Ny hobby

 

I takt med stigande ålder, och med fötter som säger nej till jogging, så har jag nu skaffat mig en ny hobby, Mountainbike! Över stock och sten, längs stigar och skogsvägar tar cykeln mig med på nya utfärder.

Det finns så mycket att se i stadens omgivningar, allt från öppna vatten till djupa skogar. På cykeln blir jag ett med naturen, det som från bilfönstret blott ses korta stunder upplevs "live" från sadeln!

Solsken, ljud och lukt,
motvind, medvind, fukt!
Vattenblänk och glans
stenig stig - balans!

Jag kan verkligen rekommendera min nya hobby! Hoppas att cykelsäsongen varar länge! Pling på er alla!

Lite honung gör susen!

Mmm, lite honung gör verkligen susen!

En stackars utslagen humla kryper, snarare krålar eller ålar, sakta fram på stenplattorna. Tiden är dyrbar, livskrafterna avtar. Tur att jag såg humlan innan jag trampade där!

Raskt in efter lite honung och efter en stunds lapande så uppnåddes ny energi! Pigg som en mört (om man nu kan säga det om en humla?) for den iväg på nya flygfärder! Och jag var rätt nöjd med min bedrift, en människa som hjälper en humla med honung från ett bi!

Tror att jag ska ta mig en kopp varmt vatten med lite honung i, jag med! Eller lite honungsrostade nötter, inte helt fel det heller! Ny energi kan behövas även här... Tackar...

En dag som proffs!

 

Drömma kostar ingenting! Och att drömma var lätt den här dagen, "En dag som proffs"! Om sen slagen hade gått som proffsens slag, ja då hade jag nog sagt upp mig hos arbetsgivaren nästa dag! Men så blev ju inte fallet som bekant!

Bro Hofs golfklubb hade öppnat portarna för oss som ville vara med i en vänskapstävling, 18 håls slaggolf (spelform) på Stadium Course-banan tillsammans med likasinnade golfentusiaster från hela Sverige.

Vi fick det sedvanliga startkitet innehållande diverse saker, peggar, bollmarkörer, golfbricka att hänga på bagen plus lite annat smått och gott! Och efter avslutad runda bjöds på en god lunch i det fina klubbhuset.

Men att bli mottagen på rangen av bolltornet, att få "äga" det på egen hand, det var för mig en ovanlig känsla! Jag måste ju erkänna att tankarna ibland snuddade vid ett annat liv än i skolan som lärare!

-Hur det gick?
-Mmm, riktigt bra kan jag säga, klart godkänt!
Och för er som spelat banan så förstår ni vad jag pratar om! Ingen skämsgolf! Ingen boll i vattnet på 17! Och en hel del par, dessvärre blandades de med några dubblar också.

Så kan det ju vara i golf... i alla fall för oss som inte är proffs. Men man kan ju få drömma! En dag som proffs!

Historiska (trapp)steg...

Utanför Sundsvall finns en golfbana som inte går av för hackor! Att spela den innebär både möjligheter och svårigheter men den erbjuder även "bergsklättring" med klubbor och bollar. Hissnande utsikter blandas med hissnande slag, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Dagens form avgör slutresultat!

Vi var på en golfresa tillsammans med golfande släktingar och var rätt nöjda med dagens golf. Men att efter avslutad rond få komma till den här hotellentrén, det gav en extra liten krydda åt trippen!

Och visst, jag var ju bara tvungen att prova trapporna, trots värkande lårmuskler efter golfrundan. Jag räknade inte trappstegen men det var ett antal, det kan jag lova! Många är patronerna som gått i trappan, till och med en ponny har trippat uppför men fick åka bagagehiss för att komma ner igen. I mitt fall dock kunde jag gå ner, tack och lov för det...

Återkommer gärna ska ni veta; till golfbanan, till trappan och till våra golfande släktingar! Men får nog köra lite trappträning tills dess!

När går nästa tävling av stapeln?

Sisten ut....

Helt plötsligt var det så dags för sisten i familjen att ta studenten!

 

Jag kommer ihåg första skoldagen, hur vi gick tillsammans i spänd förväntan och med stor nyfikenhet till skolan uppe i backen. I fem år skulle du vistas i lokalerna innan du skulle byta till den större skolan nedanför backen. Minnena från skoltiden är många, vissa sticker ut mer än andra.

 

När du skulle visa din faster vilken skolväg som var snabbast och tog henne med på den konstigaste vägen av dem alla, genom skogen, över stock och sten. Eller när du och jag hittade på en massa saker på vägen hem från skolan, försökte pricka skyltar med snöbollar eller samlade pinnar att ta hem (hela tomten blev full av pinnar emellanåt).

 

Skolväskor skulle packas, läxor skulle göras, teaterkläder skulle sys, nya kunskaper skulle förhandlas vid matbordet och klassaktiviteterna avlöste varandra i takt med årets skiftningar. Summa summarum, skoltiden satte färg på vardagen och berikade oss alla!

 

Men allt har sitt slut, även skoltiden. Mitt i allt planerande inför studentfesten så slog mig tanken att det här är sista gången för oss i familjen! 

-Nästa student?

-Det får väl bli barnbarnens?

 

Lycka till i framtiden min käre son!

Förändringar

På ett års tid har huset förvandlats på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig. Överfulla garderober och skåp gapar plötsligt tomma! Dottern först och nu senast sonen har båda tagit nya steg i livet, utan att mamma är med längre.

Känslor flödar i mammas själ, glada känslor för barnens skull omväxlande med saknads känslor! Förnuftet säger att är så som det ska vara, barnen ska flyga ut och prova sina egna vingar, och visst är det så! Men skåpet är plötsligt tomt och hjärtat fladdrar till!

En stund av förvirring måste ersättas av nytänkande och framåttankar...

-Ok, nu tar mamma nya tag! Här ska skåpen fyllas igen... :)

Vintervila...

En hektisk arbetsperiod krävde sin vila! Och mitt i den kallaste vintern så åkte jag och maken iväg till sydligare nejder!

Där vilade vi kanske inte på det sätt som man förknippar med vila, dagarna var snarare fyllda med aktiviteter av olika slag. Golf, promenader, träning på hotellets gym varje dag. En av dagarna ägnades åt bestigning av en vulkan, Teide. Visserligen åkte vi med vår hyrbil en bit upp på sluttningen men sen blev det lite klättring/vandring bland vulkanstenar och ödemark längs vulkanens kant. Att vi skulle se snö däruppe var kanske inte det vi väntat, men så var det!

Vintervila känner inte papegojblomman till, den kan blomma året runt om den står i ett gynnsamt läge!  Stolt, färggrann och vacker!

Jag skulle önska att det var detsamma för mig, att man kan blomma året runt men då krävs nog definitivt vintervila!  Kan man få det på recept?

Vad tar du med dig från 2012?

Jag fick frågan häromkvällen:
-Vad kommer du att ta med dig från år 2012?
Det var nyårsafton och vi firade nyår med våra nära och kära vänner. Maten var som vanligt extra god, väl tillagad och snyggt upplagd. Men frågan brände....

Efter att ha funderat en stund så kom svaret:
-Det var året som innebar stora förändringar för mig både mentalt och kroppsligt!
-Det var året då jag stod i hallen med tårfyllda ögon och önskade min förstfödda lycka till på väg mot sin första egna lägenhet!
-Det var året då kroppen påminde mig om att jag börjar bli gammal! Svettningar, värk, stelhet och en kropp som började protestera mot att gå till jobbet eller ta mig runt på joggingturen!
-Det var året då vi förlorade vår kanin, Stampe.
-Men det var även året som förde mig och min man närmare våra släktingar! I glädje och sorg blir det ännu mer påtagligt hur mycket man behöver varandra. Oavsett om man bor nära varandra eller om de finns en knapptryckning bort.
-Jag fick även njuta av våra vänners sällskap, med många skratt över gamla och nya minnen. Och sist men inte minst, genom dottern fick jag och min man lära känna nya vänner som vi hoppas få träffa mer under året som kommer!

Jag kommer nu att ta med mig de reflektioner jag gjorde över 2012, där hos mina vänner innan tolvslaget kom och det nya året startade!

Jag välkomnar det nya året 2013!
Det år då vi förhoppningsvis kommer ännu närmare varandra. Då jag ska ta ännu mer tillvara på de tillfällen då vi kan ses, alla nära och kära! Och jag ska glädjas åt att dottern nu står på egna ben, så som det ska vara! Och att sonen är på god väg, han med. Studenten kommer med stormsteg även för honom! Lite mindfulness ska även jag försöka mig på, det skadar inte att ta vara på alla små stunder! Här och nu, jag lovar!

Må ni alla få ett riktigt gott nytt år! Tillsammans är vi starka! :)

Annandag jul

Två bilder från 26 december....

Ja, det var faktiskt så här förra julen, se på bilden till vänster. Gräsmattorna låg gröna om ni inte kommer ihåg! Det var +11 grader varmt ute och solen sken från klarblå himmel! Den fysiska aktiviteten för mig då var golf!

Det här året, 2012, syntes inget av gräsmattorna på julen. Snön hade för länge sedan kommit och lagt sitt täcke över marken. Blomkrukan hemma på gården syntes knappt, endast en färgad golfboll kunde ses på toppen av krukan. Termometern visade på minusgrader och aktiviteten för mig var snöskoveln! Sången "I´m dreaming of a white christmas" stämde verkligen in på årets jul! Och även om jag gillar att spela golf så måste jag faktiskt erkänna att en vit jul vinner på vintern!

God fortsättning alla vänner!

Liten blir stor!

Det känns inte som det var länge sedan som vi två blev tre! Ett litet knyte hade lite väl bråttom ut i världen och föddes 14,5 vecka för tidigt, 34,5 cm lång och 845 gram tung (eller snarare lätt). Den lilla tösen som knappt var en handflata stor visade sig dock vara av en extra viljestark sort och slet ut respiratorslangarna med en vilja som få! Här skulle andas på egen hand!

Otaliga var de dagar vi var oroliga för hennes liv, otaliga var de gånger vi fick sitta med andan i halsen och bara hoppas.... men här är vi nu, bra precis 22 år senare!

På lägenhetsdörren står Ekblom och bakom dörren väntar en liten lägenhet på att fyllas med saker. Hemma i vårt hus kamperar flyttkartonger med klädhögar och köksattiraljer. Den lilla flickan ska flytta hemifrån!

Glädjen i hennes ögon är stor och glädjen hos oss att hon lever likaså och med både glädje- och saknadstårfyllda ögon önskar vi henne nu lycka till inför framtiden!
Älskar dig Maria! ;-)

"Necessärt" för necessären!

Det var i månaden maj, solen sken från en klarblå himmel och vi var åtta förväntansfulla damer som anlände till de fina övernattningsstugorna vid golfbanan. Vi skulle äntligen skulle få två dagars golfspel utan att behöva tänka på matlagning, disk och tvättmaskiner.

Vi hade packat i flera dagar, både noggrant och omsorgsfullt. Golfkläder, restaurangkläder och härliga små dofter och krämer för att verkligen känna lyxen av en hel damhelg i golfens tecken! Här skulle spelas golf, det skulle njutas av alla minuter och det spratt i våra ben och kroppar som det vore det värsta årliga ko-utsläppet på den stora ladugården!

Vi kastade av oss övernattningsbagaget i stugorna, sprang ner till första tee, peggade upp och swisch iväg! Två fyrbollar av damer tog banan i besittning! FORE!

Sent omsider, efter 18 hål under en hel dag i solskenet, var det så dags för kvällens belöning! En lång dusch, på med allehanda dofter och fräscha kläder - nu vankades en middag som skulle pågå i minst timmarna tre, innan det senare skulle vara dags för nattning och en ny golfdag!

Det var min tur att duscha, jag gick för att hämta min packning och väskan stod så fint på golvet där jag lämnat den.
-Va, det var något i väskan!
-Det rör sig visst i väskan!
-Va, vad är det här??????

Jag böjde mig ner för att titta närmare och då, då..... då RESTE sig en råtta på bakbenen inne i väskan, råttan väste mot mig och visade tänderna! Och allt hände i min väska!

-Iiiiiii, jag skrek, for upp, råttan fräste, den sprang snabbt iväg ut ur väskan och det startade en jakt utan all like i rummet. Först råttan fräsande och pipande, sen jag skrikande och de övriga i sällskapet antingen paralyserade eller hoppande upp på bord och stolar! Råttan försvann in under en vägglist, utan att varken jag eller någon annan hade fått tag i den!
-J--rans råtta! Den har varit i min väska......!!!!

Ilsket gick jag tillbaka till väskan men det var ingen rolig syn som mötte mig. I väskan hade råttan härjat runt under dagen, det låg råttlortar på kläderna, det var råttpiss på nattlinnet och det värsta av allt...
-Råttuslingen hade nog flirtat runt med borsten på min tandborste som nu inte längre var vit och fin utan full med råttlortar och mer gulfärgad!!!!!! När jag hade haft roligt med golfbollarna så hade råttan haft roligt med min tandborste!

Duschningen kunde genomföras men de tänkta fräscha kläderna, som nu knappast var fräscha längre, fick ligga kvar i väskan. Och tandborsten, den gick givetvis inte att använda, ej heller var det särskilt roligt att ens försöka använda några av de andra sakerna som låg i necessären - jag hivade istället iväg allt i soptunnorna utanför stugan.

Golfhelgen blev därmed något annorlunda än jag tänkt. Detsamma tyckte nog även mina medboende som säkert fick erfara en mindre behaglig lukt från mig i mina svettiga golfkläder? Kanhända låg vi även alla vakna för att höra nya krafsande ljud i våra väskor? Under våra sängar? .... Huh, inte så kul!

Men den största lärdomen, det som är "necessärt" för necessären, den gjorde jag för resten av livet, jag kommer aldrig att göra om samma misstag igen!
-Stäng necessären noga när du lämnar den i stugan, på hotellet eller var du nu har den. Annars kan det bli många små, grå tandborstbarn med gula tänder!

(Ett litet tillägg, nu vankas det snart damhelg igen.... med stängd necessär den här gången!)

Ringrostig!

Helt plötsligt har det gått nästan ett helt år sedan jag bloggade sist. Något skrämmande faktiskt att tiden bara rasat iväg...
-Var har du varit? frågade en av mina läsare.
-Ja, det undrar jag med, tänker jag först tyst men svarar sedan ärligt att det "har varit lite mycket"! Har inte riktigt hunnit med.

Men nu får det vara slut på att prioritera annat före min egen lust att reflektera över dagen, över händelser som passerar förbi. Så nu sätter jag igång igen!

Erkänner dock att jag är lite ringrostig, har hjälpt en massa elever med hur de ska använda talsyntes, rättstavningsprogram, hur de ska göra hemsidor, power points, photostorys, skriva berättelser på datorn och fixa snygga bilder till eller helt enkelt hur de bör sätta fingrarna på tangentbordet (så länge tangentbord nu finns kvar) men jag har inte gjort så mycket för egen del. Bloggverktyget känns annorlunda men jag intalar mig att det är nyttigt för hjärnan att utsättas för nya prövningar...

Så hej på er! Kul att ses igen!  ;-)

Bladlusjakt blev kulturhistorisk konsert!

Sommarkvällen var här, regnet hade upphört och solen tittade fram igen i min lilla radhusträdgård. Det var årets stora kväll, midsommarsolståndets kväll. Väl förberedd för bladlusjakt, med osäkrat, laddat vapen i handen (såpvatten i blomsprutan) gick jag med bestämda steg mot björnbärsbusken. Här skulle bladlössen få sig en omgång!

Så hör jag plötsligt en bekant stämma över grinden. Det är en av mina trevliga grannar som säger:
-Hej, har du något för dig?
-Ja, jag är trädgårdsarbetare, jag sköter min stora, stora trädgård (ca 4x6 m). Jag är tämligen grön om fingrarna av mosade bladlöss, jag luktar såpa och är verkligen på hugget, eller vid blomduschen ska jag väl säga.
-Du har inte lust att följa med på en kulturhistorisk konsert i den kungliga trädgården, i Botaniska trädgården, vid Orangeriet? Konserten börjar om tre kvart...

Jag tittar på mina fingrar, ser det gröna bladlusmoset och tänker en mycket, mycket kort stund på min lusjakt. Björnbärsbusken och lössen kan allt vänta, men en konsert utomhus i midsommarnatten, det vill jag inte missa!
-Ja, visst, jag följer gärna med. Vilken kör var det, sa du?
-Canorus heter de, säger grannen.

Jag lämnade min radhustäppa och begav mig till den kungliga trädgården istället. Där väntade en kör som klätt upp sig i fina sommarkläder med hattar, med blommor i korgar och med diverse trädgårdsredskap. En guide stod bredvid och tillsammans lotsade de oss i publiken genom den kungliga trädgården via den musik som kören presenterade. Det var sånger om djur, om blommor och mer eller mindre kända sommarvisor. Kören uppvisade ett väl genomtänkt program och jag imponerades av den fina balansen mellan alla stämmor!

Vilken sommarkväll! Och för den som vill ryktas att den ges imorgon igen.

Tack min kära granne för att du tog med mig! Och tack till kören och guiden som gav mig ett så fint sommarminne! Bladlössen är glada de med, tack vare konserten får de leva ett tag till. Kanske blir det till och med så att jag struntar i jakten, vi har ju alla rätt att få njuta av sommaren...

...undrar förresten hur de gör med bladlöss i den kungliga trädgården?

Litet i Thailand blir stort i Sverige!

Det är vår i affärerna, sommaren är på ingång. Brevlådan översvämmas av det ena reklambladet efter det andra. Utemöbler, ljumma sommarkvällar på bilderna, gasolbrännare, grillar, vilstolar, myggmedel och krukor i mängd. Och sist men inte minst, eller snarare kanske störst - parasollerna med stort P!

Runda parasoll, fyrkantiga parasoll, randiga, enfärgade, det ena större än det andra. Och om det inte är parasoll så används uppspända segeldukar, allt för att ge skugga åt oss nordbor som suktar efter solen.

Så märkligt, vi som är sådana soldyrkare måste för att klara solen sitta i skuggan en stor del av tiden. När huden egentligen behöver solens strålar för att bilda vitaminer...

Det som slår mig dock är inte kravet att fixa skugga inför sommaren utan mer att storleken på parasoller varierar så mycket. I solbristlandets Sverige har vi stooooora parasoll men i sollandet Thailand är parasollen pyttesmå, om de ens existerar. Parasollerna där är som våra små miniparaplyer, inga stora tygtak där inte! Det räcker med små paraplyer för att skugga en hel familj vid ett matbord när solen alltid står alldeles ovanför huvudet. Och visst är det självklart, ju närmare ekvatorn, ju mindre skugga!
Men jag undrar om inte thailändarna undrar varför vi ska ha så stora parasoller när vi formligen äääällllskar solen på semestern?

Förbryllande tankar...

Ibland står jag inför fakta som både förbryllar och fascinerar. Jag kan till exempel inte låta bli att reflektera över de uppgifter som florerar om detta år, anno 2011:

"This year we're going to experience four unusual dates. 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, 11/11/11 and that's not all...Take the last two digits of the year in which you were born -now add the age you will be this year, and the result will be 111 for everyone...!! This is the year of Money..!!! This year October will have 5 Sundays, 5 Mondays and 5 Saturdays. This happens only every 823 years... These particular years are known as 'Moneybags'... "

Och visst stämmer det, födelseåret och min blivande ålder blir faktiskt 111 tillsammans. Slump? Uträknat? Enkel matematik kanske? ... men jag orkar inte kolla, jag bara konstaterar fakta.

Jag blir imponerad av de personer som sitter och räknar ut detta, hur har de tid och ork? Samtidigt känner jag lite av "care face" - vem bryr sig? Och vad spelar det för roll? Men jag måste ändå erkänna att jag inte riktigt kan släppa tanken på att det ibland uppstår vissa underliga sammanträffanden, mönster, egenheter, som jag grubblar över. Känner mig ganska liten då.... som en liten myra!