Vårrus, jojomän! Nog rusade jag, och nog kändes vårruset i kroppen också!Visserligen var man rätt trött redan efter uppvärmningen men de flesta fixade det ändå! Vi sprang upp på åsen och sen tillbaka längs Fyrisån och fick en tid som vi ska försöka slå nästa år. (Eller hur, Mian?)
Nu är vi kanske inte så rusiga längre, men rosiga om kinderna vill jag lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar