Sommardäcksvarning!

Äntligen dags att ta av vinterdäcken med dubbar, cykeldäck som suttit på extra länge den här vintern! Det har verkligen känts som man cyklat på gamla järnskodda trähjul! Tungt, tungt... både på platta backen men även uppför och nedför!

Men nu är det dags, likt påskkärringarna på väg till Blåkulla far jag nu fram som ett jehu på min blåa damcykel med cykelkorg! På gator och vägar, i skogar, över stock och sten, allt i tron att jag har en mountainbike under sadeln!

Så se upp, här kommer tanten, våryster som kossorna på väg till första grönbetet! Muuh....

Åldern har ingen betydelse...

Många roliga historier, glada skämt och givetvis lite sånger från Uppsala. Med sprittande ben och en rytm i kroppen som få! Det levererade Owe Thörnqvist Uppsalapubliken igår kväll.

81 år och "still going strong" - det är inte dåligt. Publiken var blandad åldersmässigt och i takt med musiken gungade alla ikapp. Är man så där pigg som Owe när man är 81 då får man verkligen vara glad och tacksam!

Bor man i Uppsala bör man i alla fall ha bevistat minst en konsert med Owe någon gång i sitt liv! Och fått lyssna till Dagny, Svartbäckens ros, Varm korv boogie eller Rumba i Engelska Parken. Oavsett om man är ung eller gammal!

30 minuter - en evighet... (tonårsmamma nr 1)

...om man är 16 år! På den tiden hinner sonen äta sin lunch, packa sina väskor för 2 veckors vistelse i Spanien, klippa sitt hår, ladda iPoden och uppdatera statusen på Facebook! Det sista absolut viktigast!!!

-Ingen brådska - det är lugnt mamma, säger han.

30 minuter för mamma är lite annorlunda! Inte lika lugn tittar man på när sonen packar, hjälper honom att leta fram sina badbyxor som saknas eller påminner om solkrämen. Står där redo med hårklippningsmaskinen och räknar sekunder, jätteorolig för att man i brådskan ska råka köra ner trimmern på 1 mm istället för 9 mm! Kollar att pass och pengar är med! Fixar lunch!

När sonen klipper av sitt hår så får mamma gråa hår istället! Men ska ändå visa att man tar det lugnt!

Visst har jag bett sonen packa för längesen och han är faktiskt duktig på det. Men måste man göra allt när det bara är 30 minuter kvar????

Sen kan man ju undra vad det är för tennisläger han ska på? Packningen innehöll mest parfymer, deodoranter och annat väldoftande...

Konstaterar dock till sist att dessa korta 30 minuter ändå blir till en evighet även för mig som mamma. Allt som hände ryms vanligen på en halv dag... Och kropp och själ känns rätt slut, båda två! Efteråt!

Tur att 30-minutarna inte alltid är så hektiska!!! För då blir resan till evigheten kort, tror jag!

(Tre dagar senare klagar han på att det fattas träningströjor, han packade endast 1 tröja att träna i, men minst 5 att använda på kvällarna. Hmm, hoppas han lärt sig något?)

Vi är nog rätt små...

Helt plötsligt känns den långa väntan på våren eller irritationen över myggor på golfbanan tämligen banala!

När jordens inre krafter sätter igång så är vi rätt små på jorden! Då är det bara att acceptera fakta och hoppas att man inte befinner sig mitt i händelsernas centrum!

Flygplanen står nu stilla i avvaktan på att luften ska bli mindre farlig att flyga i. Och vad kan vi göra? Det är bara att luta sig tillbaka och vänta...

För några år sen råkade våra kompisar befinna sig mitt i centrum, i Thailand/Khao Lak, när tsunamin kom! De kunde inte luta sig tillbaka och vänta, de kom faktiskt aldrig tillbaka!

Så glöm mygg och långa vintrar, ta vara på stunden här och nu!

Liten, men INTE naggande god!

Någon har myntat följande:
"-Den första hälften av våra liv blir ödelagd av föräldrarna, den andra av barnen!"

Jag kan nog inte riktigt hålla med om att det är så utan vill istället ändra meningen till:
"-Den första delen av golfsäsongen blir ödelagd av snön, den andra av myggorna!"

Det senare märkte jag idag när jag mitt i en bilskjutsarpaus (tennisförälder) åkte ut till den nyöppnade golfrangen för att träna. I mitt huvud fanns Annika Sörenstams sving redan klar för leverans! Men när jag satte igång så fick min nya fina sving helt plötsligt några extra krokar likt Jim Furyk då myggor stora som helikoptrar anföll mig! Morr!!!

Här har jag äntligen fått ta ut mina klubbor från vinterförvaringen och då flyger myggorna runt mig med sina elaka flin! Blir man glad, eller? :(

Äntligen...

... så har golfsäsongen startat! Som jag väntat på hela långa vintern!

Vår park- och skogsbana har nu mer av "seasidekaraktär" efter snösmältningen så det blev många spännande slag över vatten! Och ibland var man tvungen att söka sig längs ruffkanten... men vad gör det?

Startade med flera "nya grepp", alltså nyputsad sving, nytvättade klubbor, nya klubbgrepp, avkortad putter och ett självförtroende som självaste Tigern skulle avundas! Och det gick väl som det brukar, kanonslagen varvades med andra mindre välriktade kanoner! Men humöret på topp!

Så vill du ha tag på mig nu fram till november, leta på golfbanan! :)

Fängslande ringsignal...

Idag har det hänt 3 gånger, jag hinner inte svara i mobilen... vill lyssna färdigt på min nya ringsignal först! Och att sätta mobilen på ljudlöst, glöm det!

Så får du inte svar är det musiklyssning som gäller, jag hör av mig sen, när musiken slutat...

Säg det med film...

En textslinga ur en gammal sång lät:
"-Säg det i toner och inte i ord..." men jag har nu upptäckt att det är ännu bättre med:
"-Säg det med ljudfilm så når du långt fler..."

Min lilla påskfilm har gjort succé bland mina släktingar och vänner. Bättre påskhälsning kan jag nog inte komma på för tillfället!

Och så kul det var! Den stilla veckan och den långa fredagen försvann i filmens tecken. Av 47 små filmsnuttar blev det en 5-minuters film! (Har även gjort en till kopia utan glad påsk på slutet...)

Tack för ett lyft i livet, det s.k. lärarlyftet! <3

Glad påsk till er alla!

Den långa fredagen i påskveckan blev ovanligt kort! Jag ägnade dagen åt att klippa ihop min andra film. Huvudaktören var inte särskilt samarbetsvillig men fastnade ändå på filmen.

Glad påsk till er alla!

Filmen "Den korta flykten"

Hur gick det nu med påskstädningen?

Tror ni det blev någon städning, dammsugning och undanplockning, inte då! Jag ägnade mig åt datorn istället, mycket roligare. Jag klippte min nya film som ska heta: Den korta flykten!

Vad den handlar om kanske ni kan gissa? Jo, just det, en kanins lilla upptäcktsfärd runt vår lilla tomt.

Stor filmpremiär imorgon! Utan kändisinbjudningar dock!

Glad Påsk!

Trädet vid grinden är fullt av gula och lila vippor! (...som värsta "LLL"= Lions och Löfbergs Lila...men snyggt och färgglatt!) Det inköpta påskriset är klätt och barnens påskpynt framtaget, det som blev bra det vill säga.

Återstår nu att snygga till inne i huset inför helgen, dammsuga, flytta undan grejer...

Varför är det då alltid så svårt att börja med den stora rengöringen? Jag hamnar alltid framför datorn istället, som vanligt...

En yngre släkting till mig i Gävle påstår att hon blir pigg av att dammsuga, vems gener och arvsanlag har hon fått? Inte några som jag känner igen i alla fall.

Men jag inser att det är dags, mot påsken med stormsteg! Ska ta tag i dammsugaren men det får nog bli lite kaffe först... och sen... kanske... nja...

Glad Påsk på er alla!

Inspiration från öster...

Äntligen är familjen fulltalig igen! Lagom till påsk anlände dottern med ett bagage som kostade 1600 kr extra för att få med hem! Och vad gömde sig där?

Jo, massor av diverse små saker från Japan, ex. kanin- och björnformar till ris eller bakning. Allt för att göra maten vackrare och roligare! Eller omsorgsfullt dekorerade pinnar, återigen för att göra middagsbordet snyggare. Godiset som kom hem är så fint att man knappt törs äta det!

Helt plötsligt så ser maten här hemma lite godare ut, riset serveras i formarna, grönsakerna blir snyggt uppskurna som konstverk. Stor vikt läggs nu på att få allt dekorativt, faktiskt riktigt kul! Och det är så skönt när vi står där bredvid varandra och skapar! (familjefrid igen)

Så inför påskhelgen, dekorera mera, låt ögat få sitt innan magen tar itu med maten! Inspireras av landet i öster, gör konstverk i köket! (läs särskilt kap. 3, stycke 6)

Den gamla Haldan!

Min pappa var journalist, fotograf och radioreporter. Han satt ofta och skrev sina artiklar direkt "onphone" med den gamla skrivmaskinen i knäet och med telefonluren fastklämd mot axeln. Artiklarna växte fort fram under hans hamrande på tangenterna. Senare kunde man läsa hans artiklar i lokaltidningen eller höra hans röst i lokalradion. Bilderna till artiklarna hade han knäppt själv med tidningens gamla kamera.

Med ytterligare två (snart tre?) mycket nära släktingar som lever i mediavärlden; texter, tidningar, foto, bilder... så börjar jag undra om jag kanske valt fel yrke? Och när jag nu provat på att göra egen film så undrar jag än mer? Det är ju så kul! Borde kanske byta jobb?

Så vad sägs om?
Finnes: mediaintresserad, bloggande, fotonyfiken och filmskapande tant! Garanterat "vab"-fri! Kan jobba dygnets alla timmar (känns det som) bara jag får hålla på med det jag vill.
Sökes: arbete inom ovan angivna mediabransch! Det enda kravet jag har är att få en kopp kaffe då och då, kanske tillgång till en fräsch dator också?

Inser dock att oddsen till nytt jobb är rätt små! För i mediabranschen kryllar det inte av jobb precis. Och tidningarna lever i en orolig tid, för vad händer när läsplattorna kommer allt mer? Och nätanvändningen bara sväller? Då är en gammal skrivmaskin en raritet.

Gjorde jag rätt som slängde jag den gamla Haldan?

Väntan.....!

Min väntan blir lång inser jag, mycket lång...

Japan förbereder sig nu för den stora jordbävningen som de tror kanske kommer inom 1 vecka - i värsta fall!! Och där är nu min dotter...

Måtte den här veckan passera raskt utan att moder Jord hinner regera! Helt plötsligt är vinterns kung Bore betydelselös, jag kan stå ut med snö och kyla hur länge som helst bara hon kommer hem!

Ibland inser man hur liten man är! Och vad som egentligen är viktigt i livet!

I väntans tider...

... vad är det?

Är det när man väntar på något gott - och ibland upplever att man får vänta länge, alldeles för länge?
Väntan = längtan/förhoppning!

Eller är det förväntningar, ... som ibland inte infrias?
Väntan = vånda, ibland rädsla för besvikelse!

Eller kanske som när hunden väntar på att alla ska komma hem innan den kan lägga sig till ro? Väntan = oro!

Tyvärr drabbas man ofta av en handlingsförlamning när man väntar... inget blir gjort! Vi är många nu som väntar på våren, att isen/snön ska smälta bort och vi slipper ta på oss vantar, mössa och vinterskor. Sen om väntan är förknippad med längtan, vånda eller oro - det får var och en själv avgöra! Jag vill dock inte vänta särskilt länge till!

... och om en vecka blir vår familj fulltalig igen! Ett tag i alla fall! Då ska jag göra allt jag inte har förmått att göra när jag befunnit mig i väntans tider!