golfdag!

Det var min tur att duscha, jag gick för att hämta min packning och väskan stod så fint på golvet där jag lämnat den.
-Va, det var något i väskan!
-Det rör sig visst i väskan!
-Va, vad är det här??????

Jag böjde mig ner för att titta närmare och då, då..... då RESTE sig en råtta på bakbenen inne i väskan, råttan väste mot mig och visade tänderna! Och allt hände i min väska!

-Iiiiiii, jag skrek, for upp, råttan fräste, den sprang snabbt iväg ut ur väskan och det startade en jakt utan all like i rummet. Först råttan fräsande och pipande, sen jag skrikande och de övriga i sällskapet antingen paralyserade eller hoppande upp på bord och stolar! Råttan försvann in under en vägglist, utan att varken jag eller någon annan hade fått tag i den!
-J--rans råtta! Den har varit i min väska......!!!!

Ilsket gick jag tillbaka till väskan men det var ingen rolig syn som mötte mig. I väskan hade råttan härjat runt under dagen, det låg råttlortar på kläderna, det var råttpiss på nattlinnet och det värsta av allt...
-Råttuslingen hade nog flirtat runt med borsten på min tandborste som nu inte längre var vit och fin utan full med råttlortar och mer gulfärgad!!!!!! När jag hade haft roligt med golfbollarna så hade råttan haft roligt med min tandborste!

Duschningen kunde genomföras men de tänkta fräscha kläderna, som nu knappast var fräscha längre, fick ligga kvar i väskan. Och tandborsten, den gick givetvis inte att använda, ej heller var det särskilt roligt att ens försöka använda några av de andra sakerna som låg i necessären - jag hivade istället iväg allt i soptunnorna utanför stugan.

Golfhelgen blev därmed något annorlunda än jag tänkt. Detsamma tyckte nog även mina medboende som säkert fick erfara en mindre behaglig lukt från mig i mina svettiga golfkläder? Kanhända låg vi även alla vakna för att höra nya krafsande ljud i våra väskor? Under våra sängar? .... Huh, inte så kul!

Men den största lärdomen, det som är "necessärt" för necessären, den gjorde jag för resten av livet, jag kommer aldrig att göra om samma misstag igen!
-Stäng necessären noga när du lämnar den i stugan, på hotellet eller var du nu har den. Annars kan det bli många små, grå tandborstbarn med gula tänder!

(Ett litet tillägg, nu vankas det snart damhelg igen.... med stängd necessär den här gången!)

Ringrostig!

Helt plötsligt har det gått nästan ett helt år sedan jag bloggade sist. Något skrämmande faktiskt att tiden bara rasat iväg...
-Var har du varit? frågade en av mina läsare.
-Ja, det undrar jag med, tänker jag först tyst men svarar sedan ärligt att det "har varit lite mycket"! Har inte riktigt hunnit med.

Men nu får det vara slut på att prioritera annat före min egen lust att reflektera över dagen, över händelser som passerar förbi. Så nu sätter jag igång igen!

Erkänner dock att jag är lite ringrostig, har hjälpt en massa elever med hur de ska använda talsyntes, rättstavningsprogram, hur de ska göra hemsidor, power points, photostorys, skriva berättelser på datorn och fixa snygga bilder till eller helt enkelt hur de bör sätta fingrarna på tangentbordet (så länge tangentbord nu finns kvar) men jag har inte gjort så mycket för egen del. Bloggverktyget känns annorlunda men jag intalar mig att det är nyttigt för hjärnan att utsättas för nya prövningar...

Så hej på er! Kul att ses igen!  ;-)

Bladlusjakt blev kulturhistorisk konsert!

Sommarkvällen var här, regnet hade upphört och solen tittade fram igen i min lilla radhusträdgård. Det var årets stora kväll, midsommarsolståndets kväll. Väl förberedd för bladlusjakt, med osäkrat, laddat vapen i handen (såpvatten i blomsprutan) gick jag med bestämda steg mot björnbärsbusken. Här skulle bladlössen få sig en omgång!

Så hör jag plötsligt en bekant stämma över grinden. Det är en av mina trevliga grannar som säger:
-Hej, har du något för dig?
-Ja, jag är trädgårdsarbetare, jag sköter min stora, stora trädgård (ca 4x6 m). Jag är tämligen grön om fingrarna av mosade bladlöss, jag luktar såpa och är verkligen på hugget, eller vid blomduschen ska jag väl säga.
-Du har inte lust att följa med på en kulturhistorisk konsert i den kungliga trädgården, i Botaniska trädgården, vid Orangeriet? Konserten börjar om tre kvart...

Jag tittar på mina fingrar, ser det gröna bladlusmoset och tänker en mycket, mycket kort stund på min lusjakt. Björnbärsbusken och lössen kan allt vänta, men en konsert utomhus i midsommarnatten, det vill jag inte missa!
-Ja, visst, jag följer gärna med. Vilken kör var det, sa du?
-Canorus heter de, säger grannen.

Jag lämnade min radhustäppa och begav mig till den kungliga trädgården istället. Där väntade en kör som klätt upp sig i fina sommarkläder med hattar, med blommor i korgar och med diverse trädgårdsredskap. En guide stod bredvid och tillsammans lotsade de oss i publiken genom den kungliga trädgården via den musik som kören presenterade. Det var sånger om djur, om blommor och mer eller mindre kända sommarvisor. Kören uppvisade ett väl genomtänkt program och jag imponerades av den fina balansen mellan alla stämmor!

Vilken sommarkväll! Och för den som vill ryktas att den ges imorgon igen.

Tack min kära granne för att du tog med mig! Och tack till kören och guiden som gav mig ett så fint sommarminne! Bladlössen är glada de med, tack vare konserten får de leva ett tag till. Kanske blir det till och med så att jag struntar i jakten, vi har ju alla rätt att få njuta av sommaren...

...undrar förresten hur de gör med bladlöss i den kungliga trädgården?

Litet i Thailand blir stort i Sverige!

Det är vår i affärerna, sommaren är på ingång. Brevlådan översvämmas av det ena reklambladet efter det andra. Utemöbler, ljumma sommarkvällar på bilderna, gasolbrännare, grillar, vilstolar, myggmedel och krukor i mängd. Och sist men inte minst, eller snarare kanske störst - parasollerna med stort P!

Runda parasoll, fyrkantiga parasoll, randiga, enfärgade, det ena större än det andra. Och om det inte är parasoll så används uppspända segeldukar, allt för att ge skugga åt oss nordbor som suktar efter solen.

Så märkligt, vi som är sådana soldyrkare måste för att klara solen sitta i skuggan en stor del av tiden. När huden egentligen behöver solens strålar för att bilda vitaminer...

Det som slår mig dock är inte kravet att fixa skugga inför sommaren utan mer att storleken på parasoller varierar så mycket. I solbristlandets Sverige har vi stooooora parasoll men i sollandet Thailand är parasollen pyttesmå, om de ens existerar. Parasollerna där är som våra små miniparaplyer, inga stora tygtak där inte! Det räcker med små paraplyer för att skugga en hel familj vid ett matbord när solen alltid står alldeles ovanför huvudet. Och visst är det självklart, ju närmare ekvatorn, ju mindre skugga!
Men jag undrar om inte thailändarna undrar varför vi ska ha så stora parasoller när vi formligen äääällllskar solen på semestern?

Förbryllande tankar...

Ibland står jag inför fakta som både förbryllar och fascinerar. Jag kan till exempel inte låta bli att reflektera över de uppgifter som florerar om detta år, anno 2011:

"This year we're going to experience four unusual dates. 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, 11/11/11 and that's not all...Take the last two digits of the year in which you were born -now add the age you will be this year, and the result will be 111 for everyone...!! This is the year of Money..!!! This year October will have 5 Sundays, 5 Mondays and 5 Saturdays. This happens only every 823 years... These particular years are known as 'Moneybags'... "

Och visst stämmer det, födelseåret och min blivande ålder blir faktiskt 111 tillsammans. Slump? Uträknat? Enkel matematik kanske? ... men jag orkar inte kolla, jag bara konstaterar fakta.

Jag blir imponerad av de personer som sitter och räknar ut detta, hur har de tid och ork? Samtidigt känner jag lite av "care face" - vem bryr sig? Och vad spelar det för roll? Men jag måste ändå erkänna att jag inte riktigt kan släppa tanken på att det ibland uppstår vissa underliga sammanträffanden, mönster, egenheter, som jag grubblar över. Känner mig ganska liten då.... som en liten myra!

Frukostdags!

Morgon anno 1998:
Mamma smyger upp tidigt, tidigt och så ljudlöst som möjligt, gärna innan övriga familjen vaknar. Hinner i bästa fall äta sin frukost, läsa morgontidningen, duscha, klä på sig och kolla senaste nyheterna på TV innan resten av familjen ska väckas.

Frukost till övriga ska sen serveras, vitamintabletter, AD-droppar och allergiinhalator ska tas fram innan det är dags att se till att alla får på kläder och ytterkläder. Visst försöker alla hjälpa till men ansvaret vilar på mammas axlar. Fram med skolväskor, försöka behålla en lugn atmosfär för att sedan ta sig i sakta tempo till skola/dagis och arbete.

En halv arbetsdag har gått när mamma så kommer fram till sitt jobb.

Morgon anno 2008:
Tio år senare börjar mamma slappna av på mornarna, går fortfarande upp ganska tidigt visserligen, men slipper tänka på frukost åt andra. Den fixas av barnen/juniorerna själva, likaså påklädning och tandborstning går smärtfritt för dem. Mamman kan ägna sig helt åt sig själv, kommer utvilad till jobbet utan att behöva stressa. Att dörren ibland är olåst när mamma kommer hem får man ta, alla gör så gott de kan... men glömmer ibland.

Morgon anno 2011:
Återigen ska klockan ställas extra tidigt, frukostbrickan ska dukas till en av familjemedlemmarna. Han ska ha medicin, helst innan alla ska iväg till jobbet. Fram med antibiotika, näsdroppar och fil med hallonsmak för att skona magen i antiobiotikabehandlingen. Att det är just hallonsmak är extra viktigt för annars äter han inte! :-(

Mamma tvingas gå upp redan kl 5 för den här frukosten är inte lätt att servera. Inte lätt att få honom att ta emot den, han springer iväg, gömmer sig gärna och biter envist ihop munnen när man närmar sig med medicinen. Mitt i ätandet ska han tvätta sig kring munnen eller fixa frisyren. Dessutom ska den serveras utomhus, under kyliga marsmornar.

Svettig efter en jobbig morgon kommer mamman så till sist till jobbet, ganska så slut och gruvar sig redan för nästa morgon. Hon längtar efter att alla ska bli friska och pigga igen, att medicinätandet kan ta slut.

Undrar du vem som ska ha den speciella frukosten? Vår lilla kanin förstås!

Tankar idag!

Det var ungefär ett år sedan som jag skrev om jordbävningsoron i Japan, närmare bestämt den 15 mars. Och knappt ett år sen, den 20 april, som jag skrev om askmoln och tsunamin.

Skrämmande att nu, nästan precis på dagen ett år senare, titta på nyhetsbilderna som anländer från ett sargat och översköljt land. Bilder från ett område där min Maria befann sig för ett år sen, Sendai. Bilder från en kärnreaktor som inte gör som den ska. Bilder från bilar och båtar som åker runt likt barnens vilda lekar med badleksakerna i badkaret. Tunga bilder, svåra att blunda för.

Inte blir man heller lugnare när man hör att Tokyo fortfarande väntar på den stora jordbävningen som komma skall, och att den kommer ganska snart, tror man. När man misstänker att berget Fujiyama ska kollapsa. När man räds för att den stora staden Tokyo brakar ihop, vad väntar inte då?

Jag imponeras av japanernas lugn mitt i kaoset, japaner som snällt väntar på grön gubbe vid gatukorsningarna, som snällt vandrar hemåt i sina obekväma skor (om de inte köpt jogging- eller walkingskor på hemvägen dvs.), en promenad som kanske tar flera timmar. Japaner som vant sig vid att ha ca 100 jordbävningar om dagen. Det var den här sista som kanske överraskade dem lite mer...

Jag är tacksam för att min Maria är hemma i Sverige igen, jag är tacksam för att jag bor i ett mer stabilt land, långt ifrån kontinentalsprickor, vulkaner, jordbävningshot och tsunamivarningar. Och jag är tacksam för att kunna sitta här, skriva ner mina tankar, sätta på lite kaffe emellanåt och inte behöva vara rädd för katastrofer, inte just nu i alla fall. Det är mina tankar idag!

Släktträff på nätet

Idag har jag lagt ytterligare mailadresser från släkten till min maillista. Facebook har utökats med flera släktingar, alltifrån Östersund ner till Borås. Ännu så länge är de flesta boende inom Sveriges gränser men flera av dem nosar österut mot Asien eller västerut mot USA. För mig är spridningen inom Sverige ändå tillräckligt stor för att jag inte ska hinna träffa alla eller för att jag kunnat uppehålla kontakten tidigare.

När jag var liten för x antal år sedan så sa min mamma (hon på bilden bredvid) :
-Elisabeth, om du gräver djupare ner i sandlådan så kanske det kommer en kines med solhatt fram i gropen. Gissa om jag grävde, och grävde....
Att det givetvis var ett försök från min mamma att hålla mig sysselsatt ett tag tänkte jag aldrig på då. Inte förrän jag fick barn själv...

Men nu, även om mina släktingar så flyttar till Kina så slipper jag gräva särskilt långt för att nå dem. Det räcker med en knapptryckning vid datorn och sen kan vi ha kontakt dagligen om vi vill. Att nätet förenar har jag sagt förut men idag vill jag ytterligare trycka på det igen. Idag är jag nämligen särskilt glad då två av mina kusiner plötsligt finns nära mig igen. Kul att ses!!!!
Och kusinträffen närmar sig alltmer.... :-)

Vinterlov för vissa...

Det börjar luta åt ledighet för många familjer med barn i skolåldern. En del tar sitt bagage och åker till fjällen, andra söker sydligare resmål i jakten på värme, bad och sol.

Ledighet innebär för många lugn och ro eller sportsliga aktiviteter medan andra ser chanser att festa loss. Kanske vissa till och med tar ett glas för mycket av vissa fluida drycker? (Tack Anna för filmtipset)

Vågor på g!

Nedräkning för varma vågor!

Om 7 dagar är det dags att kliva upp på sängen, drömma sig bort en stund och låta havet massera kroppen. Mmmmm, jag längtar redan.... Blir nog kö vid nya sängen på gymmet!

Vill ha katt!

Nästan alla mina vänner har katt, och jag vill också ha! Inget kan få en att mysa så när man sitter och klappar/smeker ett djur i soffan. Men vän av ordning upplyser mig genast att:
-inte katt i stan, de ska bo på landet!
-inte katt inomhus, särskilt inte om du har anlag för allergier!
-katter vill gå in och ut själva - hur nu det ska gå det till i ditt lilla hus?
-katter kommer inte alltid hem när du vill.

...och så där håller de på! Men nu vet jag, har hittat en allergivänlig och mycket social katt på nätet. Klia henne (peka med musen) på magen så får du höra....

Kaninens år

Imorgon, onsdag, så startar det nya året, kaninens år, enligt den kinesiska zodiaken. Jag brukar inte tro på horoskop eller annat hysch-pysch men kan inte låta bli att kasta ett getöga/fåröga på nyhetsartikeln i min lokala tidning.

Jag är alltså får (eller get) enligt zodiaken och ska passa mig för skärsår det här året. Jag kommer även under året att lära mig ett nytt begrepp: fårskalle!! Hmmm....???

Min son, hunden, ska sluta äta snabbmat ute och börja äta mer sallad! Jippie!

Min dotter, hästen, verkar ha tur med pengar! Jippie igen!

Men maken, kaninen/haren, får ett tufft år. Han ska slokörad vistas i en mörk håla hela året!
-Undrar varför?
-Jo, kanske när sonen tar pappans sallad, dottern tar pappans pengar och hustrun ska plåstras om.... ?

Gott Nytt År!